Hjältesagan om Ragnar Lodbrok består av en blodig blandning av historiskt dokumenterade händelser, myt och legender. Ungefär som en sedvanlig löpsedel från Aftonbladet.

Den här sagan har allt! Action, intriger, romantik, svek och ond bråd död. Och detta har History Channel tagit varit på i sin nya satsning Vikings. En miniserie i 9 delar. Skriven av Michael Hirst; skaparen av den fantastiska The Tudors och Oscarbelönade Elisabeth.

Ragnar Lodbrok påstod sig vara besläktad med Oden och (utan att spoila för mycket) levde ett liv som gjorde honom till en favorit bland de populära vikingalegenderna under medeltiden.

Det här bådar gott, eller hur? History Channel har inte samma produktionsbudget som t.ex. HBOs flaggskepp Game of Thrones, men visst är det på tiden att det görs en dramaserie om vikingar?

Serien spelas till stor del in på Irland… vilket jag tycker är lite synd. Den skandinaviska floran och klimatet är en viktig bakgrund till varför vikingarna över huvud taget gav sig ut på plundringståg. Det känns som ett missat tillfälle.

Jag skulle vilja sett svepande bilder över karga landskap, mossbeklädda berg och granskog. Tänk Ronja Rövardotter, fast med mindre Rumpnissar.
Vad vi istället får se är lummig irländsk vegetation och norska fjordar. Men det är förstås svensken i mig som missunnsamt vill se typiskt svenska vyer i en serie om vikingar. Var Ragnar faktiskt kom ifrån från början är det ingen som vet helt säkert.

Med undantag för Gabriel Byrne, som spelar hövding, så är de flesta ansiktena i rollistan obekanta. Det tycker jag är uppfriskande och kul. Gustav Skarsgård, som ensam skandinav, har en roll som båtbyggare. Vikingarna i övrigt spelas av en blandning av australiensare, kanadensare, tjecker, irländare m.m.

Härnäst så måste historienörden i mig få säga sitt…
Eftersom vikingarna själva inte dokumenterade sin historia så har Hirst fått gräva bland rapporter som utländska observatörer skrivit ner. Rapporter vars opartiska sanning man verkligen ska ifrågasätta. (Igen, precis som artiklar i en viss samtida tidning.)

Det är ändå roligt att de att man faktiskt tagit sig tid att göra denna research. Vissa scener är hämtade direkt ur en krönika av Ahmad Ibn Fadlahn medan annat är fria fantasier.

Och det är väldigt passande. Sagan om Ragnar är ett enda sammelsurium av händelser hämtade från olika historiska personers liv och annat som är bara påhittat. Man har tagit sig artistiska friheter… utan att för den delen stilisera de mer våldsamma och obehagliga delarna av historian så att det börjar likna ett avsnitt av Spartacus.

Vikings är välgjord och ambitiös. I Game of Thrones så pratas det hela tiden om att “Winter is coming”. Vikings slogan är “The storm is coming”.
Om du inte hakar upp dig för mycket på detaljer utan istället hungrar efter något lika episkt som Game of Thrones så borde du ge Vikings en chans.

Du kan just nu se Vikings via HBO Nordics streamingtjänst.

 

Jag har aldrig spelat Metal Gear förr. Så! Då var det sagt. Bäst att få det ur vägen på en gång.

Som gammalt fan av den besläktade Devil May Cry-serien så har jag förstås sneglat på Metal Gear. Men blivit avskräckt av smygande spelmekanik med puffror i kombination med svulstig japansk machismo.
Sånt får mitt skinn att krypa av obehag. Ungefär som när Carola börjar sjunga.

Därför kom det lite som en överraskning när jag snubblade på trailern för Metal Gear Rising Revengeance och såg:

Buttonmashing, hack-n-slash och ett spel där man kan klampa fram ännu mer hänsynslöst än en värd för Oscarsgalan. Hooray!

Älskar spel där man med en ballettdansares eleganta koreografi glider fram mellan fiender, bygger upp attack-kombinationer och hugger allt i ens väg i bitar med mäktiga svärd.

