pixelviking

Amerikanska ”video on demand”-jätten Netflix lanserade sin tjänst i Sverige i förra veckan… och nu undrar många: Är det här något att satsa på? Och vad har Netflix att erbjuda som inte andra aktörer på den svenska marknaden redan har?
.

Vad är det?

Netflix är en prenumerationsbaserad tjänst som låter dig se hur mycket du vill av deras utbud, för 79kr i månaden. (Just nu kan du prova en månad gratis utan att binda dig, så passa på!)

Det är en digital hyrvideobutik som låter dig streama film och TV-serier till din dator, spelkonsol (Xbox360, Playstation3, Wii), din smartphone, läsplatta, media extender eller direkt till TVn om du har en modern ”smartTV”.
.

Utbudet

Netflix i USA erbjuder sina prenumeranter drygt 20,000 VOD-titlar. När tjänsten lanserades i Kanada så landade siffran på runt 7,000. Här i Sverige finns hittills bara ett par hundra filmer och TV-serieavsnitt.

Många hoppas på att utbudet med tiden ska bli större. Om det faktiskt blir så ligger inte helt i Netflix händer. Det är rättighetsinnehavarna till filmerna som bestämmer; vad de vill släppa på den nordiska marknaden och vilka samarbetspartners som de väljer att gå med.

Därför är det för tidigt att säga om Netflix kommer få mer innehåll med kvalité, eller om rättighetsproblematiken kommer tvinga dem att fylla på utbudet med titlar som man vanligtvis hittar i lågprisbackar på ICA.
.

Vem riktar sig tjänsten till?

Hyr du film eller prenumererar du på filmkanaler? Då kan det vara läge att titta på Netflix och andra video on demand-tjänster för att fylla dina behov.

Köper du många filmer och DVD-boxar? Fortsätt att göra det. Om det är något som du vill ha i din samling och vara säker på att du har kvar så finns det inget substitut. Just nu finns t.ex. alla säsonger av Buffy och Firefly på Netflix. Shiny! Men det finns ingen garanti att just detta fortfarande finns kvar där om ett par månader. Sortimentet kan komma att bytas ut med tiden.

Har du bred filmsmak och gillar du smala filmer? Netflix försöker att erbjuda något för alla. Både klassiska popcornrullar, äldre film, indie och Bollywood-film. Än då länge, medan utbudet är så här litet, så handlar det nog mest om att återse gamla favoriter – snarare än upptäcka nya.
.

Vad har Voddler & SF Anytime som inte Netflix har?

Svenska Voddler och SF Anytime svettas naturligtvis nu när den amerikanska jätten klampar in på deras territorium. De drar på sig rustning, slår sig för bröstet och säger att de minsann inte är rädda. De går ut med att de inriktar sig på att erbjuda de senaste DVD-släppen, för ett styckepris per film du hyr. Hos Netflix ser du istället filmer och serier som varit ute på marknaden ett tag.
.

HBO då?

Snart startar amerikanska HBO också en video on demand-tjänst i Sverige.
HBO ligger bakom succéer som Game of Thrones, Boardwalk Empire och True Blood.

Exakt vad som kommer bli tillgängligt av HBOs utbud i Sverige är ännu inte känt. Deras marknadsföring trycker på att vi kommer kunna se avsnitt direkt efter de haft premiär i USA, vilket är goda nyheter för de som inte vill vänta till svensk TV-premiär eller ladda ner illegalt.
.

Features – pixelviking testar

Jag testade på PC, Xbox360, iPad och iPhone. Tjänsten ska också fungera på min Sony Bravia smartTV och Boxee Box – men på ingen av dessa hade Netflixappen dykt upp än.

Mitt blygsamma bredband på 10MBit räckte gott och väl för att titta på film samtidigt som jag laddade hem andra saker i bakgrunden, utan att filmen hackade.

