pixelviking

Amerikanska ”video on demand”-jätten Netflix lanserade sin tjänst i Sverige i förra veckan… och nu undrar många: Är det här något att satsa på? Och vad har Netflix att erbjuda som inte andra aktörer på den svenska marknaden redan har?
.

Vad är det?

Netflix är en prenumerationsbaserad tjänst som låter dig se hur mycket du vill av deras utbud, för 79kr i månaden. (Just nu kan du prova en månad gratis utan att binda dig, så passa på!)

Det är en digital hyrvideobutik som låter dig streama film och TV-serier till din dator, spelkonsol (Xbox360, Playstation3, Wii), din smartphone, läsplatta, media extender eller direkt till TVn om du har en modern ”smartTV”.
.

Utbudet

Netflix i USA erbjuder sina prenumeranter drygt 20,000 VOD-titlar. När tjänsten lanserades i Kanada så landade siffran på runt 7,000. Här i Sverige finns hittills bara ett par hundra filmer och TV-serieavsnitt.

Många hoppas på att utbudet med tiden ska bli större. Om det faktiskt blir så ligger inte helt i Netflix händer. Det är rättighetsinnehavarna till filmerna som bestämmer; vad de vill släppa på den nordiska marknaden och vilka samarbetspartners som de väljer att gå med.

Därför är det för tidigt att säga om Netflix kommer få mer innehåll med kvalité, eller om rättighetsproblematiken kommer tvinga dem att fylla på utbudet med titlar som man vanligtvis hittar i lågprisbackar på ICA.
.

Vem riktar sig tjänsten till?

Hyr du film eller prenumererar du på filmkanaler? Då kan det vara läge att titta på Netflix och andra video on demand-tjänster för att fylla dina behov.

Köper du många filmer och DVD-boxar? Fortsätt att göra det. Om det är något som du vill ha i din samling och vara säker på att du har kvar så finns det inget substitut. Just nu finns t.ex. alla säsonger av Buffy och Firefly på Netflix. Shiny! Men det finns ingen garanti att just detta fortfarande finns kvar där om ett par månader. Sortimentet kan komma att bytas ut med tiden.

Har du bred filmsmak och gillar du smala filmer? Netflix försöker att erbjuda något för alla. Både klassiska popcornrullar, äldre film, indie och Bollywood-film. Än då länge, medan utbudet är så här litet, så handlar det nog mest om att återse gamla favoriter – snarare än upptäcka nya.
.

Vad har Voddler & SF Anytime som inte Netflix har?

Svenska Voddler och SF Anytime svettas naturligtvis nu när den amerikanska jätten klampar in på deras territorium. De drar på sig rustning, slår sig för bröstet och säger att de minsann inte är rädda. De går ut med att de inriktar sig på att erbjuda de senaste DVD-släppen, för ett styckepris per film du hyr. Hos Netflix ser du istället filmer och serier som varit ute på marknaden ett tag.
.

HBO då?

Snart startar amerikanska HBO också en video on demand-tjänst i Sverige.
HBO ligger bakom succéer som Game of Thrones, Boardwalk Empire och True Blood.

Exakt vad som kommer bli tillgängligt av HBOs utbud i Sverige är ännu inte känt. Deras marknadsföring trycker på att vi kommer kunna se avsnitt direkt efter de haft premiär i USA, vilket är goda nyheter för de som inte vill vänta till svensk TV-premiär eller ladda ner illegalt.
.

Features – pixelviking testar

Jag testade på PC, Xbox360, iPad och iPhone. Tjänsten ska också fungera på min Sony Bravia smartTV och Boxee Box – men på ingen av dessa hade Netflixappen dykt upp än.

Mitt blygsamma bredband på 10MBit räckte gott och väl för att titta på film samtidigt som jag laddade hem andra saker i bakgrunden, utan att filmen hackade.

Gränssnittet på alla plattformar är föredömligt enkelt. Så enkelt att vissa önskvärda funktioner, som t.ex. att kunna söka per kategori, saknas.
Däremot finns filmtips för alla filmer, i stil med ”om du gillar den här så kanske du också gillar…”. Sånt gillar jag.

På Xbox kändes bläddring och sökning en smula seg. Dock inte mycket värre än vad vi är vana vid när man hoppar från en sektion till en annan i Xbox egna gränssnitt.

