pixelviking

Sedan jag gav upp PSP & DS för ett par år sedan har jag inte brytt mig om att prova ett enda racingspel på den mobila spelplattform jag har kvar, som nu är iPhone och iPad…

Racingspel, som är en av mina absoluta favoritgenrer, går ut på precision och tajming. Något som jag hade svårt att föreställa mig skulle funka när man bara har touchskärmar som kontroller. Det är som att försöka återskapa detalrikedomen i en av DaVincis målningar med hjälp av ett en städmopp som pensel.

Därför överraskade Asphalt 7 mig med kontroller som istället för att irritera blev en del av utmaningen.

Spelet följer ett välbeprövat koncept med flera olika typer av race i storstäder, jorden runt. Komplett med en kvinnlig kommentator som slänger ur sig one-liners vid vissa nyckelhändelser.

Om du gillar röjiga arkadracers utan verklighetsförankring (alltså Burnout och NFS snarare än racing simar som Forza) känner du igen de olika typerna av lopp, som inkluderar vanliga race, elimination (sisten åker ut tills bara en vinnare finns kvar), knockdowns (krasha så många motståndre som möjligt), drift (sladda bilen så mycket som möjligt), paintjob (kör utan att repa bilen) och, lite ovanligare; king of the hill (tjäna poäng baserat på din postition genom hela loppet). Om du har uppkoppling kan du till och med tävla och matchas mot andra spelare online.

Utan att ändra några inställningar styr du genom att vrida på telefonen eller plattan som en ratt. Accelerationen sköter sig själv och du använder tummarna för att bromsa eller för att trigga en tillfällig boost (adrenaline). Det finns dock flera olika möjligheter att ändra kontrollerna. Du kan t.ex. styra bilen med en synlig ratt på skärmen istället eller genom att trycka höger vänster på skärmen. Du kan också ändra känsligheten på kontrollerna för att passa dig.

Även om man tar med i beräkningen att man kör som en rattfyllerist innan man hittat kontrollerna som passar ens stil, och bemästrat dem, så tar det tid innan spelet blir svårt. När det väl blir det så kommer du behöva använda spelets belöningssystem för att låsa upp bättre bilar och reservdelar för att kunna fortsätta ditt segertåg.

Asphalt 7 bjuder inte på några överaskningar. Alls. När det kommer till gameplay. Men det är ett överraskande roligt substitut för de som behöver få sig en racingfix på resan.

The bad
- Tjatiga alerts om att dela med sig av sina resultat
- Ounvikligt oprecis styrning i jämförelse med pc & konsolspel

The good
+ Flera olika sätt att ta kontrollen över din bil
+ Belöningssystem som sporrar

Asphalt 7 finns till iPhone/iPad och kostar i skrivande stund 7kr

Inför sommarsemestern 2010 skrev jag en artikel där jag listade vad en prylnörd som jag tar med mig på resande fot. Det har ju gått ett tag sedan dess, och ett par (läs ALLA) prylar har förstås byts ut. Dags för en uppdatering!

Brusreducerande hörlurar
Utan att vara en ljudnörd så tycker jag att det där med hörlurar är rätt viktigt. De måste isolera bort oväsen. Vara små och funka så väl på stranden som på planet eller i stadsmiljö. Mjuka buds i silikon, som stänger ute oljudet utan att göra ont i öronen efter ett tag. De här lurarna från JVC är inget märkvärdigt men de gör sitt jobb.

iPad 2
Hemma så kan det gå dagar utan att jag petar på min iPad… Just på resande fot är dock en iPad laddad med roligt innehåll guld värd. Lång batteritid. Liten och nätt. Lätt nog att ta med sig på stan för att användas på gratis wi-fi hotspots. Enkel att plocka upp och lägga ifrån sig när flygvärdinnor kommer och stör.

Paddan är fylld av film, spel, serietidningar & böcker. Bara barntillåtet, ni förstår. Lärde mig den hårda vägen vad titta på ett hett avsnitt av True Blood bredvid en pryd barnfamilj kan leda till.

