Som representant för folk som spelar, och vars värsta bieffekt förmodligen varit ömma trigger-fingrar och överkonsumtion av koffeindrycker, så förstår du säkert var jag står. Avskyr denna typ av häxjakt och sensationalism!

Men när vi ändå är inne på vad spelande kan leda till; så tycker jag att det är betydligt roligare att fundera runt alla sätt som vi förmodligen kommer ta kål på oss själva, om vi inte ser upp.
.

Är det inte bara en tidsfråga innan vi får se liknande artiklar i pressen?
.

• ”Bara en runda till!”, blev 29-åringens sista ord. Han vägrade lämna det brinnande huset mitt i en omgång Civilization 5.
  .
• En kvinna blev igår inlagd på sjukhus med skallskador efter det att hon i ett vredesutbrott kastat en spelkontroll in i TVn. Den studsade tillbaka.
  .
• En grupp ungdomar ådrog sig frostskador då de campat utanför en affär – i väntan på en expansion till det populära spelet Word of Warcraft. Vägrade ge upp sin plats i kön trots 20 minusgrader.
  .
• 11-åringen hittad vid liv! Plöjde ner en förmögenhet på spelet FarmVille. Bråk med föräldrarna om mobilräkningen fick pojken att fly hemmet.
  .
• Spelrecensent mordhotad efter medelbetyg. ”Allt jag sa var att förra CoD var bättre!”
  .
• Sveriges samlade läkarkår är enig: Spelarnas dåliga sittställningar ger dem ryggproblem. En hel generation kommer se ut som Quasimodo om 10 år.
  .
• Kvinna hittad under berg av samlade tidningar och skräp. Kvinnan, som övat in ett sjukligt samlingsbeteende efter år av rollspelande, anmäldes som försvunnen tidigare i veckan.
  .
• Tonåringen valde att kastade sig ur föräldrarnas bil innan den stannat. ”Han rage quit:ade.”, sa en granne, som blev vittne till händelsen.
  .
• Betygen i skolorna når bottennotering. Eleverna känner sig omotiverade när de inte får höra ett litet pling när de svarat rätt.
  .
• Allt fler fotgängare krockar med lyktstolpar. ”Det är Wordfeuds fel!”, säger bekymrad vårdpersonal. ”Alla bevakar telefonen som en hök. Ingen ser efter var de går längre.”
  .

Jag vet inte… Jag tror nog att de där koffeindryckerna kommer bli min död, snarare än en annan gamer med skjutvapen.

Eftersom posten gjordes av ett troll, med en IQ låg som en guldfisk, så viftade jag snabbt bort bilden som ett hemmasnickrat skämt. Tänkte inte mer på det. Förrän ikväll – då annonsen dök upp igen, i ett annat sammanhang.

Nejnejneeeej! SÄG att det inte är sant.

Visst. Soul Caliburs karaktärsdesign är inte direkt diskret…

Men inte kan de väl…? Inte är de SÅÅÅ…? Det här måste Googlas!

Det krävdes ett minimum av research för att den obekväma sanningen skulle blottläggas lika ogenerat som tuttarna.

Oh, it’s real. Annonsen används på den Japanska och Amerikanska marknaden och har publicerats friskt i diverse glossiga speltidningar de senaste dagarna.

Min japanska är för skral för att utläsa vad den japanska reaktionen blev, men de amerikanska lät inte vänta på sig. ”De där japanerna vet hur man marknadsför spel”, lyder domen.

Och som inte sånna kommentarer var sviniga nog så har någon bemödat sig med att knåpa ihop ett jämförelseschema över byststorlekar i Soul Calibur.
Ja? För hur ska man annars få veta hur stora Ivys tuttar är i jämförelse med de andra kvinnliga rollfigurerna i spelet? Sånt är viktigt!, tycker uppenbarligen de högljudda beivrarna av bilden.

Att sex säljer är inget snack. Folk som argumenterar för denna marknadsföringsmetod fortsatta existens brukar dra till med det. Varför ändra på något som funkar?

Ja, men det gjorde ju slaveri också. Funkade alltså. Jobbet blev gjort. Men är det OK att använda sig av dessa metoder? Det är DET som är frågan. Om du fortfarande tycker det så har du uppenbarligen inte fingret på vår tids pulsåder.