En bra feature är att Netflix minns var du slutade titta, om du stoppar mitt i en film. Dessutom kan du, om du börjat titta på t.ex. Xboxen hemma, enkelt plocka upp din laptop, iPad eller iPhone och titta vidare på tåget eller bussen. Mycket trevligt!

En annan sak jag saknar, som t.ex. Boxee Box har, är en lista med bokmärkta filmer eller avsnitt som man vill titta på senare. Det finns heller ingen markering som visar vilka filmer/avsnitt som du redan sett. Det kan vara hopplöst förvirrande när du tittar igenom en serie och inte minns vilka avsnitt du redan sett.

Per default visas undertexter på Svenska. Dessa går inte att stänga av på vissa filmer/serier och det kan vara ruskigt irriterande.

Sociala features, som att få koll på vad dina Facebook-vänner tittar på, finns också. Se bara upp med vad du klickar på så att du inte spammar flödet eller låter hela världen veta när du tittar på något pinsamt. (Kom igen. Mellan dig och mig. Du vet att det kommer hända.)

På tal om sociala medier så tillhör Netflix officiella twitter det sämsta jag upplevt. Glättig amerikanske PR-jargong. Direktöversatt till svenska. Det inger inte förtroende och lämnar en bitter eftersmak.
.

Summa sumarum

Som storkonsument av film så blir både jag och min plånbok glada av att fler såna här tjänster letar sig till Sverige.

Om just Netflix kommer att få mina pengar i fortsättningen är dock helt beroende av vilket utbud de har att komma med. De filmer och serier som jag gillar mest äger jag redan i annan form. Övrigt som jag inte sett har jag heller ingen lust att se.

Utbudet behöver bli större. Alternativt roteras ut och ersättas med lika mycket nytt, med jämna mellanrum. Jag hoppas på det förstnämnda.

Kommer du ihåg ditt 80-tal? När Batman var het på bio och man bänkade sig i TV-soffan för att titta på Dallas och V? Vänta. Låt mig formulera om det där.

Är du gammal nog att minnas bevingade ord som ”På kurs med Kurt” eller ”Wienerbröd med chokoläääääde”, och var de kommer ifrån?

De popkulturella uttryck som vi använde så flitigt en gång i tiden är på väg att falla i glömska. Hur mycket kommer du ihåg?
.

Jag kan flyga – jag är inte rädd

Aaaah, Sällskapsresan… Svenskarnas kanske mest folkkära filmserie. Nog har den gått i repris tillräckligt många tråkiga julhelger för att kunna citeras – utan att få blanka oförstående blickar som svar?
.

Voffer gör hon på detta viset?

Det borde väl även gälla Ronja och Rumpnissarna? Om inte annat så blir väl småbarnsföräldrarna påminda om replikerna när ungarna tittar på filmen om och om igen?
.

Jag har en plan!

Har svårt att tro att någon som växt upp i ett hushåll med en dumburk skulle ha glömt ”Lyyyysande Sickan!” och ”Vilken smäll!”, så filmklippet visar istället Sickan och lilla Nisse… eftersom jag håller på att kissa på mig av skratt varje gång jag ser det.
.

Tänkte inte på det

Här börjar vi komma in i gränslandet… Lorrygängets sketcher gav upphov till en rad uttryck som idag har börjat glömmas bort. Det är inte längre säkert att man kan säga ”Mjaaaa, jag är skeptisk.” och få till ett nickande samförstånd.
.

Vilse i pannkakan

Alla känner till frasen… men hur många kommer faktiskt ihåg serien? Inte jag i alla fall. Klippet här påminde mig om varför folk gillar att säga att det här programmet förstörde/traumatiserade en generation. Den generation som växte upp och såg till att barnprogrammen består av Svamp-Bob Fyrkant istället. Yaaaaay. ”Framsteg”, kallas det visst.
.

Bullen

Att Martin Timell figurerat i TV-rutan iklädd annat än snickarbyxor är det oroande många som glömt bort vid det här laget. ”Kära Bullen”, och ”Inte tjejen i filmen som skrivit brevet” används fortfarande… men om folk under 30 faktiskt har sett programmet är mer oklart. (Filmklippet är föresten inte hämtat från Bullen. Fick ändå vara med, pga awesome.)
.

På kurs med Kurt

För att få råd med den fina runda båten så arrangerade Kurt kurser i bl.a. dammsugning och matlagning. Alltid med katastrofalt resultat.
.

Det är lunch

Från filmen ”Stockholmsnatt” kommer en fras som man aldrig hör längre… (Ja folk pratade faktiskt så där på 80-talet och ja, du ser en ung Paulo Roberto där i slutet.)
.

Skräphögen har talat. Mjäää!

I Stockholmstrakten, där jag växte upp, sa man gärna ”Skräphögen har talat”, när någon gjort ett uttalande som det inte var meningen att man skulle ifrågasätta. Det kom från serien Fragglarna, där en hög med sopor fyllde en slags orakel-lik funktion. (Don’t ask.) Efter den gjort sina uttalanden så sa fragglarna i kör…
.

Haru inte snackat med morsan än?

Nej, Magnus Ugglas rollfigur i filmen ”G” var inte trovärdig ens då. Kändes jäkligt smetig och överdriven. (Det är nog bäst att tydliggöra det för den yngre generationen.) Just därför kunde man länge efter filmen släpptes höra den här repliken och ”Kunde du inte sagt det liiiiite tidigareeee?”, med någon slags ironiskt (och ändå filmen trogen) Stockholmsdialekt.
.

Chokolääääääde

Herr Skumberg i Solstollarna förklarar det korrekta sättet att uttala choklad.
Det fanns en tid då ingen sa ordet, utan att uttala det på danskt vis. Denna tid sammanföll med en period då man heller inte kunde nämna ett visst bakverk utan att uttala det; ”Tåååååetan!” (Titta på egen risk. Om du tyckte att Vilse i pannkakan var illa…)
.

The Slut

Så stod det faktiskt i slutet av en svensk komedi en gång i tiden. Oskuldens tid tydligen… då ingen skulle göra samma rännstensassociationer som vi gör idag.

Såattehh… Det var det. Vilka fler svenska bevingade ord från 80-talet har jag missat?

Bonus, bara för att:

Visste ni föresten att det är Sven Melanders egna unge han intervjuar?

Nästa vecka har den efterlängtade Snow White and the Huntsman bioremiär. En film som ger den välkända sagan en mörk och ny twist, med Kristen Stewart (Twilight), Kris Hemsworth (Thor) och Charlize Theron i huvudrollerna.

Under tiden som du väntar så vill jag tipsa om en av mina absoluta favorittolkningar av en klassisk saga. En kort novell av Neil Gaiman som heter ”Snow, Glass, Apples”.

Den berättas ur Snövits styvmammas perspektiv. Drottningen, som vanligtvis är ond, är i den här berättelsen den som desperat försöker rädda kungadömet från sin onaturliga och skräckinjagande dotters blodtörstiga klor.

Lyssna på första delen här:

Fortsättningen kan du köpa online eller leta fram via YouTube.

PS. Du har väl inte missat att titta på den sagoinspirerade Once upon a time? Förra årets mest spännande nykomling på TV!

Har du sett trailern för nyinspelningen av den gamla sci-fi-klassikern Total Recall?

Vi som minns och älskade originalet, i all sin 80-tals ostighet, har av förklarliga skäl länge varit skeptiska till en ny version. Vi minns repliker som ”Get you ass to Mars!” och ”Open your miiiinnnnd!”, och myyyser!

När blev någonsin en nyinspelning av en kultrulle bättre, eller ens lika bra som originalet?

Trots detta höjs nu röster som låtit sig charmas av trailern. ”Det kanske inte blir så pjåkigt det här?!” Och jag kan till viss mån förstå dem.

Miljöerna som visas i trailern innehåller precis den kombination av luggslitna futuristiska stadsscener och asiatiska influenser som alltid gör mig alldeles knäsvag. Tänk Blade Runner, Femte Elementet och Firefly. Släng lite vackert vita robotar och explosiv action på det, och du har… ja, du har en klyscha (om man ska vara ärlig) men en snygg klyscha!

Det finns likväl inget ögongodis eller J.J. Abrams-inspirerad regi (Use ALL the lens flares!) i världen som kan ändra det faktum att man valt att återanvända ett gammalt manus snarare än att våga satsa på något nytt. Dessutom har regissören Len Wiseman (mest känd för Underworld) valt att göra en Tim Burton, och gav sin fru en av huvudrollerna (Kate Beckinsale).

Övriga namn att lägga märke till i rolllistan är t.ex. Jessica Biel och Ethan Hawke, som åter igen får mig att tänka på vacker yta snarare än något med substans.