HP Elitebook
iPad i all ära… vill man spela något mer komplext, skriva längre texter, redigera bilder m.m. så är en riktig laptop ett måste.
Skulle mitt hus brinna och jag tvingades välja mellan att rädda min iPad eller laptop så skulle jag utan att tveka trampa på iPaden för att nå min laptop. Älskar iPad. Har svårt att leva utan laptop. There’s a difference.

Den här ultraportabla* laptopen, med en skärm på 12-tum, klarar svettigt arbete i 8 timmar. Tyvärr är den då också rätt tung pga av batteriet. Det är jag är villig att leva med för prestandan. Sedan jag gjorde mig av med handhållna spelkonsoler så är detta är min främsta spelmaskin under längre resor.
* Liten som en netbook men kraftfull som en vanlig laptop.

iPhone 4
Min jobbtelefon, som jag generöst nog får använda privat hur mycket jag vill. Appar, spel, podcaster, ljudböcker & musik gör telefonen till min ovärderliga resekamrat.
Kartor, valutaomvandlare, språkverktyg… Jag minns, och ryser en aning, när jag tänker på hur det var innan man hade sånt till sitt förfogande. Grottmänniskornas tid. Vill inte gå tillbaka till det, tack så mycket!

HTC Cha Cha
Min privata telefon som jag, handen på hjärtat, mest använder för att ringa, SMSa och maila med. Telefonens tangentbord gör den helt överlägsen iPhone på att skriva med. Resten är iPhone bättre på.

Extern 2.5″ USB-hårddisk
Jag knarkar externa hårddiskar. Hårddiskutrymme är mitt opium. Vad 17 skulle jag göra utan extra utrymme för alla bilder, filmer, spel, musik m.m.?
Med mig på den här resan har jag en Western Digital ”Passport”, på 1TB.
Externa hårddiskar är ökänt opålitliga. Just den här sorten är dock det är det fabrikat som orsakat mig minst panikattacker och raseriutbrott under åren.

Kamera
Sedan ett par år tillbaka har jag en Canon EOS kamera, av den lilla entry-level sorten. Trots att den är jämförelsevis liten och att jag är nöjd med både bildkvalité och funktioner så känns den ändå ofta för stor i sight-seeing väskan. Dessutom har min nuvarande kamera ett par år på nacken, så jag funderar på att köpa nytt nu när min resa i sommar går till kamerornas hemland; Japan.
Det kommer förmodligen att bli en Panasonic Lumix GF5. Liten som en kompaktkamera med funktioner och bildkvalité som en enklare systemkamera. Hoppas att jag kan spara lite klöver på att köpa den där borta.

Sugen på mer?
Spana in Flickr gruppen What’s in your bag?. Godis för oss med nyfiken natur.

Jag har precis gjort något som jag vet kommer få mina tekniknördiga fränder att brista ut i ett kollektivt ”Vad fan tänkte du?!”.

Det är en befogad fråga. Jag har gått och köpt en telefon som egentligen är tänkt för tonåringar som är besatta av Facebook… utan att vara varken tonåring eller speciellt aktiv på Facebook.
Det jag har köpt är HTCs nya telefon ”ChaCha”.

Och för att slippa fnitter och konstiga blickar när jag plockar fram min nya ögonsten ur väskan så ska jag nu förklara varför.

.

Två telefoner

Först, och viktigast av allt för valet av en ny telefon är det faktum att jag är bortskämd med två telefoner. En iPhone 4, som är min jobbtelefon, och en gammal iPhone 3G, som är min privata. Det är min privata som nu gjort sitt.

Sedan jag fick iPhone 4 har jag spelat, surfat, lyssnat på podcasts och gjort allt sånt som kräver processorkraft med den.

Med min privata, och segare, iPhone 3G SMSar jag. Mycket. Mer än jag pratar i telefonen faktiskt. Jag använder den också för mina privata e-mailkonton, twitter, facebook etc. Så det jag gör med just den telefonen involverar en hel del skrivande. Starting to get the picture?

