Någon gång på det sena 80-talet satt den Franska komikern och TV-personligheten Lagaf på en middag med ett par vänner. Vinet flödade och det där med modern musik, och framförallt House-musik (som då var i ropet) kom på tal.
Det är ju bara en massa upprepningar!, utbrister Lagaf. Upprepande musikslingor som distraherar lyssnaren från det faktum att texten är rent nonsens.
Vem som helst kan klippa ihop en låt om vad som helst och ändå komma med på Top50! (Frankrikes topplista)
Ok, sa kompisarna. Put your money where your mouth is. (Fast de sa det nog med tjocka franska accenter.)
Och det gjorde han.
Lagaf spelade in låten ”Bo le lavabo (WC Kiss)”, som innehåller sjukt massa upprepningar i tvättäkta House-stil.
Texten handlar om badrumsutrustning. Han sjunger; ”il est beau le lavabo” (handfatet är vackert), ”il est laid le bidet” (”bidén är ful”) och berättar att nu ska han upprepa samma sak om och om igen.
Låten kom in i botten på Frankrikes Top 50-lista i mars 1990. Därefter kämpade den sig sakta men stadigt uppåt. Efter en seg kamp nådde låten till slut listettan, i juni 1990 och blev sen kvar i toppen i hela 18 veckor. Låten sålde guld och är än tills idag en av de bäst säljande singlarna i Frankrikes historia.
The moral of the story?
Du kan bevisa din poäng, men inte förrän du först har bidragit till problemet.
Det finns ett område inom teknik där jag är skrämmande okunnig; ljud.
Trots att jag är mer än lovligt prylgalen och älskar teknik så har jag aldrig varit intresserad av bygga upp det perfekta bioljudet eller av ha en riktigt fet musikanläggning hemma. När jag köpt högtalare så har det få bli de som är snygga och passar in i bokhyllan.
(Ja. Jag är en SÅN människa.)
Så när jag fick idén att jag skulle vilja använda min iPad som en tjusig musikanläggning med touchskärm och koppla ihop iPaden med ett par fina små högtalare jag har… så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.
Spontant så tänkte jag att det borde finnas en bra docka, med förstärkare, till iPad som man kan koppla ett par bra högtalare till. Mina högtalare är ett par ”micro pod” av märket Scandyna, och jag vet att de tillverkar just en sådan docka för iPhone/iPod. Men så enkelt att en sådan fanns även för iPad var det ju inte. Icke sa nicke.
Det finns väldigt gott om dockor som redan har högtalare. Det blev jag varse - efter ett par timmars googlande. En docka med förstärkare som man kan koppla ett par andra högtalare till lyckades jag däremot bara hitta en enda av. En riktigt dyr sak med smarta men (för mig) helt onödiga mediaextender funktioner.
Sen kom jag på det. Det där som jag, om jag hade varit det minsta ljudintresserad, hade kommit på redan efter 5 minuter. Varför inte koppla ihop iPaden med en gammal stereo? Doh! Kostar ju inte en krona och den fula stereon kan jag gömma undan i ett skåp.
Sagt och gjort! En 15år gammal mini-stereo med kassettdäck, CD och viktigast av allt: AUX fick bli min förstärkare. .
Det här behövs
iPad
iPad-docka med 3,5mm ljudutgång
Högtalare
Old school stereo
Ljudkablar mellan stereon och högtalarna
Ljudkabel mellan stereon och dockan
.
Så här gjorde jag
Koppla högtalarna till stereons ingångar
Koppla en 3,5mm <-> RCA kabel mellan 3,5mm jacket på iPad-dockan till de röd/vita AUX-ingångarna på stereon
Välj AUX-källan på stereon
Starta musiken på iPaden
Voilá! Svårare än så var det inte och så här tjusigt blev det:
Det enda som egentligen saknas nu är ett sätt att fjärrstyra musikuppspelningen på iPaden.
Det går… om än lite bökigt t.ex. med hjälp av en jailbreakad iPhone men jag tror att jag hoppar över det. Med lite tur kanske Apples egna Remote-app får den funktionaliteten framöver, och då är min lycka som ljudn00b komplett.
Det var ett tag sen jag skrev något om teknikprylar här på pixelviking.
Dags för bot och bättring!
I helgen tog jag mig tid att testa Boxee. Den bejublade gratis-programvaran som låter dig göra om din dator till en fullfjädrad media extender. Och jag blev blixtkär!
Eftersom jag är både film- & prylgalen så har jag testat en uppsjö av liknande lösningar under åren. Popcorn Hour, Xbox Media Center, Apple TV osv. Några bra. Andra… inte så lysande.
De senaste åren så är det en TViX som bott hemma hos mig. Den har snällt spelat upp allt jag matat den med och levererat fantastisk bildkvalité. Så trots att den nu har ett par år på nacken och jag sett mig om efter en nyare modell så har jag haft svårt att hitta något bättre.