Så här dags på torsdagsnatten orkar jag inte klämma ur mig så mycket mer på det här ämnet än något nästan lika pubertalt som annonsens mottagande i staterna. Och det är att jag är förbannat glad att jag bor i Sverige. Här lever vi på inget sätt i Utopia… men folk i allmänhet blir i alla fall lika upprörda som jag när de ser sådan här skit.

Lågt Namco. Riktigt jävla lågt.

Favoritfärg? Inga problem.
Ska du med hem? Okejdå.
Vem vare? Vem vare som kasta? JAG!

Inget lockar fram fram så mycket ångest, och får mig att bittert ångra mina svar så ofta, som just den frågan. Med ett brinnande filmintresse och extreeeeemt bred filmsmak har jag svårt att urskilja en klar favorit. Frågan manar mig ständigt att ställa jobbiga motfrågor.

- Vad menar du med ”favorit”? Favoritfilm att se om och om igen? Filmen som alltid får mig på gott humör? Filmen som gjort starkast intryck? Varit smartast? Betytt mest? Som är artistiskt fulländad?

Ja, du fattar. Jag är en SÅN besvärlig jävel. Att bara nämna EN film känns som att reducera en stor och kär del av mitt liv till något trivialt.

Om jag inte med den enda titel jag nämner kan förmedla till personen att jag lika gärna ser på en lättsmält amerikansk actionrulle, som ett historiskt kostymdrama, en 3 timmars dokumentär från Uzbekistan eller en gammal svensk svart/vit matiné… Då får det vara!

För vad är poängen med att ställa frågan över huvud taget?
Det är ju att lära känna personen bättre. Personen och deras filmsmak. Mina motfrågor funkar därför, på sätt och vis, som svar i sig.
.

Å andra sidan…

Andra gånger blir jag trött på mig själv och försöker klura ut något vettigt att säga. Ett svar som matchar frågans lättsinnighet. Det är de svaren som jag ofta ångrar i efterhand.

Visst, jag kan nämna Milos Formans fantastiskt välgjorda Amadeus, utan att någonsin behöva skämmas. En film som jag egentligen var alldeles för liten att se, när den kom, men som kanske just därför gjorde ett enormt intryck.
.

Amadeus, om än något historiskt felaktig, är ett sagolikt & vemodigt mästerverk.

Jag skulle kunna välja en mer udda titel, som jag verkligen gillar, och som jag tycker att andra också borde upptäcka. Som t.ex. en av de lågmälda komedierna Being There, Because Why eller Mary & Max. Fast när man ändå är inne på spåret att försöka vidga folks horisonter så borde man kanske nämna en icke-engelskspråkig film, en gammal film, eller en film ur en genre som inte är så vardaglig?

Suck!

Svårt det där.

Egentligen borde jag väl bara göra det enkelt för mig och säga Star Wars: A New Hope. Filmen som jag älskat längst, intensivast och på flest plan.

Som liten skrattade jag ohämmat åt robotarna och tyckte att det var ett spännande rymdäventyr.

När jag blivit gammal nog att utveckla en viss analysförmåga så upptäckte jag och uppskattade nya detaljer i filmen.

I en tidsepok då hjältinnorna i bl.a. Den vilda jakten på stenen, Indiana Jones och MacGuyver var hjälplösa våp som ojade sig över brutna naglar, så kunde jag bättre identifiera mig med den uppstudsiga prinsessan Leia. Tjejen som ryckte geväret ut hjältens händer, sköt ett hål i väggen och räddade sig själv!
.

Okej. Okej. Inte världens bästa plan. Men det VAR en plan.

Science Fiction-genren i stort är bra på starka kvinnor. Och det gillar jag.

Star Wars universumet har sin egen fauna, språk, spännande teknologi, monster och mystiska krafter. Ändå kan vi identifiera oss med Lukes synnerligen mänskliga längtan efter äventyr. Med Han Solos problem att få sitt fordon att fungera eller det betungande ansvar som vilar på Leias axlar.

Jag minns inte vad som kom först. Mitt intresse för science fiction och rymden, eller Star Wars. De har gått hand i hand, genom livet.