ChaCha kan förstås också användas för musik, spel och allt det där roliga. (ChaCha och iPhone 4 har föresten båda en processor på 800 MHz.) Trots det, när jag nu såg mig om efter något nytt - så var det viktigare att hitta en telefon som inte var för lik iPhone 4. En telefon som hade något som iPhone inte har. Och det var där som ChaCha’s fantastiska QWERTY-tangentbord fick mig att glömma allt vad HTC Wildfire och Incredible heter.

. 

HTC Sense FTW!

Innan iPhone 4 hade jag en HTC Tattoo som jobbtelefon. Det var en billig lur som hackade konstant (när den inte sket i att reagera på knapptryckningar över huvud taget). Tattoo höll inte måttet, men en sak fick jag klart för mig: HTCs egna mobiloperativsystem ”HTC Sense” är det snyggaste och smartaste gränssnittet som finns på mobil plattform idag.

Det bygger på Android… och ja, det ger även iOS ordentligt med smisk.
(Läs min gamla men fortfarande rätt aktuella jämförelse mellan HTC Sense och iOS.)

Som teknikintresserad prylgalning så har jag därför länge velat ha en HTC-telefon som faktiskt orkar med allt det som HTC Sense gör så bra… och eftersom jag nu är så lyckligt lottad att jag redan har en iPhone till mitt förfogande, så kan jag faktiskt få det bästa av två världar.

Och det är det jag tycker jag har fått här. En Android-telefon som med sitt härliga tangentbord gör allt mitt skrivande snabbare och smidigare. Och en iPhone som, trots att det finns telefoner som är bättre på marknaden, förgyller mitt liv och känns som ett måste för den mobila teknik-entusiasten.

Kort sagt; jag är i nördnirvana, och ge fan i att fnissa åt min ChaCha!

Det finns ett område inom teknik där jag är skrämmande okunnig; ljud.

Trots att jag är mer än lovligt prylgalen och älskar teknik så har jag aldrig varit intresserad av bygga upp det perfekta bioljudet eller av ha en riktigt fet musikanläggning hemma. När jag köpt högtalare så har det få bli de som är snygga och passar in i bokhyllan.
(Ja. Jag är en SÅN människa.)

Så när jag fick idén att jag skulle vilja använda min iPad som en tjusig musikanläggning med touchskärm och koppla ihop iPaden med ett par fina små högtalare jag har… så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.

Spontant så tänkte jag att det borde finnas en bra docka, med förstärkare, till iPad som man kan koppla ett par bra högtalare till. Mina högtalare är ett par ”micro pod” av märket Scandyna, och jag vet att de tillverkar just en sådan docka för iPhone/iPod. Men så enkelt att en sådan fanns även för iPad var det ju inte. Icke sa nicke.

Det finns väldigt gott om dockor som redan har högtalare. Det blev jag varse - efter ett par timmars googlande. En docka med förstärkare som man kan koppla ett par andra högtalare till lyckades jag däremot bara hitta en enda av. En riktigt dyr sak med smarta men (för mig) helt onödiga mediaextender funktioner.

Sen kom jag på det. Det där som jag, om jag hade varit det minsta ljudintresserad, hade kommit på redan efter 5 minuter. Varför inte koppla ihop iPaden med en gammal stereo? Doh! Kostar ju inte en krona och den fula stereon kan jag gömma undan i ett skåp.

Sagt och gjort! En 15år gammal mini-stereo med kassettdäck, CD och viktigast av allt: AUX fick bli min förstärkare.
.

Det här behövs

• iPad
• iPad-docka med 3,5mm ljudutgång
• Högtalare
• Old school stereo
• Ljudkablar mellan stereon och högtalarna
• Ljudkabel mellan stereon och dockan

.

Så här gjorde jag

1. Koppla högtalarna till stereons ingångar
2. Koppla en 3,5mm <-> RCA kabel mellan 3,5mm jacket på iPad-dockan till de röd/vita AUX-ingångarna på stereon
3. Välj AUX-källan på stereon
4. Starta musiken på iPaden

Voilá! Svårare än så var det inte och så här tjusigt blev det:

Det enda som egentligen saknas nu är ett sätt att fjärrstyra musikuppspelningen på iPaden.
Det går… om än lite bökigt t.ex. med hjälp av en jailbreakad iPhone men jag tror att jag hoppar över det. Med lite tur kanske Apples egna Remote-app får den funktionaliteten framöver, och då är min lycka som ljudn00b komplett.

Ibland behöver man något rejält att bita i, även på en mobil plattform. En stor saftig stek, istället för salladsblad och annan kaninmat.

Många större spel för smartphones och surfplattor kommer ursprungligen från PC eller konsolvärlden och har anpassats med mer eller mindre lyckat resultat. Här vill jag lyfta fram ett par titlar som skapats för iPad/iPhone/Android m.fl. från början, och som därför utnyttjar tekniken på ett extra fiffigt sätt.
.

DUNGEON DEFENDERS

Om valfritt Tower Defence spel och World of Warcraft fick ett kärleksbarn så skulle det vara Dungeon Defenders. Och det är ingen ful liten trollunge heller. Här har man använt Unreals Engine 3 som resulterat i något både snyggt och charmigt. Och kanske bäst av allt; du kan co-opa med dina kompisar!

Spelet finns för iOS (iPod Touch, iPad, iPhone), Andoid och kommer även snart (19e okt) till PC (Steam, Gamers Gate), Xbox Live Arcade och senare till PSVita och Playstation Network.
.

DUNGEON HUNTER I & II

När det första Dungeon Hunter kom så spelade jag igenom det flera gånger på min iPhone. Det var den roligaste Diablo-klonen som jag spelat på länge, och kontrollerna funkar riktigt bra både på smartphone och en större touchskärm. Epic hack-n-slash fun!

Båda spelen finns för iOS, Android och en variant av spelet som heter ”Dungeon Hunter Alliance” finns också på PSN.
.

BACKSTAB

Utvecklarna av Dungeon Hunters (Gameloft) har också gjort det här actionspelet med pirat och äventyrstema. Om du inte störs av lite buggar (som t.ex. soldater som står och vaktar under vatten eller springer in i väggar) eller ett fightingsystemet som är så smidigt att du av misstag dödar oskyldiga NPCer - så kan du lätt plöja ner en del timmar även här.

Finns för iOS och Android.
.

INFINITY BLADE

Nästan ett år efter lansering så är EPIC Games action RPG Infinity Blade fortfarande det vassaste och snyggaste du kan spela på en mobil plattform. Det är som att hålla en Xbox i din hand!
Här spelar man en son som ska hämnas sin far. När man dör tar man över som sin egen son och allt börjar om från början.
Vad som kunde blivit mer upprepande än refrängerna på Melodifestivalen har blivit begåvat även med de fiffigaste touch-kontrollerna vi sett för iOS, som motverkar monotonin. Ett måste för iPad-ägare.

Finns endast för iOS.

Som nybliven iPadägare och filmgalning så var en av de viktigaste sakerna jag ville göra med min nya ögonsten att titta på film.

Många av mina filmer är i avi-format. Ett av de absolut vanligaste formaten idag, och ett format som iTunes (i sin omåttliga bökighet) inte stödjer.

Den mesta googlingen på ämnet resulterade i träffar på sidor som föreslog diverse konverteringsprogramvara för att göra om filmen till ett annat format. Något som inte bara är ett oönskat extra steg som tar hopplöst lång tid, utan som också resulterar i filer som är större än originalet och har sämre kvalité. (Greeeeaaaat! För vi har ju så gott om utrymme på våra iPads, eller hur?)

Det här duger inte!, tänkte jag. Det måste finnas ett bättre sätt.

Jag hittade ett par mediaspelare i appstore som påstog sig kunna spela upp vilka filmformat som helst.  Men håller de verkligen vad de lovar?

Tyvärr visade det sig att vissa appar led av hemska framerate-problem. Andra appar krävde internetuppkoppling för att spela upp, och det funkar ju inte när man ska döda tid på en lång flygresa till exempel.

Till slut hittade jag en mediaspelare som faktiskt lät mig spela upp avi-filmer, rakt av, direkt från iPadens hårddisk.

Azul Media Player kostar i skrivande stund 12kr, men det tycker jag det är värt för ett minimum av krångel.

Azul, likt VLC-media player (som ett exempel), spelar upp filerna utan att klaga på codecs eller annat som kan strula. Den stödjer bl.a. avi, wmv, videor upp till 720p (iPad2), undertexter, direkt nerladdning via programmet och du kan radera videos när du sett dem.

Allt det här borde vara självklarheter, kan man tycka, men så är tyvärr inte alltid fallet med våra kära Apple-produkter.

Hur du, via iTunes, för över dina filmer till iPaden visas i det här YouTube klippet.
Azul finns även för iPhone & iPod.

Vill du ha koll på dina Xbox Live kompisar, gamercards, meddelanden, spel, achievments m.m. när du inte har tillgång till xboxen eller en dator? Well… there’s an app for that!

Jag testade ett par olika iPhone appar i helgen. Flera av dem låter dig göra mycket av det som du vanligtvis gör via boxens dashboard eller xbox.com… och jag hittade framförallt en app som jag tyckte reste sig lite över de andra.

.

360 Live, för iPhone (Gratis)

Nyckelfunktioner:
» Hämtar automatiskt hela din kompislista (grupperad efter online, offline)

» Gamertag-hantering (lägg till, ta bort, acceptera eller neka kompisförfrågningar)

» Gamer profiler som innehåller gamerscore, bio, gamercard, avatar m.m.

» Se dina kompisars spelhistoria

» Jämför achievments

» Skicka och kolla meddelanden

» Gamercard-karusell i landskapsläge

..

.

.

Bonus alternativ: Raptr
Du har säkert sett folk på Twitter som redan använder Raptr…
Med denna app får du koll på vad dina kompisar spelar på Xbox, PS3 & PC (via Steam).

Sony och Nintendo har tjänat en hel del pengar på mig sedan 80-talet. Bärbar teknik, som låter mig att titta på film och spela spel, ligger till grunden för mitt stora teknikintresse. 
Det började med gula Sony Walkmans och Game-and-Watch. Fortsatte med en hel radda Game Boys och experiment med bedrövliga cartridge-lösningar för att titta på film. Senare gick jag över till PSP och diverse MP4-spelare.

Kort sagt; är det något litet som ger mig möjlighet att ta med mig favoritsysselsättningar vart jag än är – så är jag såld.

2010 är det första året sedan någon gång på mitten av 80-talet som jag inte haft en renodlad bärbar spelkonsol i min ägo. Jag sålde min kära Japan-importerade PSP, i Cermic White, 2009. Sedan iPhone kom in i mitt liv fick PSPn ligga oälskad i en låda. Det vad dags för den att hitta ett nytt hem som kunde ge den uppmärksamheten som den förtjänade.

Nu hör jag en kör av människor som unisont ropar GET ON WITH IT!, så ni ska få som ni vill. Jag som bara ville dela med mig lite teknikkärlek. Sheesh! Folk har inget tålamod.
.

Årets bärbara är…

Plants vs Zombies.

PopCap har en fantastisk förmåga att göra beroendeframkallande spel. PvZ är ett härligt exempel på vad de kan göra med trafikkoner, humor och en helt absurd idé.

Även folk som aldrig spelat ett tower defence-spel i hela sitt liv älskade det här spelet. 
Var bara tvungna att se vad som skulle hända i nästa våg med attackerande zombies. 

Trivia: Den första versionen av spelet släpptes redan 2009 och innehöll dansande Michael Jackson zombies, inspirerade av hans Thriller-video. Dessa plockades så småningom bort, efter Jacksons bortgång, då somliga inte tyckte det var så roligt längre.

Runner up: Game Dev Story
Ytterligare ett spel som det är helt omöjligt att släppa om man väl börjat.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets bärbara’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spelgubben, Spelografi och Xboxflickan & Nikke.

Jag gillar inte William Hurt. Tål inte karln. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Det är ett slags irrationellt hat som bubblar upp till ytan så fort han visar sig och förstör bra filmer som Dark City, Into the Wild & The Big Chill.
Jag misstänker mitt förakt har något att göra med att han verkar ta sig själv på för stort allvar, men i grund och botten finns det ingen bra anledning. Det är ett grundlöst hat.

Likadant, och samtidigt precis tvärtom, känner jag inför Fable-serien. Det finns förstås många argument för att gilla Fable, men att älska det så blint och intensivt som jag gör är nog inte riktigt befogat. Fangirl; party of one. Det är jag.

Om en vecka släpps Fable 3 och peppen ligger just nu på ohälsosamma nivåer. Det har gått så långt att jag allvarligt funderar på att släpa med mig Xboxen hela vägen till Kina, när jag åker på semester nästa vecka. Den här helgen överväger jag också att göra en rundresa i Mälardalen för att samla in skatter med hjälp av Fable 3s smartphone-app Kingmaker.

Med Kingmaker samlar man guldmynt som senare kan användas i det riktiga spelet. Med hjälp av mobiltelefonens GPS-funktion placerar man ut 10st flaggor per dag (värda 50 guldmynt styck) och letar efter skatter – värda 2000 guldmynt styck. 

För den som inte provat att samla skatter utanför centrala Stockholm kan jag berätta att dessa ligger jäkligt otillgängligt till. Det verkar som att utvecklarna har valt ställen som ska ha någon slags vag anknytning till spelet… Vilket innebar att Västerås enda skatt låg på vår motsvarighet till ett Albionskt zigenarläger.

Övriga skatter i ”närheten” ligger 10-14 mil bort, på diverse andra campingplatser och badplatser runt Eskilstuna och Torshälla. Att dessa, mindre städer, fått fler skatter än Västerås svider mer än jag egentligen vill erkänna.

Att få de där guldmynten är faktiskt sekundärt. Pengar är sällan ett problem i RPGer. (Singelplayer RPGer i alla fall.) Tids nog står man där med sina kistor sprängfyllda av mynt, men ingenting att köpa för dem. Du har redan den bästa rustningen, bästa svärdet etc. Nä, lockelsen med att använda Kingmaker är nog att stilla suget efter det riktiga spelet, tills dess att det kommer.

Ett par ynka dagar kvar tills vi vet om det tredje spelet i serien lever upp till förväntningarna, överträffar dem eller blir en stor besvikelse. Som den fangirl jag är - så kommer allt  orealistiskt säljsnack, förhandsspekulationer och negativa kommentarer rinna av mig, som om jag var gjord av teflon.

Jag är kär. Vi ska gifta oss, Fable och jag. Kanske blir det smekmånad i Kina.

På App Stores tredjeplats för mest populära gratis apps hittar du just nu en riktigt guldklimp som du inte får missa.

Monster Mayhem kan fylla tomrummet för dig som spelat sönder Plants vs Zombies och vill ha något nytt. Det är ett riktigt charmigt litet tower defence spel med humoristiskt tecknad grafik, trevliga kontroller och stämningsful musik. Du har en arsenal med vapen som du kan uppgradera allt eftersom du slaktar monster. Den taktisk lagda spelaren kan studera monstrens styrkor och svagheter, och vinna stora fördelar.

Jag hade lätt kunnat punga ut de vanliga 7-15 kronorna för det här. Men spelet är alltså gratis, vilket är smått fantastiskt för ett spel av den här kvalitén.

Enda nackdelen är att du får ont i armen av alla knivhugg och att du ser ut som en lallande idiot medan du håller på att slakta vågor med attackerande monster.
Spela hemma. I ett mörkt rum. Och se till att inte ha någon bredvid dig om du inte oavsiktligt vill armbåga dem till döds.

Allvarligt.