I morgon släpps ett av årets mest efterlängtade spel: L.A. Noire.
Jag har tillbringat ett par timmar i Rockstars hyllning till Film Noir-genren och kan dela med mig av lite intryck, samt ett par filmtips för de som vill utforska inspirationen bakom spelet.
Först och främst så måste det sägas att ansiktsanimationerna som hypats lika hårt som en slumpmässig Apple-produkt är värdiga uppmärksamheten. De är trollbindande. Även om huden hänger lite löst på invånarna i staden - så kommer L.A. Noire tveklöst bli en milstolpe i spelutvecklingens historia.
Förmodligen kommer vi också titta tillbaka på spelet om ett par år, och skratta tills vi blir blå i ansiktet åt hur vi kunde bli så fascinerade av det här. Det är ju är så klumpigt! Kropparna beter sig som stela pappfigurer, och det enda sättet som du kan tycka att ansiktena är fotorealistiska - är om alla dina foton är skrynkliga och lappade med tejp.
Idag och år 2011 så är dock detta revolution. Tekniken som används här är ett rejält kliv framåt från PS3ans ansiktsanimationer, som hittills haft ett knappt försprång i jämförelse med andra konsoler och PC.
Under den tid jag spelade hann jag med huvudfigurens tid som enkel poliskonstapel. Tutorial-biten av spelet, som låter dig bekanta dig med de kontroller som du kommer använda under spelets gång. Till exempel så verkar det i stort sett omöjligt att missa viktiga ledtrådar. Det vill säga… så länge som du inte är lat och hoppar över att utforska alla skrymslen och vrår.
Att transportera sig från A till B sker i klassiskt GTA-manér med allt vad det innebär av kartor och vansinnessladdriga bilar.
Tänk bara på att du är polis den här gången! Du kan inte köra över fotgängare utan konsekvenser.
Intervjuerna med misstänkta och ögonvittnen verkar bli spelets mest utmanande moment. Om du inte finkammar brottsplatsen ordentligt, och samlat på dig alla ledtrådar och vittnesmål, så måste du försöka lära dig att se vem som ljuger eller talar sanning.
Allt eftersom du samlar på dig erfarenhet i ditt jobb så kommer du dock få vissa hjälpmedel, som ”intuition”, som kan hjälpa dig att välja rätt alternativ i förhör med en misstänkt m.m.
Kort sagt, ett par timmar in, så tycker jag att det här verkar lovande. Om det engagerar spelaren i storyn på samma sätt som John Marstons öde gjorde i Red Dead Redemption ska jag låta vara osagt… Men jag kommer i alla fall spela vidare för att ta reda på det.
.
FILMTIPS
Sen var det det där med inspirationen till L.A. Noire…
Om du aldrig tidigare utforskat Film Noire-genren, som hade sina glansdagar i 40-50-talets Hollywood, så kan det kanske vara läge nu?
Här är mina top 5 tips på riktiga klassiker som håller än idag.
De här rullarna har inspirerat inte bara L.A. Noire utan också filmer som t.ex. Bladerunner och LA Confidential.
Sunset Boulevard (1950)
Obestridlig etta, med klassiska repliker som ”Allright Mr DeMille. I’m ready for my close-up.”.
Maltese Falcon (1941)
Humphrey Bogart… Kungen av Noire. Många tycker nog att detta är Bogarts bästa film, efter Casablanca.
Personligen så föredrar jag dock…
To have and have not (1944)
…som visar prov på varför Bogart och Lauren Bacall var ett så framgångsrikt team.
Gilda (1946)
Har du inte sett Rita Hayworth som Gilda så har du inte levt.
Notorious (1946)
Ingrid Bergman och Cary Grant. Need I say more?
Vill du ha mer?
http://www.imdb.com/genre/film_noir
9 kommentarer till “L.A. Noire – Intryck & inspirationen bakom spelet”
Lämna en kommentar
AKTUELLT
- » Titta på AVI-filmer på din iPad, utan konvertering först
- » De 50+ bästa gratisspelen
- » Nej, jag gillar inte barn. Måste jag det?