Att förklara varför jag älskar original Star Wars-filmerna så gränslöst, trots religiös symbolik, löjliga nallebjörnar och en (handen på hjärtat) rätt banal historia, skulle ta för lång tid…

Jag SKULLE kunna säga Star Wars, och vara rätt nöjd med det.
Men jag frågar er, kära läsare: VAD är det för kul med det?

Jäkla skitfråga!

Under tiden då jag packade lådor, ordnade med flyttgubbar och planerade renoveringar så slog det mig hur mycket nytta jag har haft av träning som jag fått i spel under åren.
Låt mig förklara…
.

Sortera saker

Redan i somras, innan jag hade hittat nytt hem till mig & mina spelkonsoler, så började jag rensa i lådor, klädkammare och vind. Här gäller det att vara skoningslös! Kasta/sälja saker som kan vara bra att ha, och bara behålla det som man verkligen behöver. Vad är detta, om inte en sortering av din inventory, i bästa RPG-stil?

Det är ett välkänt faktum att det alltid finns för lite plats i ens väska. ALLTID en eller ett par slots för lite för den där skumma pinnen som kanske är viktig senare i spelet, fast man vet ju inte helt säkert. Så är det i IRL också, med utrymmet i flyttbilar.
.

Packa lådor

Behöver jag ens säga det?
Vilket spel har, i årtionden, tränat oss i konsten att få plats med så många saker som möjligt på en rektangulär yta? Så stabilt som möjligt och utan massa onödig luft?
Enda skillnaden är att när man fått till ett perfekt lager i lådan så försvinner det inte, så att man får plats för mer.
.

Skälla på flyttgubbar/hantverkare

Det finns en typ av spel som får mig att gorma åt TVn som inget annat… Och jag har en teori att alla har en typ av spel som av någon anledning går en på nerverna, och kan få en gamer, som vanligtvis är lugn som en filbunke, att bete sig som en tonåring på LIVE.

För mig är genren bilspel. Så när jag behövde konfrontera flyttgubbar och handverkare som maskade eller inte gjorde som de skulle – så kanaliserade jag min inre fartdåre. Steget mellan att gorma ”Ur vägen, för helvete!!”, till ”Var försiktig med den där lådan!!” är inte så långt.
.

Leta bästa dealen på byggmaterial

Hur många RPGer har man inte spelat där det finns pengar att tjäna genom att charma eller skrämma butiksbiträden? Pengar att spara på att shoppa på rätt ställe? Tack RPG genren för att ni vässat min förhandlingsteknik och lärt mig att inte köpa första bästa!
.

Organisera

Det här med att organisera hela flytten så att allt klaffar med överlämningar, banklån, städflytt & renoveringar är inte helt lätt. Jag är helt övertygad om att simulations- och strategispel har hjälpt mig multitaska och tänka rätt i de här situationerna. SimCity, Caesar & Football Manager. Jag VISSTE att alla timmar jag slösat lagt på er skulle betala sig till slut!

Någon gång på det sena 80-talet satt den Franska komikern och TV-personligheten Lagaf på en middag med ett par vänner. Vinet flödade och det där med modern musik, och framförallt House-musik (som då var i ropet) kom på tal.

Det är ju bara en massa upprepningar!, utbrister Lagaf. Upprepande musikslingor som distraherar lyssnaren från det faktum att texten är rent nonsens.
Vem som helst kan klippa ihop en låt om vad som helst och ändå komma med på Top50! (Frankrikes topplista)

Ok, sa kompisarna. Put your money where your mouth is. (Fast de sa det nog med tjocka franska accenter.)

Och det gjorde han.

Lagaf spelade in låten ”Bo le lavabo (WC Kiss)”, som innehåller sjukt massa upprepningar i tvättäkta House-stil.
Texten handlar om badrumsutrustning. Han sjunger; ”il est beau le lavabo” (handfatet är vackert), ”il est laid le bidet” (”bidén är ful”) och berättar att nu ska han upprepa samma sak om och om igen.

www.youtube.com/watch?v=mKSk-3yiVx0

Låten kom in i botten på Frankrikes Top 50-lista  i mars 1990. Därefter kämpade den sig sakta men stadigt uppåt. Efter en seg kamp nådde låten till slut listettan, i juni 1990 och blev sen kvar i toppen i hela 18 veckor. Låten sålde guld och är än tills idag en av de bäst säljande singlarna i Frankrikes historia.