Gränssnittet på alla plattformar är föredömligt enkelt. Så enkelt att vissa önskvärda funktioner, som t.ex. att kunna söka per kategori, saknas.
Däremot finns filmtips för alla filmer, i stil med ”om du gillar den här så kanske du också gillar…”. Sånt gillar jag.

På Xbox kändes bläddring och sökning en smula seg. Dock inte mycket värre än vad vi är vana vid när man hoppar från en sektion till en annan i Xbox egna gränssnitt.

En bra feature är att Netflix minns var du slutade titta, om du stoppar mitt i en film. Dessutom kan du, om du börjat titta på t.ex. Xboxen hemma, enkelt plocka upp din laptop, iPad eller iPhone och titta vidare på tåget eller bussen. Mycket trevligt!

En annan sak jag saknar, som t.ex. Boxee Box har, är en lista med bokmärkta filmer eller avsnitt som man vill titta på senare. Det finns heller ingen markering som visar vilka filmer/avsnitt som du redan sett. Det kan vara hopplöst förvirrande när du tittar igenom en serie och inte minns vilka avsnitt du redan sett.

Per default visas undertexter på Svenska. Dessa går inte att stänga av på vissa filmer/serier och det kan vara ruskigt irriterande.

Sociala features, som att få koll på vad dina Facebook-vänner tittar på, finns också. Se bara upp med vad du klickar på så att du inte spammar flödet eller låter hela världen veta när du tittar på något pinsamt. (Kom igen. Mellan dig och mig. Du vet att det kommer hända.)

På tal om sociala medier så tillhör Netflix officiella twitter det sämsta jag upplevt. Glättig amerikanske PR-jargong. Direktöversatt till svenska. Det inger inte förtroende och lämnar en bitter eftersmak.
.

Summa sumarum

Som storkonsument av film så blir både jag och min plånbok glada av att fler såna här tjänster letar sig till Sverige.

Om just Netflix kommer att få mina pengar i fortsättningen är dock helt beroende av vilket utbud de har att komma med. De filmer och serier som jag gillar mest äger jag redan i annan form. Övrigt som jag inte sett har jag heller ingen lust att se.

Utbudet behöver bli större. Alternativt roteras ut och ersättas med lika mycket nytt, med jämna mellanrum. Jag hoppas på det förstnämnda.

Visst är det härligt när folk använder sina kunskaper och kreativitet på det här sättet?

.
Old School vs New School

Internetfenomenet freddiew låter Lara Croft och Nathan Drake fightas mot space invaders i en av sina mest sedda filmer.

.
Space Invaders in Real Life

Jag visste att det var en bra idé ett behålla min gamla Tac-2! Man vet aldrig…

.
ELA in Love at First Byte

She-Ra och Neverending Story-inspirerad 80-tals nostalgi.

.
Off the wall : Invader

En konstnär reser jorden runt och ”invaderar” städer med pixelkonst.

.
Human Space Invaders

.
Scrubs gör en variant på detta

.
Chelsea FC & The Worlds Largest Space Invaders

Det här är vad jag kallar motion sensor gaming!

http://www.youtube.com/watch?v=A1Jmb3Q4B4.

Alpha Romeo – Space Invaders reklam

Ok, inte lika cool som Citroëns robotreklam. Men poäng för att de försöker i alla fall.

.
Retro klocka

Varför äger inte jag den här?

.
Pixels

Sist men inte minst; min personliga favorit. New York invaderas av 8-bitars figurer.
Fortfarande bland det vackraste jag sett på Vimeo, och det säger en del.

Två studenter som gjort hissnande snygga videos på liknande tema:
Demo reel & Masters Project.

Bonus:
Missade du den förra kortfilmsfestivalen, på temat robotar?

Kommer du ihåg ditt 80-tal? När Batman var het på bio och man bänkade sig i TV-soffan för att titta på Dallas och V? Vänta. Låt mig formulera om det där.

Är du gammal nog att minnas bevingade ord som ”På kurs med Kurt” eller ”Wienerbröd med chokoläääääde”, och var de kommer ifrån?

De popkulturella uttryck som vi använde så flitigt en gång i tiden är på väg att falla i glömska. Hur mycket kommer du ihåg?
.

Jag kan flyga – jag är inte rädd

Aaaah, Sällskapsresan… Svenskarnas kanske mest folkkära filmserie. Nog har den gått i repris tillräckligt många tråkiga julhelger för att kunna citeras – utan att få blanka oförstående blickar som svar?
.

Voffer gör hon på detta viset?

Det borde väl även gälla Ronja och Rumpnissarna? Om inte annat så blir väl småbarnsföräldrarna påminda om replikerna när ungarna tittar på filmen om och om igen?
.

Jag har en plan!

Har svårt att tro att någon som växt upp i ett hushåll med en dumburk skulle ha glömt ”Lyyyysande Sickan!” och ”Vilken smäll!”, så filmklippet visar istället Sickan och lilla Nisse… eftersom jag håller på att kissa på mig av skratt varje gång jag ser det.
.

Tänkte inte på det

Här börjar vi komma in i gränslandet… Lorrygängets sketcher gav upphov till en rad uttryck som idag har börjat glömmas bort. Det är inte längre säkert att man kan säga ”Mjaaaa, jag är skeptisk.” och få till ett nickande samförstånd.
.

Vilse i pannkakan

Alla känner till frasen… men hur många kommer faktiskt ihåg serien? Inte jag i alla fall. Klippet här påminde mig om varför folk gillar att säga att det här programmet förstörde/traumatiserade en generation. Den generation som växte upp och såg till att barnprogrammen består av Svamp-Bob Fyrkant istället. Yaaaaay. ”Framsteg”, kallas det visst.
.

Bullen

Att Martin Timell figurerat i TV-rutan iklädd annat än snickarbyxor är det oroande många som glömt bort vid det här laget. ”Kära Bullen”, och ”Inte tjejen i filmen som skrivit brevet” används fortfarande… men om folk under 30 faktiskt har sett programmet är mer oklart. (Filmklippet är föresten inte hämtat från Bullen. Fick ändå vara med, pga awesome.)
.

På kurs med Kurt

För att få råd med den fina runda båten så arrangerade Kurt kurser i bl.a. dammsugning och matlagning. Alltid med katastrofalt resultat.
.

Det är lunch

Från filmen ”Stockholmsnatt” kommer en fras som man aldrig hör längre… (Ja folk pratade faktiskt så där på 80-talet och ja, du ser en ung Paulo Roberto där i slutet.)
.

Skräphögen har talat. Mjäää!

I Stockholmstrakten, där jag växte upp, sa man gärna ”Skräphögen har talat”, när någon gjort ett uttalande som det inte var meningen att man skulle ifrågasätta. Det kom från serien Fragglarna, där en hög med sopor fyllde en slags orakel-lik funktion. (Don’t ask.) Efter den gjort sina uttalanden så sa fragglarna i kör…
.

Haru inte snackat med morsan än?

Nej, Magnus Ugglas rollfigur i filmen ”G” var inte trovärdig ens då. Kändes jäkligt smetig och överdriven. (Det är nog bäst att tydliggöra det för den yngre generationen.) Just därför kunde man länge efter filmen släpptes höra den här repliken och ”Kunde du inte sagt det liiiiite tidigareeee?”, med någon slags ironiskt (och ändå filmen trogen) Stockholmsdialekt.
.

Chokolääääääde

Herr Skumberg i Solstollarna förklarar det korrekta sättet att uttala choklad.
Det fanns en tid då ingen sa ordet, utan att uttala det på danskt vis. Denna tid sammanföll med en period då man heller inte kunde nämna ett visst bakverk utan att uttala det; ”Tåååååetan!” (Titta på egen risk. Om du tyckte att Vilse i pannkakan var illa…)
.

The Slut

Så stod det faktiskt i slutet av en svensk komedi en gång i tiden. Oskuldens tid tydligen… då ingen skulle göra samma rännstensassociationer som vi gör idag.

Såattehh… Det var det. Vilka fler svenska bevingade ord från 80-talet har jag missat?

Bonus, bara för att:

Visste ni föresten att det är Sven Melanders egna unge han intervjuar?

Nästa vecka har den efterlängtade Snow White and the Huntsman bioremiär. En film som ger den välkända sagan en mörk och ny twist, med Kristen Stewart (Twilight), Kris Hemsworth (Thor) och Charlize Theron i huvudrollerna.

Under tiden som du väntar så vill jag tipsa om en av mina absoluta favorittolkningar av en klassisk saga. En kort novell av Neil Gaiman som heter ”Snow, Glass, Apples”.

Den berättas ur Snövits styvmammas perspektiv. Drottningen, som vanligtvis är ond, är i den här berättelsen den som desperat försöker rädda kungadömet från sin onaturliga och skräckinjagande dotters blodtörstiga klor.

Lyssna på första delen här:

Fortsättningen kan du köpa online eller leta fram via YouTube.

PS. Du har väl inte missat att titta på den sagoinspirerade Once upon a time? Förra årets mest spännande nykomling på TV!

Han sköt först. Det är vi alla överens om va?
Om du inte vet vad jag snackar om, eller ännu värre… fattar, men inte håller med, så kommer du förmodligen inte gilla resten av artikeln. Du har blivit varnad.

Att George Lucas, redan från dag ett, hade en vision runt Star Wars som bl.a. bestod av omfattade merchandising – är något som gamla fossiler som jag tenderar att glömma bort när vi spyr galla över alla nya och dumma påhitt som Lucas & Co spottar ur sig.

Tweaks av filmerna, leksaker och lunchlådor har alltid varit en stor del av fenomenet. Visste du till exempel att Han Solo från början var tänkt att vara ännu mer av en douchig kvinnokarl? Innan han (ja, han!) skoningslöst sköt Greedo i Cantinan så hånglade han upp en tjej, som inte var Leia. (Kolla 2.30 in i det här filmklippet.)

Det finns trogna fans som tycker att det började gå utför redan vid nallebjörnarnas intåg i originalfilmerna. Lyckligtvis är den grupp med människor som fullkompligt avskyr allt var Prequelsfilmerna och Clone Wars heter ännu större.
.

När är botten nådd?

Varje gång man tror att nu kan det inte bli värre så dyker det upp någon ny jävelskap. Det senaste exemplet är Kinect Star Wars, som får min mage att vända sig i avsky. Se här varför:

Det här är fel på så många plan att jag inte ens mäktar med att skriva om det.
Än mindre spela spelet.

Här är 10 saker som jag hellre utsätter mig för än att spela det här helgerånet:

• 10. Slickar pälsen på en Ewok tills den är skinande ren.
• 9. Utvecklar en personlig hygien som får folk att tro att jag bär en parfym som heter
  ”Eau de Taun Taun”.
• 8. Skapar en spellista som bara består av musik från Star Wars Holiday Special.
• 7. Skriver ömma kärleksdikter till Jabba the Hutt, på Huttese.
• 6. Argumenterar SW vs ST med ett Star Trek-fan.
• 5. Skickar in ansökan om att bli George Lucas personliga skäggtrimmare.
• 4. Skrubba insidan av en Sarlacc med en tandborste… som jag sen måste använda.
• 3. Ger två entusiastiska tummar upp till någon som, med en dåres envishet, hävdar att
  Boba Fett är det häftigaste i hela Star Wars.
• 2. Går på ett konvent iklädd en t-shirt som säger ”I  Jar Jar”.
• 1. Ser om en Prequels-film. Kvittar vilken.

Snälla rara George Lucas.
Jag vet att det är din vision och allt… men SLUTA kladda med Star Wars!
Min mage tål inte så mycket mer av det här.

Har du sett trailern för nyinspelningen av den gamla sci-fi-klassikern Total Recall?

Vi som minns och älskade originalet, i all sin 80-tals ostighet, har av förklarliga skäl länge varit skeptiska till en ny version. Vi minns repliker som ”Get you ass to Mars!” och ”Open your miiiinnnnd!”, och myyyser!

När blev någonsin en nyinspelning av en kultrulle bättre, eller ens lika bra som originalet?

Trots detta höjs nu röster som låtit sig charmas av trailern. ”Det kanske inte blir så pjåkigt det här?!” Och jag kan till viss mån förstå dem.

Miljöerna som visas i trailern innehåller precis den kombination av luggslitna futuristiska stadsscener och asiatiska influenser som alltid gör mig alldeles knäsvag. Tänk Blade Runner, Femte Elementet och Firefly. Släng lite vackert vita robotar och explosiv action på det, och du har… ja, du har en klyscha (om man ska vara ärlig) men en snygg klyscha!

Det finns likväl inget ögongodis eller J.J. Abrams-inspirerad regi (Use ALL the lens flares!) i världen som kan ändra det faktum att man valt att återanvända ett gammalt manus snarare än att våga satsa på något nytt. Dessutom har regissören Len Wiseman (mest känd för Underworld) valt att göra en Tim Burton, och gav sin fru en av huvudrollerna (Kate Beckinsale).

Övriga namn att lägga märke till i rolllistan är t.ex. Jessica Biel och Ethan Hawke, som åter igen får mig att tänka på vacker yta snarare än något med substans.

Vad tror du? Nya Total Recall – nyskapande tolkning eller gammal skåpmat?

Kommer ni ihåg när jag för ganska precis ett år sedan tipsade om filmen som tog bitar från Transformers, Matrix och Terminator, och gav dem en Bollywood-twist?

Resultatet blev komik på hög nivå. Jag har fortfarande ont i magen av de explosiva skrattutbrotten som filmen provocerade fram… och nu har de där galna indierna gjort det igen!

Spana in den här affischen:

Som hämtat från en monster-B-film från 50-talet! - Här har Indiens största stjärna; Shah Rukh Khan (som dominerat boxoffice de senaste 15 åren) fått huvudrollen.

Synopsen lyder:

A video game developer’s world spirals out of control when his shape-shifting indestructible virtual creation becomes all too real.

Smaka på den! Kan det blir annat än EPISKT?

Om det är episkt dåligt, eller så dåligt så att det blir bra, ska jag dock låta vara osagt.
(Och nej, det finns sannolikt inga alternativ till detta.)

Det är förbannat skoj, hursomhelst, att se den indiska filmindustrin ge sig på sådana här produktioner… och samtidigt så krampaktigt hålla kvar vid det som gör Bollywood till Bollywood. Glitter, glamour och omotiverade sång- & dansnummer. Det är en ding-ding värld!

Mer info: http://www.imdb.com/title/tt1562871/

Är det en fråga som jag bävar för att få – så är det ”Vilken är din favoritfilm?”.

Favoritfärg? Inga problem.
Ska du med hem? Okejdå.
Vem vare? Vem vare som kasta? JAG!

Inget lockar fram fram så mycket ångest, och får mig att bittert ångra mina svar så ofta, som just den frågan. Med ett brinnande filmintresse och extreeeeemt bred filmsmak har jag svårt att urskilja en klar favorit. Frågan manar mig ständigt att ställa jobbiga motfrågor.

- Vad menar du med ”favorit”? Favoritfilm att se om och om igen? Filmen som alltid får mig på gott humör? Filmen som gjort starkast intryck? Varit smartast? Betytt mest? Som är artistiskt fulländad?

Ja, du fattar. Jag är en SÅN besvärlig jävel. Att bara nämna EN film känns som att reducera en stor och kär del av mitt liv till något trivialt.

Om jag inte med den enda titel jag nämner kan förmedla till personen att jag lika gärna ser på en lättsmält amerikansk actionrulle, som ett historiskt kostymdrama, en 3 timmars dokumentär från Uzbekistan eller en gammal svensk svart/vit matiné… Då får det vara!