Vad tror du? Nya Total Recall – nyskapande tolkning eller gammal skåpmat?

Kommer ni ihåg när jag för ganska precis ett år sedan tipsade om filmen som tog bitar från Transformers, Matrix och Terminator, och gav dem en Bollywood-twist?

Resultatet blev komik på hög nivå. Jag har fortfarande ont i magen av de explosiva skrattutbrotten som filmen provocerade fram… och nu har de där galna indierna gjort det igen!

Spana in den här affischen:

Som hämtat från en monster-B-film från 50-talet! - Här har Indiens största stjärna; Shah Rukh Khan (som dominerat boxoffice de senaste 15 åren) fått huvudrollen.

Synopsen lyder:

A video game developer’s world spirals out of control when his shape-shifting indestructible virtual creation becomes all too real.

Smaka på den! Kan det blir annat än EPISKT?

Om det är episkt dåligt, eller så dåligt så att det blir bra, ska jag dock låta vara osagt.
(Och nej, det finns sannolikt inga alternativ till detta.)

Det är förbannat skoj, hursomhelst, att se den indiska filmindustrin ge sig på sådana här produktioner… och samtidigt så krampaktigt hålla kvar vid det som gör Bollywood till Bollywood. Glitter, glamour och omotiverade sång- & dansnummer. Det är en ding-ding värld!

Mer info: http://www.imdb.com/title/tt1562871/

Är det en fråga som jag bävar för att få – så är det ”Vilken är din favoritfilm?”.

Favoritfärg? Inga problem.
Ska du med hem? Okejdå.
Vem vare? Vem vare som kasta? JAG!

Inget lockar fram fram så mycket ångest, och får mig att bittert ångra mina svar så ofta, som just den frågan. Med ett brinnande filmintresse och extreeeeemt bred filmsmak har jag svårt att urskilja en klar favorit. Frågan manar mig ständigt att ställa jobbiga motfrågor.

- Vad menar du med ”favorit”? Favoritfilm att se om och om igen? Filmen som alltid får mig på gott humör? Filmen som gjort starkast intryck? Varit smartast? Betytt mest? Som är artistiskt fulländad?

Ja, du fattar. Jag är en SÅN besvärlig jävel. Att bara nämna EN film känns som att reducera en stor och kär del av mitt liv till något trivialt.

Om jag inte med den enda titel jag nämner kan förmedla till personen att jag lika gärna ser på en lättsmält amerikansk actionrulle, som ett historiskt kostymdrama, en 3 timmars dokumentär från Uzbekistan eller en gammal svensk svart/vit matiné… Då får det vara!

För vad är poängen med att ställa frågan över huvud taget?
Det är ju att lära känna personen bättre. Personen och deras filmsmak. Mina motfrågor funkar därför, på sätt och vis, som svar i sig.
.

Å andra sidan…

Andra gånger blir jag trött på mig själv och försöker klura ut något vettigt att säga. Ett svar som matchar frågans lättsinnighet. Det är de svaren som jag ofta ångrar i efterhand.

Visst, jag kan nämna Milos Formans fantastiskt välgjorda Amadeus, utan att någonsin behöva skämmas. En film som jag egentligen var alldeles för liten att se, när den kom, men som kanske just därför gjorde ett enormt intryck.
.

Amadeus, om än något historiskt felaktig, är ett sagolikt & vemodigt mästerverk.

Jag skulle kunna välja en mer udda titel, som jag verkligen gillar, och som jag tycker att andra också borde upptäcka. Som t.ex. en av de lågmälda komedierna Being There, Because Why eller Mary & Max. Fast när man ändå är inne på spåret att försöka vidga folks horisonter så borde man kanske nämna en icke-engelskspråkig film, en gammal film, eller en film ur en genre som inte är så vardaglig?

Suck!

Svårt det där.

Egentligen borde jag väl bara göra det enkelt för mig och säga Star Wars: A New Hope. Filmen som jag älskat längst, intensivast och på flest plan.

Som liten skrattade jag ohämmat åt robotarna och tyckte att det var ett spännande rymdäventyr.

När jag blivit gammal nog att utveckla en viss analysförmåga så upptäckte jag och uppskattade nya detaljer i filmen.