Tills nu…
En första hårdvara som är specialbyggd för Boxee finns nu på marknaden. Boxee Box kostar, i skrivande stund, runt 1900:- och är bl.a. begåvad med en trevlig fjärrkontroll som har ett qwerty-tangentbord.
Själva Boxee-mjukvaran är dock gratis, och man kan installera det på vilken dator som helst med Windows, MacOs eller Linux. Du pekar ut ett par mappar på datorn, eller en extern hårddisk där du samlat film, musik eller bilder… och Boxee söker igenom, identifierar och presenterar allt för dig på ett föredömligt snyggt vis. .
Film
T.ex. söker Boxee med hjälp av namnen på dina filmer upp filmomslaget och lite info ang. filmen via IMDB. Resultatet kan se ut så här:
.
Musik & TV-serier
Musiken kan också väljas i ett snyggt bibliotek med skivomslag och med TV-serier är det likadant. Boxee organiserar allt åt dig, uppdelat per säsong. Med screenshots och beskrivningar så att det ska bli enkelt att hitta rätt avsnitt. Genius!
.
Bilder
Även tunga semesterbilder visar Boxee upp i ett nafs. Du kan själv bläddra snabbt mellan dem eller låta spela upp allt som ett mjukt bildspel. Allt vad digitala fotoramar heter kan kasta sig i väggen!
.
Apparna & onlinefunktioner
Som så mycket annat idag så är även Boxee begåvad med appar för allt möjligt. Facebook, Twitter, YouTube m.m. Fokus ligger förstås på att göra det enkelt att titta på filmklipp online, på din TV.
Dessutom har Boxee en egen browser som likt browsern på Wii, låter dig surfa som vanligt på webben. Jag jämför browsern just med Wii, eftersom det blir rätt likt Wii om man använder Boxee Box-lösningen och endast har fjärrkontrollen. Det är lite småbökigt, men sidorna ritas upp snabbare och snyggare än på Wii.
Sa jag att Boxee-mjukvaran är gratis?
Boxee flörtar med så många delar av min personlighet att det var helt omöjligt att motstå. Filmälskaren, prylnörden, den bekväma soffpotatisen… den maniska samlaren som vill få allt logiskt organiserat och snyggt presenterat.
So long TViX. Tack för alla fina stunder ihop. Jag har en ny kärlek nu.
UPDATE: Hela 5 personer har hört av sig de senaste dagarna för att berätta att de också har skaffat Boxee nu. Underbart! Det värmer en prylnörds hjärta. (Undrar hur många fler som också blev inspirerade, och som inte har hört av sig.)
Vad får du om du slänger ner ett par tunga gitarrer, en mic och ett par Commodore 64 i en stor mixer… och trycker på knappen?
Du får en massa plastflisor eller en trasig mixer. Vad trodde du?
Men när vi ändå är inne på ämnet instrument och retro spelmaskiner med SID-chip så vill jag nämna att den svenska SID-metal gruppen Machinae Suprepacy precis har släppt sin nya skiva.
Vissa dagar har man ingen Spotify-inspiration. Alla låtar i spellistan har man hört 100 gånger förr. Hur mycket man än dunkar huvudet i bordet så kommer man inte på något bra att lägga till.
Då brukar jag söka på slumpmässiga ord. Sök på vad som helst. Traktor, gurka, rugby, japan, merde, sauerkraut… vad som helst! Resultatet kan både roligt och förvånande lättlyssnat.
Det här är lite av det som jag vaskade fram när jag använde två av mina favoritord: ”Commodore 64″ och ”Space”.
Luke skywalker – Broder Daniel
Space Oddity – David Bowie
Space man – Babylon Zoo
Out of Space – Prodigy
Blade Runner end titles – Vangelis
Push My Button – Ron & His 1541 Output 64
Behind Space – In Flames
Machinae Supremacy – Giana Sisters
Star Wars Cantina – Richard Cheese
Space Truckin’ – Deep Purple
One Night in Space – Tangerine Dream
In Space – Röyksopp
En blå planet – Sista mannen på jorden
Space Cowboy – Jamiroquai
Star Trekking
To The Space – Lucky People Center
Lost In Space – Avantasia
Portal Credits Song ‘Still Alive’
Exploration of Space – Cosmic Gate
Commodore C=64 – Welle Erdball
Do You Wanna Date My Avatar – The Guild
Mr. Spock – Nerf Herder
Never Trust a Klingon – S.P.O.C.K.
Space Lord – Monster Magnet
Inte så pjåkigt va?
Saknar du någon nördig favoritlåt? Dela med dig i kommentarerna!
Har inte tid att vara kreativ idag så det får bli en kul YouTube video istället. En av mina favorit musikvideos någonsin. Playgroup med låten Number One.