Nu överdrev jag.

Vad man oftast gör i andra spel är att få fienden att trilla blödandes till marken. I Revengeance hackar man faktiskt fienden i småbitar. Ju fler bitar destå bättre.

 

Metal Gear Rising vs. Devil May Cry

Det känns fel att skriva om MGR utan att även nämna DmC, som också fått sig en reboot i år. Om du bara köper ett hack-n-slash actionspel i år… Vilket ska du välja?
.

STORY
Om den här typen av spel har en motsvarighet i filmvärlden så måste den vara en splatter B-film. Det är blodiga historier med virriga manus och skådespelarinsatser så överdrivna att de bara lämpar sig i reklamfilmer för fläckborttagningsmedel.

För att kunna njuta till fullo måste man förmodligen lägga hjärnan på hyllan och låta en annan del av sin natur stimuleras.

MGR tycks ha lappat ihop sin berättelse med hjälp av sådanna där kylskåps-poesi-magneter… där orden är ersatta med diverse spridda klyschor och flera magneter saknas.
DmC, å andra sidan, har faktiskt antydan till en sammanhängande story. Lite okaraktäristiskt logisk faktiskt. På bekostnad av seriens sedvanliga galna upptåg.
.

SPELMEKANIK
Striderna i MGR flyter på fantastiskt lätt och bjuder på en jämn svårighetsgrad allt eftersom du tar dig framåt.
Överlag så kräver DmC en aning mer av dig som spelare vad det gäller variation av attacker och pareringar.

Helt hjärnbefriad buttonmashing lönar sig inte i något av spelen, annat än på de enklare svårighetsgraderna. Det är däremot belönande och beroendeframkallande att lära sig vad som leder fram till en perfekt poäng, i båda spelen.

.
raiden_danteFIENDER & BOSSFIGHTER

Personligen har jag svårt att bli helt bekväm med att döda människor i spel. Om jag ska döda så vill jag hellre att det ska vara någon form av påhittat monster.
I MGR hackar du bl.a. poliskonstaplar i små små bitar. Så med andra ord föredrar jag DmCs verklighetsfrånvända väsen.
Lider inte du av liknande samvetskval så kvittar det. Hur du förgör fiender är precis lika tillfredsställande i båda spelen.

Bossfighterna i båda består av den vanliga blandningen av taktik och att studera bossarnas förbestämda rörelsemönster.

.
MILJÖER & LJUD
I MGR är banorna passande tuffa och delvis förstörbara.
Banorna i DmC är grandiosa, hänförande vackra och påhittiga.
DmCs ljud och musik känns en aning modernare i jämförelse med MGRs traditionella adrenalinpumpande musik. Speciellt i stridsscenerna blir musiken eggande (för att inte säga påträngande). Men det är väl också poängen?

.
HUMOR

I ett spel där du antingen spelar en cyborgninja i högklackat eller en snorunge till demonisk ängelhybrid så vill det till att spelens utvecklare skämtar på sin egen bekostnad innan någon annan gör det.
Lyckligtvis så har både Platinum Games (MGR) och Ninja Theory (DmC) fattat detta.

Utan att avslöja för mycket så spökas en huvudrollsinnehavare ut i mariachiförklädnad och en annan genomgår en sekvens som liknar “gömma-penis” introt till Austin Powers. Välbehövligt.

.
IRRITATIONSMOMENT
Kameran i MGR är inte alltid samarbetsvillig vilket kan vara rejält irriterande när du är beroende av den för att få full pott.
Systemet som hjälper dig att attackera en specifik fiende i DmC är en annan sak som kan få dig att vilja kasta ut TVn genom fönstret.

Värst av allt är ändå dessa förbannade Quick Time Events i MGR som kommer i slutet av bossfighter.
Vems ljusa idé var det att införa dem på 90-talet? Och varför ser vi dem fortfarande i spel?
Visst! Det låter utvecklarna skapa cineastiskt episka scener. Det är snyggt. Men det snuvar också spelaren på slutklämmen och känslan av att du lyckats med något stort.
Booo! Hissssss!