För vad är poängen med att ställa frågan över huvud taget?
Det är ju att lära känna personen bättre. Personen och deras filmsmak. Mina motfrågor funkar därför, på sätt och vis, som svar i sig.
.

Å andra sidan…

Andra gånger blir jag trött på mig själv och försöker klura ut något vettigt att säga. Ett svar som matchar frågans lättsinnighet. Det är de svaren som jag ofta ångrar i efterhand.

Visst, jag kan nämna Milos Formans fantastiskt välgjorda Amadeus, utan att någonsin behöva skämmas. En film som jag egentligen var alldeles för liten att se, när den kom, men som kanske just därför gjorde ett enormt intryck.
.

Amadeus, om än något historiskt felaktig, är ett sagolikt & vemodigt mästerverk.

Jag skulle kunna välja en mer udda titel, som jag verkligen gillar, och som jag tycker att andra också borde upptäcka. Som t.ex. en av de lågmälda komedierna Being There, Because Why eller Mary & Max. Fast när man ändå är inne på spåret att försöka vidga folks horisonter så borde man kanske nämna en icke-engelskspråkig film, en gammal film, eller en film ur en genre som inte är så vardaglig?

Suck!

Svårt det där.

Egentligen borde jag väl bara göra det enkelt för mig och säga Star Wars: A New Hope. Filmen som jag älskat längst, intensivast och på flest plan.

Som liten skrattade jag ohämmat åt robotarna och tyckte att det var ett spännande rymdäventyr.

När jag blivit gammal nog att utveckla en viss analysförmåga så upptäckte jag och uppskattade nya detaljer i filmen.

I en tidsepok då hjältinnorna i bl.a. Den vilda jakten på stenen, Indiana Jones och MacGuyver var hjälplösa våp som ojade sig över brutna naglar, så kunde jag bättre identifiera mig med den uppstudsiga prinsessan Leia. Tjejen som ryckte geväret ut hjältens händer, sköt ett hål i väggen och räddade sig själv!
.

Okej. Okej. Inte världens bästa plan. Men det VAR en plan.

Science Fiction-genren i stort är bra på starka kvinnor. Och det gillar jag.

Star Wars universumet har sin egen fauna, språk, spännande teknologi, monster och mystiska krafter. Ändå kan vi identifiera oss med Lukes synnerligen mänskliga längtan efter äventyr. Med Han Solos problem att få sitt fordon att fungera eller det betungande ansvar som vilar på Leias axlar.

Jag minns inte vad som kom först. Mitt intresse för science fiction och rymden, eller Star Wars. De har gått hand i hand, genom livet.

Att förklara varför jag älskar original Star Wars-filmerna så gränslöst, trots religiös symbolik, löjliga nallebjörnar och en (handen på hjärtat) rätt banal historia, skulle ta för lång tid…

Jag SKULLE kunna säga Star Wars, och vara rätt nöjd med det.
Men jag frågar er, kära läsare: VAD är det för kul med det?

Jäkla skitfråga!

Visste du att innan Hollywoodhunken Eric Bana blev grön, Romulan, reste i tiden och slogs med Brad Pitt i Troja så var han stå-upp komiker?

Jodå! I Erics hemland Australien var han en framgångsrik ståuppare, med sin egen sketch-show på TV.

Han långfilmsdebuterade 1997 med den komedi som jag tänkte tipsa om idag, som heter The Castle. En film som knappt någon känner till, utanför Australiens gränser, men som skördade stora framgångar på hemmaplan.

Man kan kort beskriva filmen som en typ av bluffdokumentär, med starka Napoleon Dynamite vibbar. Den handlar om familjen Kerrigan som kämpar för rätten att få bo kvar i sitt hus (the Castle) när flygplatsen som de bor intill vill expandera.