I en tidsepok då hjältinnorna i bl.a. Den vilda jakten på stenen, Indiana Jones och MacGuyver var hjälplösa våp som ojade sig över brutna naglar, så kunde jag bättre identifiera mig med den uppstudsiga prinsessan Leia. Tjejen som ryckte geväret ut hjältens händer, sköt ett hål i väggen och räddade sig själv!
.

Okej. Okej. Inte världens bästa plan. Men det VAR en plan.

Science Fiction-genren i stort är bra på starka kvinnor. Och det gillar jag.

Star Wars universumet har sin egen fauna, språk, spännande teknologi, monster och mystiska krafter. Ändå kan vi identifiera oss med Lukes synnerligen mänskliga längtan efter äventyr. Med Han Solos problem att få sitt fordon att fungera eller det betungande ansvar som vilar på Leias axlar.

Jag minns inte vad som kom först. Mitt intresse för science fiction och rymden, eller Star Wars. De har gått hand i hand, genom livet.

Att förklara varför jag älskar original Star Wars-filmerna så gränslöst, trots religiös symbolik, löjliga nallebjörnar och en (handen på hjärtat) rätt banal historia, skulle ta för lång tid…

Jag SKULLE kunna säga Star Wars, och vara rätt nöjd med det.
Men jag frågar er, kära läsare: VAD är det för kul med det?

Jäkla skitfråga!

Visste du att innan Hollywoodhunken Eric Bana blev grön, Romulan, reste i tiden och slogs med Brad Pitt i Troja så var han stå-upp komiker?

Jodå! I Erics hemland Australien var han en framgångsrik ståuppare, med sin egen sketch-show på TV.

Han långfilmsdebuterade 1997 med den komedi som jag tänkte tipsa om idag, som heter The Castle. En film som knappt någon känner till, utanför Australiens gränser, men som skördade stora framgångar på hemmaplan.

Man kan kort beskriva filmen som en typ av bluffdokumentär, med starka Napoleon Dynamite vibbar. Den handlar om familjen Kerrigan som kämpar för rätten att få bo kvar i sitt hus (the Castle) när flygplatsen som de bor intill vill expandera.

En riktigt charmig rulle som spelades in på fjuttiga 11 dagar. Det var så länge som skaparna hade råd att hålla i utrustning och mat till alla medverkande. Filmen hade så låg budget att när man lånade bogseringsbilar till scener i filmen som visade pappans business som bogserare – så fick familjen byta namn till det som stod på bilarna. Man hade inte råd att trycka upp nya dekaler.

Filmen kan idag vara lite småknepig att få tag på, men jag tycker förstås att det är värt besväret att leta.

Hej, jag heter Sofia och jag är besatt av robotar.

Robotar, människoliknande androider och maskinella monster med mycket hydralik.
Vrrrr, katschunk! Vrrrr, katschunk! Musik i mina öron!

Jag har samlat på mig videoklipp med robotar som jag känner att jag måste dela med mig av. Somligt har jag postat här i bloggen eller på Twitter förut. Annat är nya guldklimpar.
Håll till godo!
.

Panic Attack!

Gigantiska robotar invaderar Montevideo. (5min kortfilm)

(Den här videon blev så populär att regissören Fede Alvarez blev upptäckt av Peter Jackson, som gav honom jobbet att regissera nästa Evil Dead.)

.

AT-AT day afternoon

Som gammalt Star Wars fan så kan man inte annat än älska den här.
Jag vill också ha min egen AT-AT!


.

Star Crash

Appropå Star Wars…
Har du sett David Hasselhoff i den här skamlösa Star Wars imitationen från 1978?

En allvarlig rival till den universellt erkända värsta slagsmålsscenen någonsin, om du frågar mig.

.

Ice Pirates

Och när vi ändå är inne på filmer som är så pinsamt dåliga att de blir bra.
Vad sägs om robotarna i Ice Pirates? Jive-snackande hallick robotar ser man inte varje dag.


.

Steel Collar Man

Eller den misslyckade polisserien Steel Collar Man från 1985?

Du bara inte ser den här typen av vinglig animatronics längre. Kan faktiskt tycka att det är synd, för jag skrattade så jag grät när såg det här.

.

Citroën

Kommer du ihåg de transformers-inspirerade reklamfilmerna för Citroën?

Det blev en hel serie med filmer och de inspirerade spoofs.
(Samtliga mer underhållande än Transformersfilmerna, kan man väl tillägga.)

.