Hur många danssteg känner du igen? Guldstjärna till den som kan artisten som gjorde dansen känd och namnet på dansen. ;)
Tänk att folk aldrig kan vara nöjda… Modeller som nått ett visst mått av framgång vill alltid bli skådisar. Skådisar som lyckats vill alltid regissera. Och regissörerna vill bara att skådisar och modeller ska hålla käft och göra som de blir tillsagda.
Så här gick det när 10 musiker fick hybris och ville prova på att bli tagna på allvar som skådisar.
10. David Bowie, i Labyrinth
Bowies kameleont-liknande egenskaper gör honom till ett potentiellt skådisämne. Faktum är att han är den minst genante kandidaten i den här listan. Han var rätt bra i vampyrrullen ”The Hunger” och nästan oigenkännlig som Nikola Tesla i ”The Prestige”. Men även solen har fläckar och när Bowie drog på sig tights och anlitade Limahls hårstylist så blev det komik på hög nivå.
Det är svårt att inte digga kombinationen 80-tals fantasy, muppar och omotiverade musiknummer.
9. Mick Jagger, i Freejack
Gillar man plastig 80-tals sci-fi så har filmen Freejack ett visst underhållningsvärde. Mick Jaggers insats i en av huvudrollerna är däremot bara stel och pinsam.
8. Gene Simmons, i Runaway
Ibland undrar jag om inte någon skickade en kopia av filmen ”Zoolander” bakåt i tiden och visade den för Gene innan han skulle se cool ut som skurken i Runaway. För är det inte ”Blue steel” som Gene använder i varje scen?
Förutom i hans dödsscen där han för första gången i filmen ändrar ansiktsutryck.
7. Elvis, i allt efter Jailhouse Rock
Sexiga shorts grabben!
Hur kan jag säga det här på ett finkänsligt sätt som inte provocerar fram brylcremedoftande hatmail från alla Elvis-dyrkare? Elvis borde ha koncentrerat sig på sin musik och inte gjort film efter film med samma förutsägbara handling.
(Har ni föresten någonsin funderat på likheterna mellan ”Viva Las Vegas” och ”Star Wars: Phanom Menace”? Nä, inte jag heller, men det är kul att någon gjort det. )
6. Jon Bon Jovi, i Ally McBeal
Jon har gästspelat i Sex and the city och landat mindre roller i filmer som U571. Varför? Ingen vet. Rollbesättaren måste varit ett fan.
5. Madonna, i allt hon provat på
Madonna fick en Razzie-award för Sämsta skådespelerska, för sin roll i Whos that girl.
”Dick Tracy”, ”The next best thing”, ”Swept away”, ”Who’s that girl”… listan med kalkoner som Madonna medverkat i är lång. Hade det inte varit för låtarna hon bidragit med till stinkbombernas soundtrack så hade hennes karriär varit över för länge sedan.
4. Britney Spears, i Crossroads
Britney får representera en genre med filmer där musiker bara spelar en mer eller mindre överdriven version av sig själva. ”Glitter”, ”8 mile”, ”Spiceworld”, ”Yellow submarine” och ”Moonwalker” är ett par andra exempel på ego-projekt som bara de riktigt inbitna fansen kan få ut något av.
3. Jennifer Lopez, i Gigli
Gigli in 50 seconds
J-Los insats i Gigli var så dålig att de i marknadsföringen för nästa film hon medverkade i (Jersey Girl) blev tvunga att gå ut och säga ”Don’t worry. She dies 5 minutes into the movie.”. Allvarligt! Det var föresten den mest tillfredsställande scenen i hela den filmen.
2. Ice-T, i Tank Girl
Ett ansikte som bara en mamma kan älska. Sminket är också fult.
Vissa serietidningar funkar helt enkelt inte som live action film… Om någon, mot förmodan, fortfarande tyckte att Ice-T var tuff när ”Tank Girl” kom ut 1995 – så höll de säkert en majbrasa med hans skivor efter de sett honom som Mutant Kangaroo.
1. Sting, i Dune
Jag ger upp! Jag gör vad som hellst. Bara någon hjälper mig av med det här grejen.
StingStingSting… vad tänkte du när de började olja in dig och bad dig dra på ett kyskhetsbälte i plast?
Ok, jag brukar inte posta saker som precis blivit publicerade på Engadget men den här var för bra (och för Fable2 inspirerande) för att inte lyfta fram:
Japanska GreenHouse tycker tydligen inte att du ska ha en ängel och djävul sittande på dina axlar, som hjälper dig bestämma hur du ska göra… plugga in dem direkt i öronen istället, så hör du bättre!
De har tidigare tillverkat earbuds som ser ut som grisar. Crazy man, crazy!
Rotade igenom en låda med gamla CD-skivor igår och hittade både det ena och det andra som jag totalt hade glömt bort. På en skiva från 1997 (Herregud! Hade man cd-brännare på den tiden?) hittade jag en rolig mp3 som jag genast sökte efter på YouTube. Och visst fanns den där. Någon hade till och med gjort en hysteriskt kul och passande video till låten:
