Följande Photoshoppade jag fram på lunchen, inspirerat av den hysteriskt roliga bloggen
Nic Cage as everyone.
.

When you find yourself needing to construct a bomb, and all you have is bubblegum and a bunch of paperclips... You have to ask yourself: What would Geralt do?

.

One MILLION copper coins!

.

Balls!

.

The hills are alive, with the sound of bonecrushing death and agony.

.

Bonus:

Ouch Geralt! (Hittad via Moddb)

Serien ”Lost Girl” handlar om Bo, som när serien börjar tror att hon är en mördare med en förbannelse vilande över sig. Hon kan inte kyssas eller ha sex utan att det tar livet av hennes partner.

När hon flyr till en ny stad upptäcker hon en dold värld av mytologiska väsen, kallade ”Fae”. Hon får också reda på att hon själv tillhör en av deras starkaste raser. Bo är en succubus. En varelse som använder sex som föda, för att läka sig själv eller för att döda.

Bo, med ett gäng nyfunna vänner, bestämmer sig att försöka bemästra sina krafter och använda dem för att hjälpa både människor och Fae.

http://www.youtube.com/watch?v=jz6JD_FHwX0

(Undrar om J.J. Abrams vet om att man skamlöst plankat loggan från LOST?)

Ja, vad kan man säga om den synopsen? Annat än att det är bättre än det låter…
och ändå inte.

Manuset är ibland skrattretande slarvigt skrivet. Även om man har en öppen inställning kan man ändå inte låta bli att lägga märke till enorma logiska hål. Premissen att Bo råkar bli skadad i varje avsnitt och måste läka sig själv, genom att kyssa eller ha sex med allt på två ben, är genomskinlig som gladpack.

Ändå är jag fast.
Varför tittar jag på det här egentligen? Och varför uppmuntrar jag andra att göra samma sak?

Förutom heta scener, är det som räddar serien en modern och spännande lore, som bygger på välkänd mytologi. Fallen, som Bo och gänget tar sig an, är väl i klass med valfritt avsnitt av t.ex. X-files eller Warehouse 13.
.

Triangeldrama mellan Sienna Miller, Drusilla från Byffy & Chris Martin från Coldplay.

Det går inte att sticka under stol med att den sexuella spänningen mellan Bo och framförallt två andra huvudfigurer (en manlig och en kvinnlig) är en stor del av poängen med serien.

Det här är ett skyldigt nöje. Varken mer eller mindre. Är du hungrig efter ett sådant, i en nutida fantasymiljö, så har du två… snart tre säsonger av guilty pleasury goodness framför dig.

Mer info: http://www.syfy.com/lostgirl/

Att George Lucas, redan från dag ett, hade en vision runt Star Wars som bl.a. bestod av omfattade merchandising – är något som gamla fossiler som jag tenderar att glömma bort när vi spyr galla över alla nya och dumma påhitt som Lucas & Co spottar ur sig.

Tweaks av filmerna, leksaker och lunchlådor har alltid varit en stor del av fenomenet. Visste du till exempel att Han Solo från början var tänkt att vara ännu mer av en douchig kvinnokarl? Innan han (ja, han!) skoningslöst sköt Greedo i Cantinan så hånglade han upp en tjej, som inte var Leia. (Kolla 2.30 in i det här filmklippet.)

Det finns trogna fans som tycker att det började gå utför redan vid nallebjörnarnas intåg i originalfilmerna. Lyckligtvis är den grupp med människor som fullkompligt avskyr allt var Prequelsfilmerna och Clone Wars heter ännu större.
.

När är botten nådd?

Varje gång man tror att nu kan det inte bli värre så dyker det upp någon ny jävelskap. Det senaste exemplet är Kinect Star Wars, som får min mage att vända sig i avsky. Se här varför:

http://www.youtube.com/watch?v=x_xJqkzngBI

Det här är fel på så många plan att jag inte ens mäktar med att skriva om det.
Än mindre spela spelet.

Här är 10 saker som jag hellre utsätter mig för än att spela det här helgerånet:

• 10. Slickar pälsen på en Ewok tills den är skinande ren.
• 9. Utvecklar en personlig hygien som får folk att tro att jag bär en parfym som heter
  ”Eau de Taun Taun”.
• 8. Skapar en spellista som bara består av musik från Star Wars Holiday Special.
• 7. Skriver ömma kärleksdikter till Jabba the Hutt, på Huttese.
• 6. Argumenterar SW vs ST med ett Star Trek-fan.
• 5. Skickar in ansökan om att bli George Lucas personliga skäggtrimmare.
• 4. Skrubba insidan av en Sarlacc med en tandborste… som jag sen måste använda.
• 3. Ger två entusiastiska tummar upp till någon som, med en dåres envishet, hävdar att
  Boba Fett är det häftigaste i hela Star Wars.
• 2. Går på ett konvent iklädd en t-shirt som säger ”I  Jar Jar”.
• 1. Ser om en Prequels-film. Kvittar vilken.

Snälla rara George Lucas.
Jag vet att det är din vision och allt… men SLUTA kladda med Star Wars!
Min mage tål inte så mycket mer av det här.

http://www.youtube.com/watch?v=gA-18LuLDEQ

Vi som minns och älskade originalet, i all sin 80-tals ostighet, har av förklarliga skäl länge varit skeptiska till en ny version. Vi minns repliker som ”Get you ass to Mars!” och ”Open your miiiinnnnd!”, och myyyser!

När blev någonsin en nyinspelning av en kultrulle bättre, eller ens lika bra som originalet?

Trots detta höjs nu röster som låtit sig charmas av trailern. ”Det kanske inte blir så pjåkigt det här?!” Och jag kan till viss mån förstå dem.

Miljöerna som visas i trailern innehåller precis den kombination av luggslitna futuristiska stadsscener och asiatiska influenser som alltid gör mig alldeles knäsvag. Tänk Blade Runner, Femte Elementet och Firefly. Släng lite vackert vita robotar och explosiv action på det, och du har… ja, du har en klyscha (om man ska vara ärlig) men en snygg klyscha!

Det finns likväl inget ögongodis eller J.J. Abrams-inspirerad regi (Use ALL the lens flares!) i världen som kan ändra det faktum att man valt att återanvända ett gammalt manus snarare än att våga satsa på något nytt. Dessutom har regissören Len Wiseman (mest känd för Underworld) valt att göra en Tim Burton, och gav sin fru en av huvudrollerna (Kate Beckinsale).

Övriga namn att lägga märke till i rolllistan är t.ex. Jessica Biel och Ethan Hawke, som åter igen får mig att tänka på vacker yta snarare än något med substans.

Vad tror du? Nya Total Recall – nyskapande tolkning eller gammal skåpmat?

små kompisar på kontoret

Kontor är tråkiga. Jag har besökt vänthallar och stått i snabbköpsköer, där tiden tyckts ha stått helt stilla, som ändå var mer spännande än mitt kontor. Därför måste man måsta ha lite saker runt omkring sig som piggar upp!

I mitt fall är den en liten uppdragbar robot i plåt och en tablettask som ser ut som en Nintendo-stjärna, som vanligtvis är fylld med Läkerol. Magic 8-ball har också en given plats på skrivbordet. Ja, för hur annars ska jag kunna ta några beslut? Magic 8 ball says: ”Outlook unclear. Ask again later.”
.

bento lunchbox

Alla som tittar på animé eller japansk film vet förmodligen vad en ”bento” är. En lunchlåda som består av flera fack, som bärs i en tygpåse.

Eftersom min lunchmat oftast består av en del som ska värmas upp och en annan del, med grönsaker, som ska vara kall – så är en bento idealisk.

De här snygga och extra kompakta bento-lådorna förvaras i praktiska kylpåsar och tar bara upp halva platsen när man ätit färdigt. Smart!
.

fodral till prylar

Vissa människor samlar på Star Wars figurer, andra på skor eller dammråttor under sängen. Inget ont om det. My obsession of choice? VÄSKOR! Jag är helt besatt av väskor i alla storlekar och former. De här fodralen beställde jag nyligen via Etsy. Vackra, färgsprakande tyger från Japan, som man blir glad av.

Det största fodralet skyddar min iPad. Näst störst är till för en av mina pocketböcker, som annars blir skadade när de skvalpar runt i botten av väskan. Resten av fodralen ska vara till för smink, smycken, mobiler m.m.
Kawaii, neh?
.

citruspress

Citruspressen ”Juicy Salif” av Philippe Starck (för italienska ”Alessi”) är en riktig designklassiker. Den designades på 80-talet och känns samtidigt både futuristisk och retro.

Juicepressen symboliserar både epicfail och epicwin.
Epicfail eftersom den förmodligen är en av de sämsta pressarna på marknaden, rent praktiskt. Den är svåranvänd, det blir kladdigt & pressen måste torkas jättenoga efter användning för att det skinande kromet inte ska fläckas av fruktsaften.

Epicwin är väl dock uppenbart? Den är vacker att se på, och är den enda köksdetalj som framgångsrikt maskerar sig som ett rymdskepp!
.

vitlökspress

When in doubt: More garlic!
Den här vitlökspressen från Eva Solo är hutlöst dyr. Runt 600kr får du betala för en glasbehållare till klyftorna och själva pressen. Tillsammans formar de bilden av en vitlök med blad.

Visst är det fiffigt med behållaren och visst är den snygg, men det var inte därför jag köpte den…
Billiga pressar som gick sönder, började rosta eller var ett smått helvete att göra rena efter användning gjorde mig argare än Bruce Banner.

Den här pressen är rejält konstruerad och är superenkel att göra ren. Värd varenda krona om man använder mycket vitlök i matlagningen!
.

Elcykel

Den här hopvikbara elcykeln är förmodligen min bästa investering på flera år!
En elcykel ser ut som en vanlig cykel. Skillnaden är att den ger dig lite draghjälp i sega backar, om du slår på motorn. Med motorn på måste du fortfarande trampa, men det går lättare. Så elcykeln hamnar alltså någonstans mellan en cykel och moppe.

Modellen som jag valde är dessutom så liten att man kan ta med den på t-banan eller i bakluckan på bilen. Jag cyklar varje dag, året om, och slår bara på motorn i extra sega backar. Då behöver jag ladda cykeln ungefär var 10e dag.

Det här är perfekt för där jag bor. Backar överallt!

Elcyklar är dyra i svenska affärer och nätbutiker. Därför läste jag på noga noga, och direktimporterade från Kina. 25% av priset (för motsvarande modell i svenska butiker) fick jag betala. Så här efter ett halvårs flitig användning av cykeln så kunde jag inte vara nöjdare. Härligt härligt!

Ja, för vad VAR de rätta svaren egentligen? Frågan var ju ställd på ett sådant sätt att det faktiskt kunde finnas flera rätta svar. Därför blev tävlingen som ett psykologiskt test i miniatyr.

90% svarade precis det som jag hade i åtanke när jag gjorde frågorna.
8% gav ett par alternativa svar. (Jag gillar folk som tänker annorlunda! De fick också rätt.)
2% var helt ute och cyklade eller glömde att länka eller tweeta ut tävlingen. De hamnade i papperskorgen.
.

Här är svaren

1. Alan Wake (Också godkänt t.ex. Silent Hill, Half-Life)
2. Gears of War
3. Bioshock
4. Super Mario (Också poppis & godkänt svar: Alice – Madness Returns)
5. Portal
6. Resident Evil (Också godkänt: Lemmings)

Vissa av er tog inga chanser och svarade med två alternativ på varje svar. Både twittrade och spred länken på massor av påhittiga sätt. Andra tog tillfället i akt och komponerade små rim, dikter eller skrev ner personliga minnen relaterade till alla svar.
Hade jag gett bonuspoäng för ansträngning så hade ni vunnit rubbet! <3

Jaha… det var väl allt, eller? Visstnä. Ni kanske ville veta vilka som vann också?
.

Här är vinnarna

1. Mattias (hixmegistos)
2. Anna (annasofiaelin)
3. Robert (oHcean_X)
4. Linnea (SpeLinnea)
5. Niklas (Nikkelicious)
6. Henke (henkeelsberg)
7. Emelie (Mlie_Redfield)
8. Kristofer (Gnoit)
9. Anders (hektoranders)
10. BoBo (BoBoinho)

GRATTIS!
Jag kontaktar er via e-mail, så kommer snart ett paket på posten med era vinster.

Stort tack till alla inblandade! Tävlingsdeltagare och sponsorer (Microsoft, EA & Gameloft).
Ni gjorde det här till ett jätteroligt och lyckat firande.

Det här måste vi göra om, eller hur?

pixelviking.se blev nominerad som årets spelblogg & firar samtidigt 4 år online nu i mars.
Det måste vi fira!

Jag bad ett par spelföretag se efter på sina hyllor om de hade något kul som jag kunde tävla ut. Det blev en hel hög med 25 spel & roliga prylar som 10 lyckliga vinnare ska få dela på.
.

Det här kan du vinna!

• FÖRSTA PRIS!
  Alan Wake’s American Nightmare (XBLA)
  Halo Anniversary (Xbox)
  1 valfritt mobil- eller surfplattaspel från Gameloft (iOS eller Android)
  1 par Mass Effect 3 smartphone vantar
• ANDRA PRIS!
  Alan Wake’s American Nightmare
  Halo Anniversary
  1 valfritt spel från Gameloft
  1 Mass Effect 3 vinylskal till iPhone
• TREDJE PRIS!
  Alan Wake’s American Nightmare
  Halo Anniversary
  1 valfritt pel från Gameloft
  1 Battlefield 3 nyckelband
• FJÄRDE & FEMTE PRIS!
  Alan Wake’s American Nightmare
  Halo Anniversary
  1 valfritt spel från Gameloft
• SJÄTTE TILL TIONDE PRIS!
  Alan Wake’s American Nightmare
  Halo Anniversary

.

Så här tävlar du

För att kvalificera dig för tävlingen så väljer du ett (eller ännu hellre båda) av dessa alternativ:

1. Tweeta ut länken till tävlingen med en mention/ping till @pixelviking så att jag kan se den, och/eller…
2. Länka till tävlingen från din blog eller hemsida, och maila länken till mig, tillsammans med dina svar på tävlingsfrågorna. (Tänk på att jag inte kan se länkar från din Facebook om vi inte råkar vara kompisar där, men länkning på FB uppskattas förstås också.)

Här kommer själva tävlingen!

Vilket spel, eller spelserie, associerar du prylarna med?

.

Maila in svaret på frågorna, samt ditt twitternamn och/eller länk via det här kontaktformuläret.

Skynda, skynda!
Tävlingen pågår fram till midnatt, natten mellan onsdag och torsdag, den 28e och 29e mars. Efter detta tillkännages vinnarna, som lottas fram bland de rätta svar som kommer in.
Lycka till!

STORT tack till Microsoft, EA & Gameloft som ställde upp med priserna!
Passa på att titta in på Gamelofts hemsida för att spana in deras spel för mobiler/surfplattor.

Alan Wake American Nightmare (Xbox Live Arcade)

Har du inte fått tummen ur aktern och spelat Alan Wake än? Här har du chansen att prova på Alan Wake, i miniatyr.

Den här fristående delen av Alan Wake är uppdelad i 2 delar. Story Mode och Arcade Mode.

I Story Mode får fansen äntligen se en fortsättning… eller snarare ett sidospår… på äventyret, som nu utspelar sig 2 år efter händelserna i originalspelet. Alla de delar som gjorde Alan Wake till 2010 års bästa skräckäventyrsspel finns på plats. Även om det är tydligt att vissa genvägar har tagits för att dra ner på utvecklingskostnaden av spelet så levererar Remedy ett antal sköna timmar av spänning med bibehållen gastkramande stämning och charm.

Arkadläget är en trevlig bonus! Här måste Alan överleva våg på våg med fiender, tills dess att solen går upp, i ett slags ”horde mode”. Ju längre du överlever och ju längre du klarar dig utan att ta skada, ju högre poäng.

Kort och gott; för 1200 MS points får du mycket nöje för pengarna. För att inte tala om ett kick-ass soundtrack.

http://www.youtube.com/watch?v=Dg02_suSIAQ

.

I am alive (Xbox Live Arcade & kommer till PSN i april)

I en nära postapokalyptisk framtid, där en okänd händelse har ödelagt världen och bara lämnat trasiga byggnader, dödligt damm och ett fåtal överlevande efter sig – ska du kämpa för att förhoppningsvis kunna återförenas med din familj.

Och hör och häpna: Du är mänsklig. Du klarar inte hur tuffa tag som helst. Du måste klättra över raviner och upp för trasiga husfasader för att hjälpa dig själv och andra överlevande.
I en situation där Lara Croft eller Prinsen av Persien inte ens skulle börjat svettas – tappar du kraft med varje handtag. Hittar du inte en avsats där du kan pusta ut så störtar du ner och dör.

Proviant och ammunition är ovanligt svår att få tag på. Du måste nogrant välja om du ska lägga din sista kula på att hjälpa en människa eller lämna dem för att dö.
De hotfulla människor som du stöter på kan skrämmas till att ge sig, eller så kan du döda dem genom att hålla upp händerna och sedan överraska med en attack.

Tyvärr har man gjort vissa val med övertydliga markeringar av mat och annat användbart, som tar bort från den totala inlevelsen. Hälsa och uthållighet hade också gärna fått visats på ett mer diskret sätt. Men överlag så är spelet medryckande. Dina medmänniskor väcker empati. Du kommer på dig själv med att vilja hjälpa dem. Inte för att spelet säger åt dig att göra det, utan eftersom din vandring genom de grå ruinerna skulle bli outhärdligt ensam utan dem.

http://www.youtube.com/watch?v=NaTva2z7_B4

.

Journey (Playstation Network)

Sist, har vi en kort (ca 2 timmar) upplevelse från skaparna av det kritikerrosade ”Flower”.

Det är svårt att berätta något utan att egentligen berätta för mycket. Du spelar som en ordlös och namnlös liten figur som vandrar i en oändlig öken. Ditt mål? Ja, det är det som du ska försöka klura ut.

Till vackert stämningsfulla toner slungas du mellan euforisk flygande dans, tunga fotsteg och hotfulla ögonblick.

Spelet har hittat sina influenser i värdens olika hörn. Kabukiteater och musik i öst. Miljö, dekor och vissa nomadiska influenser från nordafrika, samt lite aztek-inspiration från sydamerika.

Det är vacker och gripande, för den som inte kräver konstant action.
Kostar, i skrivande stund, ca 100kr, på PSN.

http://www.youtube.com/watch?v=_mF8KkDiIdk

3. Modern family

Som titeln antyder så visar serien prov på en ny, modern och alternativ syn på hur en lycklig kärnfamilj kan se ut.

Först har vi den arketypiska amerikanska bilden av vad en lyckligt familj är; Mamma, pappa, barn. Pappan tjänar pengarna och mamman är hemmafru. Utöver detta har vi har den omgifta far- & morfadern med sin betydligt yngre fru, och slutligen ett homosexuellt par.

Serien har hyllats som få i amerikansk media, för att den visar prov på alternativa livsstilar och dessutom framställer dem i positiv dager. Det som ingen tycks prata om (i alla fall inte särskillt högt) är att serien också är en mästare på att befästa diskutabla stereotyper. Den framgångsrike och äldre mannen har skaffat sig en ”trophy whife” från sydamerika, vars gapighet endast matchas av hennes djupa urringningar. Gayparet framställs ofta som överkänsliga drama queens.

Trots detta får serien mig att le. Den patetiska pappan som aldrig lyckas med något. Den verbala unga frun som på något sätt lyckas förkroppsliga både Lucille Ball och Ricky Ricardo, på samma gång. Och det älskvärda paret med sin lilla adoptivdotter.

Jag kan inte låta bli att undra hur människor påverkas av att se en sådan här serie. De som ännu inte riktigt tänkt färdigt runt hur de ska förhålla sig till homosexualitet m.m. Hjälper det, eller stjälper det att se människor skildras på det här sättet? Det övergripande intrycket borde ju vara positivt, men visst hade det varit skönt att slippa stereotyperna?
.

2. The Big Bang Theory

Som stolt multi-nörd är just att vara nörd och nördkultur, av förklarliga skäl, något som ligger mig extra varmt om hjärtat.

Jag dör därför lite inombords när Hollywood sammanställer ett team av hippa stylister, inredningsarkitekter och regissörer av glättig reklamfilm för att ge ”min” kultur en make-over. Resultatet blir oundvikligen en technicolorskimrande, ”laugh track”-användande, tillrättalagd smörja.

http://www.youtube.com/watch?v=mlhHTdDqoBc

Precis som i Modern Family så klänger man sig krampaktigt fast vid inarbetade stereotyper som om de vore den sista kalkonen i affären, dagen före Thanksgiving. Tafatta killar som inte vågar snacka med tjejer, klär sig illa och samlar på serietidningar. Och som inte det vore nog så är alla människor i serien (som inte har jobb inom något nördigt område) automatiskt snygga och självsäkra. Detta märks speciellt tydligt på tjejerna i serien som, om möjligt, känns ännu mer överdrivna än killarna.

Det finns egentligen bara en anledning till att jag tittar på den här serien, och hans namn är Sheldon Cooper. Sheldon roar mig, trots att han är en vandrande klyscha. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag har smygande misstanke om att det är för att Sheldon ofta reagerar på sin omgivning som en av mina favoritfigurer från Liftarens Guide till Galaxen: Marvin, the paranoid android.

Sheldon är Marvin, med en gnutta Pee-Wee Herman med i mixen, för den goda sakens skull.
.

1. The Walking dead

Visste du att när världen går under så återgår alla överlevande till en slags nostalgisk snuttefiltstillvaro där könsrollerna är som hämtade från 50-talet? Det tycks skaparna av The Walking Dead tro i alla fall.

Männen är riktiga män, med hår på bröstet och skjutvapen i högsta hugg. De utför hjältemodiga stordåd i varje avsnitt. Kvinnorna är förpassade tillbaka till köket. Deras lycka står och faller helt med det som männen bestämmer.

Det ruttnaste i Walking Dead är inte de vandrande liken. Det är kvinnosynen.
.

Stand back, baby. I got this.

Jag vill egentligen inte gilla The Walking Dead. Trots zombies och postpokalyptiska scenarion, som fascinerar mig, så är det så mycket som talar mot den. När jag hör någon som pratar om serien så blir jag både glad, och vill diskutera senaste avsnittet med dem… samtidigt som jag innerligt hoppas att personen är såpass medveten att de faktiskt har lagt märke till och reagerat på samma bakåtsträvande tendenser som jag själv svurit över.
.

Summa sumarum

Vissa serier borde bara få ses om man uppfyller vissa grundläggande krav på tidsenlig medvetenhet och medmänsklighet. You must be this enlightened to watch this show.
Eller så kunde amerikanska serier bara sluta med sina förbannade stereotyper. Either way.

You know the place… I know you’ve been here before, because you left the pyramids behind and they’re a dead giveaway, aren’t they? Also, I’ve always been suspicious about some weird cave paintings we’ve found and the statues on Easter Island, but I can’t confirm that.

It’s an odd little planet in a forgotten part of the galaxy but we rather like it.

Every year, in a region of the northern most part of the northern hemisphere, called ”Sweden”, there are some very peculiar practices going on.

For example; in the middle of summer people suddenly delight in eating stinky rotten food and prancing around wooden poles covered in flowers. In winter time – there is the custom for young maidens to dress up in white, stick burning candles in their hair and scare the living daylights out of foreign visitors by walking in a procession and chanting, early in the morning.

As an alien observer, I know that this must have puzzled you. If it’s any consolation, these practices are as bemusedly bizarre to us as they are to you. And it’s on this subject that I evoke your attention.

If you’re going to invade Earth… Could you please do it by Saturday, so that people will have something else to talk about besides the bloody Eurovision Song Contest?
Thank you so much!

Yours sincerely, a concerned citizen of planet Earth

PS. Magnus DiLeva. He’s one of yours, isn’t he? Please take him back. We don’t want him anymore.