Playgroup, Number One

Långt innan den dansande bilen; en av mina favorit musikvideos någonsin.

Roboten snor danssteg av bl.a. Michael Jackson, John Travolta och Daft Punk.

.

I’m here

Den dansande robotens fyrkantige kusin är med i den här kortfilmen av Spike Jonze. (Trailer)

Hela filmen (31min)

.

Endhiran

Om man kombinerar Bollywood med Matrix, Terminator och Transformers… vad får man då?
Man får Endhiran (Robot). 2000-talets utan tvekan sjuuuuukaste rulle!

Och så länge det nu varar, kan du se hela filmen med undertexter här. (2tim 50min)
.

Har du några kul klipp med robotar, eller en speciell favoritrobot?
Dela gärna med dig i kommentarerna!

Kommer ni ihåg när man gick till videoaffären för att välja ut en film och köpa smågodis?

Om du är född på tidiga 80-talet, eller tidigare, så är oddsen dessutom rätt bra att du kommer ihåg den här:

Vilken nostalgitripp!
Det här är verkligen 80-talet för mig. Kommer ihåg hur jag brukade sitta och klura på vilka filmer som var med, och pausade det svajiga bandet så att jag skulle få extra betänketid.

Idag kan jag identifiera ung. hälften.
Kan du hjälpa mig att fylla i något hål?
.

Som liten växte jag upp på en oavbruten diet av film, dataspel och MAD magazine.
Resultatet blev… ja, det du ser här i bloggen. En popkulturell junkie med en skrämmande stor reservoar av värdelöst vetande och med förkärlek för sarkastiska comebacks.  

Därför är det kanske inte så konstigt att när jag besökte New York här i juli så var det inte Broadway, shoppa kläder eller gå på museum som lockade mest. Här är 5 av de mest nördiga platserna som jag letade upp:
.

#5 Apples flagship store

Det första jag gjorde när jag kom till stan var att knalla iväg till Apples flagship store på 5th avenue, nära Central Parks sydöstra hörn. Ett Mecca för tekniknördar!

Affären var mindre än jag hade förväntat mig och urvalet av tillbehör imponerade inte, men jag kunde köpa min iPad2 för ca 1700 kr mindre än vad den hade kostat hemma i Sverige. Det måste man väl ändå räkna som en #win ?
.
. 

#4 Triumfbågen vid Washington Square, Greenwitch village

Många kommer kanske ihåg det här som stället från ”När Harry mötte Sally”.
Personligen så tycker jag det är roligare att såga av mig armen än att titta på romantiska komedier… Så för egen del är det vad som skymtar igenom triumfbågen som är mest intressant. Det var i det bruna huset som Will Smith bodde i zombierullen ”I am legend”.
.
.  

#3 Empire State Building

King Kongs ikoniska klätterställning är New Yorks högsta byggnad.
För att ytterligare retas med fansen av romantiska komedier så kan jag berätta att scenerna från ”Sömnlös i Seattle” INTE spelades in där. De kunde inte få upp all tung kamera- utrustning i hissarna, så observationsdäcket återskapades i en studio. Wah wah waaaah!
.
.  

#2 Frihetsgudinnan

”You Maniacs! You blew it up! Ah, damn you! God damn you all to hell!”
Innan framtidsvisionen där statyn blev reducerad till metallskrot på en strand - så hann den förstås medverka i en lista med filmer längre än… än… något riktigt långt. 

I Cloverfield tappade hon huvudet, i X-men slogs man ovanpå den, Ghostbusters tog med henne på promenad och männen i svart använde statyn för att minneszappa hela New York osv. (Men in Black 3 håller föresten på att spelas in just nu. Jag sprang på filmens inspelningsbilar i Greenwitch, som är ett populärt ställe att filma på.)
.
. 

#1 Brandstationen Hook & Ladder 8

Känner du igen huset? Här är en ledtråd:
”Ray, if someone asks if you are a god, you say ‘YES!’”
Japp! Det här är huset som var Ghostbusters högkvarter. 

Och ja, jag är fullt medveten om hur galet det är att… av allt fantastiskt som finns att se i New York… så var det att stå framför det här huset som var en av resans absoluta höjdpunkter. Men det kan inte hjälpas. Om du hade varit där och inte känt något liknande så är det DIG det är fel på.  

Bonus:  

Den normala mängden psykokinetisk energi i New York området.