.
SPELENS LÄNGD
MGRs kampanj spelar man igenom på runt 5-6 timmar, på normal svårighetsgrad.
DmC innehåller 20 uppdrag som vardera, på normal svårighetsgrad, tar ca 15-20 minuter.
Utöver detta finns det i båda spelen extra innehåll att upptäcka och gott om omspelningsvärde genom att välja hårdare svårighetsgrader.

.
SUMMERING

Blev du något klokare på det här? Inte? Låt i så fall gameplay tala för sig själv.
Ladda ner demos och ge båda spelen en sportslig chans. Det förtjänar de!

 

BONUS:
Den delvis gemensamma historien bakom Metal Gear och Devil May Cry är lång och kantad av starka känslor och rivalitet… Läs en kort sammanfattning här.

I helgen passade jag på att prova det Nya Zeeländska fenomenet Path of Exile…

Efter att ha blivit djupt besviken på Diablo 3 så vände jag mig bort från allt vad RPGer hette. Och missade därför helt att det dök upp ett spel som av flera beskrivits som “det som Diablo 3 borde ha varit”.

Ett spel som dessutom just nu är gratis att spela!

Är du nyfiken? Är Path of Exile något för dig?
Kolla på den här jämförelsen mellan D3 och PoE:

Samme kille bakom den analysen har gjort flera bra videos som verkligen hjälper när man ska ge sig in i PoE för första gången.

Egenskapsträdet i PoE kan vara överväldigande när man först tittar på det. Den här videon förklarar många nyttiga saker som hjälper dig att bygga en bra karaktär från början:

Spelet är just nu inne i en öppen Beta-fas, och är därför gratis att spela.
Skapa ditt konto och ladda ner gratis på: http://www.pathofexile.com

Har du någonsin blivit sådär ordentligt dunderkär att du hör ljuv musik?
En skön låt med Marvin Gaye kanske? Eller ett operastycke av Puccini?

Det här hände mig för ett par veckor sedan:

Jag pillade med min Gameboy Advance och försökte hitta en plats i min lägenhet där belysningen var tillräckligt bra för att faktiskt se vad som hände på skärmen.
Stört omöjligt, skulle det visa sig, då jag inte har stora fula lysrör av industriell styrka i taket.

Gav upp och letade efter diverse GBA-spel på Youtube istället. Och snubblade över en film som innehöll den här…

1333491-microfam
dsc0625uw

PANG!, sa det bara. Och jag hörde Barry White knarriga stämma sjunga:

Oh, baby! En Gameboy Micro, Famicom edition.
Jag var bara TVUNGEN att ha en sådan där super sexig pryl. Och det NU!

Hade tur och hittade en snabbt på eBay – för 500kr. Helt ny, i obruten förpackning.
Dingdingding! SÅLD.

Och nu, två veckor senare, så ligger den där sexiga lilla saken i min hand.

Skalet, som är i metall, känns gediget och lyxigt. Den röda och guldskimrande färgen, i kombination med svarta streck, påminner mig om Game&Watch Donkey Kong. Och det är så retrocoolt att jag dreglar.

När Gameboy Micro kom ut (2005) så  marknadsfördes den som en konsol för coola tonåringar. Och jag som återupplever min barndom i och med att köpa GBA och dess spel, för andra gången, känner mig som en tonåring igen med Micron i mina händer.

Att skärmen är så liten stör mig inte det minsta. Att byggkvalitén på apparaten, utseendet och den bakbelysta skärmen är så mästerligt bra – betyder allt!

Lovely!
Det lönar sig att bli kär. Så där upp-över-öronen och helt-utanför-din-kontroll-kär, ibland. Nu slipper jag jaga det perfekta ljuset och kan njuta av mina Gameboy Advance-spel på riktigt!
.

Bonus:
Läcker förpackning också! Se unboxing.