- » Maria Myhr: Tack för tips!...
- » Amanda: Även om mer forskning alltid uppskattas ...
- » pixelviking: FemShep kicks ASS! Värd att spela både s...
- @PeterAhonen Skulle verkligen vilja. Men den lär gå alldeles för sent för att komma upp kl. 7. :(
Inlägg
Kommentarer
pixelviking på Twitter
PRATGLADA
Vad menar du med att det är ett rejält kliv framåt från ”PS3:ans ansiktsanimationer”?
Jo, vissa spel, som t.ex. Heavy Rain, har tills nu haft ett litet försprång när det gäller naturtrogna ansiktsanimationer. Om du jämför läpparnas rörelser eller ögonens utrycksfullhet så har vissa PS3-spel varit snäppet bättre på den punkten än i liknande AAA-titlar på Xboxen.
L.A. Noire animeras på ett helt nytt sätt. Istället för att ansiktet innehållet ett par punkter som kan flyttas upp och ner för att animera och förmedla en känsla så är hela ansiktet, och till och med halsens muskler animerade. Om någon sväljer hårt så kan du se det.
Den gamla tekniken påminner om en marionettdockas uttrycksfullhet. Ögonbryn upp, ner. Blinka, öppna munnen osv.
I L.A. Noire har skådespelarens hela insats, ner till minsta ögonlocksfladder, fångats. Om personen ler så följer hela ansiktets muskler med. Det har vi aldrig sett förr. Inte ens i närheten.
Men hur fungerade tekniken i Enslaved? Vet någon det? Var det hela ansiktet eller marionettvarianten?
För där hade de ju fångat ansiktena på skådespelarna med samma teknik som Gollum i Sagan om Ringen. Och resultatet blev fantastiskt.
Hur står sig Enslaved jämfört med LA Noire?
Oskar Källner bloggade nyligen om..FFXIII – andra intrycket – illusionen knakar i fogarna
Enslaved var marionett-deluxe.
Även om ansiktena fångades, så var det bara med hjälp av ett fåtal markörer i ansiktet. Likt motion capture, med ”pingisbollarna” på kroppen.
Jag tycker också att Enslaved blev bra. Ett par titlar (bl.a. Heavy Rain) på PS3an ser till och med ännu lite bättre ut. Men L.A. Noire… det leker på en helt ny nivå.
Den här videon visar rätt bra hur den nya tekniken fungerar och hur resultatet blir:
http://www.youtube.com/watch?v=aL9wsEFohTw
Lägg märke till hur mungipor drar åt olika håll, hur en munplutning ger konsekvenser, hur halsen animeras och hur musklelspelet låter hela ansiktet följa med ett leende.
Intressant. Tack för tipset.
[...] till pixelviking som pekade ut detta för mig. Annars hade jag varit helt opepp. Dela med [...]
Det ska bli kul att höra ditt slutgiltiga omdöme! Det verkar som många gärna vill bli besvikna..
Ett annat filmtips, kanske det viktigaste av dem alla, måste väl ändå vara Citizen Kane! Det var ändå den filmen som drog igång hela film noir-genren. Se!
Ja, spelet utropas som en besvikelse och goty-kandidat, om vartannat, hos bloggarna nu. Riktigt kul läsning!
Vet inte riktigt om jag själv kommer bry mig om at skriva något. Har inte kunnat spela sedan i lördags och kommer inte kunna spela klart på ett par dagar till. Tills dess att jag är klar så kommer L.A. Noire-snacket vara såååå förra veckan.
Självklart ska man se Citizen Kane!
Valde dock att inte ta med den bland mina tips just av den anledningen som du nämnde. Den hjälpte till att kick-starta genren och etablera den estetiska stilen. Den saknar dock många av de klassiska elementen som definierar genren. CK är därför, i mitt tycke, en hybrid och inte ett fullfjädrat exempel på Noire-film.
Jag tänkte väl att du visste allt om CK
.
Verkligen mycket blandade omdömen. Jag kanske orkar ge mig in i diskussionen när min egen recension publiceras.