The moral of the story?
Du kan bevisa din poäng, men inte förrän du först har bidragit till problemet.

Jodå! I Erics hemland Australien var han en framgångsrik ståuppare, med sin egen sketch-show på TV.

www.youtube.com/watch?v=xin5x_36nYo

Han långfilmsdebuterade 1997 med den komedi som jag tänkte tipsa om idag, som heter The Castle. En film som knappt någon känner till, utanför Australiens gränser, men som skördade stora framgångar på hemmaplan.

Man kan kort beskriva filmen som en typ av bluffdokumentär, med starka Napoleon Dynamite vibbar. Den handlar om familjen Kerrigan som kämpar för rätten att få bo kvar i sitt hus (the Castle) när flygplatsen som de bor intill vill expandera.

www.youtube.com/watch?v=TM-GVRvsZrA

En riktigt charmig rulle som spelades in på fjuttiga 11 dagar. Det var så länge som skaparna hade råd att hålla i utrustning och mat till alla medverkande. Filmen hade så låg budget att när man lånade bogseringsbilar till scener i filmen som visade pappans business som bogserare – så fick familjen byta namn till det som stod på bilarna. Man hade inte råd att trycka upp nya dekaler.

Filmen kan idag vara lite småknepig att få tag på, men jag tycker förstås att det är värt besväret att leta.

Ok. Kan vi prata ett tag om det faktum att Joss Whedon och Nathan Fillion samarbetar igen… och denna gång med en Shakespearepjäs?

Pjäsen i fråga är komedin ”Much Ado About Nothing” som senast filmades 1993 av Kenneth Branagh, med honom och Emma Thompson i huvudrollerna. 

Whedon har alltid älskat Shakespeare och har en etablerad tradition att bjuda hem rollinnehavarna i sina serier, efter arbetsdagens slut, för att läsa stycken ur Shakespeares verk. Så det här kommer inte helt ur det blå. Trots det trodde många att det var ett tidigt aprilskämt när Nathan Fillion twittrade ut sin förtjusning ang. projektet för ett par dagar sedan. 

Hela pjäsen är redan filmad och klar, och rollistan består av nykomlingar så väl som veteraner från Whedons tidigare produktioner. 

Jag har själv läst mycket Shakespeare. En viss del av eget genuint intresse, och en annan del påtvingat av div. kurser i engelsk litteratur. Det senare lärde mig att bryta ner prosa och poesi i sina beståndsdelar och se oanade djup i ett par rader text… 

År av denna dikterade och metodiska analys fick mig att framavla ett speciellt hat, för framförallt poesi, som jag vanligtvis bara reserverar för pedofiler och folk som snackar på bio. Trots detta har analysen också lärt mig att på ett nytt sätt förstå och uppskatta text. Något som jag, som ordblind, tidigare kämpat med. 

Detta gjorde att när Branaghs filmatisering kom och skänkte nytt liv till texten jag kände så väl - så blev det nördgasm på hög nivå. Och nu när alltså Whedon tacklat samma text, och ska ge hela pjäsen en modern vinkling, så skjuter mina förväntningar i höjden. 

I Emma Thompsons roll som Beatrice ser vi Amy Acker (Dr. Saunders från Dollhouse, Fred/Illyria från Angel).
I Kenneth Branaghs roll som Benedick – Alexis Denisof (Wesley Wyndam-Pryce från Buffy och Angel).
Nathan Fillion, också känd som Castle och ”captain tight-pants” i Firefly, spelar den smått galne poliskonstapeln Dogberry (tidigare spelad av gamle Batman, Michael Keaton). 

Andra höjdpunkter i rollistan är Fran Kranz (tekniknörden Topher, från Dollhouse) som Claudio. Här måste jag passa på att nämna att i 1993-versionen spelades Claudio av den vedervärdigt dåliga Robert Sean Leonard (även känd som ”House” bäste kompis). Han höll på att förstöra hela produktionen med sin mesiga framställning av Claudio. Hans brister blev, om möjligt, ännu mer uppenbara i sällskapet av genier som Branagh och Thompson. Så här känns det som att Kranz kan inte göra annat än ett ofantligt bättre jobb. 