Igår hade jag, efter en lång och slitsam vecka, planerat en stillsam kväll tillsammans med Silent Hill & Ridge Racer. Istället fick jag se prov på marknadsföring för spelrelaterade produkter av ett sällan skådat och smaklöst slag… och det från ett svenskägt företag.

QPAD postade ett meddelande på sin Facebook-sida angående wallpapers som fanns för nerladdning på http://www.qpad-germany.de/de/mediathek/.

Det här är ett urval av dessa wallpapers:

10_DE_1024x768

1024x768_11

Detta uppmärksammade en av eldsjälarna i det kvinnliga spelnätverket Frizon, vilket ledde till att jag och ytterligare en spelglad tjej uttryckte vårt missnöje på QPADs sida.

Då tog QPAD bort länken, och raderade därmed också vår kritik.

Att QPAD Sverige insåg att materialet som kom från QPAD Tyskland inte var lämpligt för den svenska marknaden var förstås bra. Men att bevisen röjdes bort gjorde mig arg. Jag postade därför länken igen på deras wall, tillsammans med min kritiska kommentar.

Vad jag skrev var:

I seriously have to question the quality of your product if you have to resort to advertising it with tits and ass, in order to sell it.

It’s very simple. If you want to shift product and sell as much of it as possible; don’t alienate a huge part of your potential market by allowing your johnsons do your thinking for you.

Reaktionerna på internet lät inte vänta på sig och många tjejer och killar som såg bilderna blev äcklade av QPADs agerande.

Innan någon bestämde sig för att anordna en majbrasa med QPAD-produkter så gick tjejen som först uppmärksammade bilderna ut med att hon öppnar en lugn dialog angående de olämpliga bilderna med QPAD-Sverige. Och jag lutade därmed mig tacksamt tillbaka för att njuta av min lediga fredagskväll.

Fade to black.

Idag loggar jag in på FB, och vad är det första jag ser? En friendrequest från Christer “MrMouse” Körnbäck, ägare, grundare och chairman på QPAD.

Då jag inte lägger till personer som jag inte känner på FB så skickade jag (istället för att accptera hans förfrågan) ett meddelande och sa att jag är öppen för dialog.

Christer svarade blixtsnabbt med:

Jag insåg helt enkelt att det inte var rätt att publicera det Tyskarna gjort. Det är en otroligt stor skillnad på hur vi marknadsför oss i Sverige jämfört med Tyskland.  Går du på mässa i Tyskalnd är det vanligt med kvinnor i marknadsföringen. Om du går igenom våra poster sedan vi startade på FB så kan du tydligt se att vi inte spelat på sex. Vi tog dock bort posten snabbt då vi insåg vårt misstag. Varför lät du det inte vara vid det? Varför trycker du på. Vad har du för agenda?

Misstänksamhet alltså.
Det kan jag köpa, även om det är en otrevlig attityd. Jag postade trots allt något som de tagit bort. Han har rätten att ifrågasätta mina motiv.

Vad jag såg som allvarligare var Christers användning av en vanlig bortförklaring i stil med “Men alla andra gör ju så.”.

Det argumentet funkar inte för mig. Det gör mig till och med förbannad eftersom det är en helt ohållbar ursäkt för opassande agerande. Skulle det dessutom skulle vara skillnad på vad som är moraliskt oförsvarbart i Sverige och i andra länder? Fel är fel, oavsett var.

Dock hade jag här ett tillfälle att reda ut någonting som jag undrat över: Har inte ett svenskägt bolag kontrollen över sin marknadsföring utomlands? Kan inte de sätta tonen och stoppa sån här skit – INNAN modellen bokas, vinyldräkten köps in och fotona sprids?

Jag frågade därför:

Min agenda är helt enkelt att få ett slut på objektifierande reklam. Något som det låter som att ni i Sverige, förnuftigt nog, har insett är ett marknadsföringssätt som skadar er marknad snarare än expanderar den.

Att ett annat klimat råder i Tyskland är jag medveten om efter att ha besökt flera mässor där. Men har ni i Sverige ingen kontroll över den Tyska marknadsföringen? QPad är svenskägt, om jag förstått rätt?

Jag skulle vara genuint intresserad av att höra om företaget har en global policy för sin marknadsföring. Och varför den i så fall inte följts eller inte inkluderar en strof ang. att QPads produkter inte får marknadsföras på ett smaklöst sätt som objektifierar modellen som poserar med produkten.

Jag inväntar sedan några timmar svar på detta.

To be continued?
.

Update

Fick precis ett svar på min fråga, och nu var tonen vänligare:

Det stämmer som du säger. Vi har idag inte kontroll över hur våra distributörer marknadsför QPAD. Vi är fortfarande ett litet företag och har låtit våra distributörer arbeta fritt inom sina territorier. Vi tar detta på största allvar och kommer ta tag i det omedelbart.

Helt klart är att detta inte ligger i vår linje med QPAD som varumärke. Vi kommer att ta tag i detta snarast.  Helt klart är att detta inte är OK.

Jag uppskattar Christers ord här, och kommer att följa upp vad som händer framöver.

Jag vill gärna tro, när det gäller ett svenskt företag vars grundare tar sig tid att svara på kritik personligen, verkligen tar detta på så stort allvar som de säger. Och, viktigast av allt, omvandlar orden till handling.

Det återstår att se. Om de menar allvar eller bara slängde iväg lite vackra ord för att bli av med mig.

Jag är så TRÖTT på att se kunniga och spelglada tjejer, journalister och spelskribenter bli bemötta med en massa skit i bloggar, forum och annan media så fort de sticker ut hakan och uttalar sig. Bara för att de råkar ha bröst istället för snopp.

Troll och andra nätmiffon förpestar tillvaron inte bara för tjejerna, utan för gemenskapen i stort.
Och detta måste få ett slut.

Som ett steg i rätt riktning har jag sammanställt en lista med 10 vanliga negativa saker som brukar dyka upp i de här sammanhangen, samt förslag på hur du som också fått nog kan bemöta dem.

 Titta med den bästa bildkvalitén:
Starta videon & klicka på youtube_fullscreen i videospelaren ovanför & sen på youtube_quality-ikonen för att välja
720p  (HD-kvalité).
.

Håller du med?

Hjälp då gärna till med att sprida det här budskapet, så att vi blir fler som bekämpar trollen!
Dela med dig av den här videon i dina nätverk, på facebook, twitter eller i din egen blogg.
Tack och lycka till på slagfältet!
.

Praktisk tillämpning av tekniken i filmen:
Här besvarar jag diverse idioti i sammanband med twitterkampanjen #1reasonwhy

Fler pixelviking-videobloggar:
Objektifiering av kvinnor i spelreklam

Relaterad läsning:

Spana in den här 25 minuter långa britiska dokumentären om spelande tjejer!

De tar upp intressanta ämnen som särbehandlingen av gamers som råkar ha bröst, spelande tjejers egna attityder, boothbabes,  hur kvinnor porträtteras i spel, hur brudarna beger sig in i spelbranchen för att förändra den inifrån m.m..

En av mina favoritpodsnackare; Andreas Ljungström (RadioSpeltorsk, Skillpoint) har startat ett nytt projekt.

Tillsammans med en annan Andreas (Andreas Berg från Ett glas juice) diskuterar han popkulturella fenomen som tidsresor och apokalypser i nya podden “Farfarsparadoxen”.

Så här beskriver upphovsmakarna själva premiäravsnittet:

I premiäravsnittet av Farfarsparadoxen har vi tagit pulsen på hur väl filmens värld överensstämmer med vår värld. Vilka framtidsvisioner har egentligen slagit in? Tog Skynet verkligen över världen 1997? Kan man köpa en ”Hoverboard” i den lokala fritidsbutiken? Styrs våra rymdskepp av en artificiell intelligens? Vi har kikat på Stanley Kubricks 2001: Ett Rymdäventyr men också spanat in Tillbaka till Framtiden II för att undersöka saken närmare. Dessutom tar vi reda på vilket undergångsscenario som faktiskt är minst förödande.

Lyssna omedelbums på Farfarsparadoxens hemsida!

2013 är här, och det är hög tid att summera vilka de coolaste robotarna var under förra året!
Det här är så spännande att jag inte kan hålla mig en sekund till. Pang på rödbetan!
.

  • 10. David

Är det bara jag, eller stal David showen i Prometheus?
Den här reklamfilmen är faktiskt bättre än själva filmen. Helt underbar!
Fassbender som David ger mig GÅSHUD! Enda anledningen att den inte kommer längre upp på listan är att David inte finns på riktigt… än.
.

  • 9. Phantom X

Sådana här spindelrobotar har fascinerat mig ända sedan jag såg scifi-rullen Runaway (trailer) och såg KISS Gene Simmons (som spelade skurk i filmen) bli dödad av en armé spindelrobotar.
Så här nästan 30 år senare så är verklighetens robotar läbbigt lika filmens framtidsvision.
.

  • 8. Nya ASIMO

Asimo-projektet pågått sedan år 2000 och förra året släpptes en ny och förbättrad modell.
Allt jag vill veta är när kan jag köpa min alldeles egna robotbetjänt? NÄR?!
.

  • 7. Cheetah

Har du sett den där reklamfilmen för Absolut Vodka, med musik av Swedish House Maffia? (En av förra årets läckraste reklamfilmer.)

Här har vi en robot som finns på riktigt, på ett liknande tema. En cheetah och inte grayhound, men fortfarande riktigt kul att den finns på riktigt.
.

  • 6. Quantic Dreams Kara

2012 släppte spelföretaget Quantic Dream (Fahrenheit & Heavy Rain) en Playstation3-demo som fick hela nätet att vibrera.
Är du en av de som också tycker att det här borde ha gjorts till ett riktigt spel?
.

  • 5. RHex

ALLA robotar som på något sätt påminner en om den vandrande kofferten från Discworldserien  – är en bra grej. Vet inte riktigt vad jag skulle med en till, men jag vill ha en!
.

  • 4. Äkta människor

SVTs storsatsning “Äkta Människor”; en serie som utspelade sig i en alternativ nutid där robotar är en del av vardagen – slungades mellan pinsamt krystad dialog och en välputsad dystopisk vision.

När såg vi SVT satsa på någon form av scifi senast? Dessa robotar bara MÅSTE uppmärksammas och förtjänar en plats i listan.
.

  • 3. Petman

Kan vi PRATA om hur Petmans huvud är det tuffaste någonsin?
Såååå Battlestar Gallactica Cylon, ca: 1978.
Imponerande balans och fotarbete också.
.

  • 2. Charli

En lista över 2012s häftigaste robotar hade aldrig varit komplett om inte minst EN av dem hade dansat Gangnam style, eller hur?
.

  • 1. Curiosity

Kunde jag valt något annat? Jag tror att förklaringar är överflödiga.
The little robot that could. *sniff*

Mer robot <3?

Think Geek har REA just nu, så jag passade på att beställa ett par saker som jag sneglat på ett tag.

thinkgeek_loot

Först; ett par retro Pac Man glas. Stora pint glas dessutom! Perfekt för mig som inte dricker kaffe och ändå vill ha något lite personligt att dricka ur på jobbet.

Sen blev det en löst sittande Uhura t-shirt, rött Star Trek iPhoneskal, och kortspelet Redshirts – som går ut på att vara först att ha ihjäl alla sina rödskjortor. (Du anar ett visst tema här va?)

Sist men inte minst så köpte jag ett set ursnygga drinkunderlägg som är gjorda av återvunna kretskort. Ballt va?
Har letat ett tag efter drinkunderlägg som (till skillnad från 99% av de andra som finns på marknaden) har en kant som gör att kondensen inte rinner av. Supernöjd med de här!

HOORAY for geeky shoppingsprees!