En riktigt charmig rulle som spelades in på fjuttiga 11 dagar. Det var så länge som skaparna hade råd att hålla i utrustning och mat till alla medverkande. Filmen hade så låg budget att när man lånade bogseringsbilar till scener i filmen som visade pappans business som bogserare – så fick familjen byta namn till det som stod på bilarna. Man hade inte råd att trycka upp nya dekaler.

Filmen kan idag vara lite småknepig att få tag på, men jag tycker förstås att det är värt besväret att leta.

Ok. Kan vi prata ett tag om det faktum att Joss Whedon och Nathan Fillion samarbetar igen… och denna gång med en Shakespearepjäs?

Pjäsen i fråga är komedin ”Much Ado About Nothing” som senast filmades 1993 av Kenneth Branagh, med honom och Emma Thompson i huvudrollerna. 

Whedon har alltid älskat Shakespeare och har en etablerad tradition att bjuda hem rollinnehavarna i sina serier, efter arbetsdagens slut, för att läsa stycken ur Shakespeares verk. Så det här kommer inte helt ur det blå. Trots det trodde många att det var ett tidigt aprilskämt när Nathan Fillion twittrade ut sin förtjusning ang. projektet för ett par dagar sedan. 

Hela pjäsen är redan filmad och klar, och rollistan består av nykomlingar så väl som veteraner från Whedons tidigare produktioner. 

Jag har själv läst mycket Shakespeare. En viss del av eget genuint intresse, och en annan del påtvingat av div. kurser i engelsk litteratur. Det senare lärde mig att bryta ner prosa och poesi i sina beståndsdelar och se oanade djup i ett par rader text… 

År av denna dikterade och metodiska analys fick mig att framavla ett speciellt hat, för framförallt poesi, som jag vanligtvis bara reserverar för pedofiler och folk som snackar på bio. Trots detta har analysen också lärt mig att på ett nytt sätt förstå och uppskatta text. Något som jag, som ordblind, tidigare kämpat med. 

Detta gjorde att när Branaghs filmatisering kom och skänkte nytt liv till texten jag kände så väl - så blev det nördgasm på hög nivå. Och nu när alltså Whedon tacklat samma text, och ska ge hela pjäsen en modern vinkling, så skjuter mina förväntningar i höjden. 

I Emma Thompsons roll som Beatrice ser vi Amy Acker (Dr. Saunders från Dollhouse, Fred/Illyria från Angel).
I Kenneth Branaghs roll som Benedick – Alexis Denisof (Wesley Wyndam-Pryce från Buffy och Angel).
Nathan Fillion, också känd som Castle och ”captain tight-pants” i Firefly, spelar den smått galne poliskonstapeln Dogberry (tidigare spelad av gamle Batman, Michael Keaton). 

Andra höjdpunkter i rollistan är Fran Kranz (tekniknörden Topher, från Dollhouse) som Claudio. Här måste jag passa på att nämna att i 1993-versionen spelades Claudio av den vedervärdigt dåliga Robert Sean Leonard (även känd som ”House” bäste kompis). Han höll på att förstöra hela produktionen med sin mesiga framställning av Claudio. Hans brister blev, om möjligt, ännu mer uppenbara i sällskapet av genier som Branagh och Thompson. Så här känns det som att Kranz kan inte göra annat än ett ofantligt bättre jobb. 

Keanu Reeves, som också var pinsamt dålig i rollen som Don John, är här ersatt av Sean Maher (Simon Tam från Firefly). Slutligen har vi Clark Gregg, Agent Coulson från Iron Man, Thor och The Avengers, som Leonato. 

Jag vet inte vad du tycker, men jag ser fram mot att se Whedons moderna tappning av den här klassiska komedin… kanske till och med mer än hans kommande regi av nya ”The Avengers”. 

Whedon skriver så här, i ett pressmeddelande, angående filmens release och distribution: 

The film should be completed by early spring and headed for the festival circuit,
because it is fancy. 

Mer info: http://muchadothemovie.com