Keanu Reeves, som också var pinsamt dålig i rollen som Don John, är här ersatt av Sean Maher (Simon Tam från Firefly). Slutligen har vi Clark Gregg, Agent Coulson från Iron Man, Thor och The Avengers, som Leonato. 

Jag vet inte vad du tycker, men jag ser fram mot att se Whedons moderna tappning av den här klassiska komedin… kanske till och med mer än hans kommande regi av nya ”The Avengers”. 

Whedon skriver så här, i ett pressmeddelande, angående filmens release och distribution: 

The film should be completed by early spring and headed for the festival circuit,
because it is fancy. 

Mer info: http://muchadothemovie.com

Jag berättar om RAGE, Sanna om Dead Island och vi går igenom våra 5 läskigaste spel.

Lyssna på podcasten direkt på GoneGamings hemsida eller ladda hem via iTunes.

I den här reklamfilmen (via Brunlof) sätter man en spelkontroll i händerna på Harrison och låter honom spela ett par sekvenser ur kommande Uncharted 3.

Först låter han som en dålig amerikansk infomercial. Ni vet… en sån där när man stannar en kille på gatan och ber honom testa ett nytt träningsredskap? ”Oj vad bra! Ja, jag kan VERKLIGEN känna hur det funkar.”

Men så händer det någonting. Han rycks med i spelet. Det ansträngda snacket tystnar och han bara spelar.

www.youtube.com/watch?v=5itvws3OMyQ

Kanske lever han sig tillbaka till när han, som Indiana Jones, Han Solo eller som presidenten av USA - befann sig i liknande situationer som Nathan Drake tacklar i spelet? För vad är Nathan om inte en modern Indy?

Man behöver knappast ha varit action hjälte för att uppskatta att ta kontrollen över en, i ett spel. Peppen inför Uncharted 3 kan inte bli större. Till och med pinsamma säljpitchar, som den här, blir charmiga.

Idag var en sån dag för mig.
.

Detta gjorde mig förbannad

MSI utlyser tävling för att hitta booth babes till nästa Dreamhack.
.

Detta gjorde mig glad

Svenska gamers reaktioner på MSIs idioti.

Att läsa kommentarerna från Svenska gamingtjejer och grabbar är en ren fröjd! De är välformulerade och sänker sig inte till en sjabbig nivå. De är strategiska och funderar ut hur de ska svara för att slå tillbaka på ett sätt som är kännbart för MSI. De är, kort sagt, helt makalösa och jag blir så glad!
.

MSI svarar med mer idioti

MSIs reaktion på allt detta? De svarar med att posta en video på en lapdance tävling på sin Facebooksida, som illustration till att killar faktiskt gillar booth babes, och för att visa upp en kille som ger en annan kille en lapdance. 
Så jämställt av dem!

Det hela kröntes av en kommentar på ett skämt-bidrag i tävlingen, som knappast visade prov på företagets ånger eller förståelse för den upprördhet som tävlingen har orsakat. Kommentarerna och videon på MSIs egna facebooksida blev efter någon timme raderade från sidan.
.

Hit them where it hurts

Anledningen till att booth babes-fenomenet fortfarande existerar måste i grund och botten bero på att företagen tror att babesens närvaro kommer att generera pengar och positiv buzz. Därför hjälper det inte bara med att bli arg, och det är där jag tycker att svenska gamers har fattat galoppen.

Angelica Nordgren postade en mycket bra artikel på Twitter, som benar ut hur man kan bemöta booth babes om man vill få till en ändring. I korthet går det ut på detta:

1. Bemöt ögongodiset vänligt och ställ sakliga frågor om produkten
2. När frågorna blir för svåra blir du bollad till någon mer kunnig
3. Fråga denna person varför de slösar din tid med att bemanna båset med okunnig personal
4. Förklara att du inte får förtroende för företag som måste ta till säljgimmicks och att du därför inte kommer köpa av dem

Dagen då budskapet når fram att det inte ger någon positiv ekonomisk effekt att använda sig av sexuell exploatering för att sälja… att det till och med gör skada för företagets ekonomi och anseende - är samma dag som vi får se en förändring.

Tack alla svenska gamers för att ni har fattat grejen och gör era röster hörda!

UPDATE: Angelica har nu även postat en summering av dagens händelser, inkl. skärmdumpar på de kommentarer på facebooksidan som MSI tog bort.