Varför spelar du?
För att det är kul? För att du får ikläda dig rollen som hjälte för ett tag? Träna upp dig och äga motståndet? Anta utmaningar och känna dig smart?

När jag var liten var spelen svåra… Det fanns inga ledtrådar, inga pilar som blinkande visade var du skulle springa, och om du körde fast så fanns det inget internet att googla fram lösningar på. Om du körde fast så var du fast.

Samtidigt som det betydde att vissa spel förblev halvfärdiga så kan jag tycka att många spel idag är lite väl enkla.

Visst, du kan välja svårighetsgrad. Men går inte den hårdare svårighetsgraden oftast ut på att du helt enkelt blir mer sårbar, eller fienden mer dödlig? Du måste ducka och gömma dig oftare för att undvika skada? Möjligheten att stänga av all form av hjälp finns inte.

Att ett av de marigaste spelen på senaste tid är retroinspirerat känns knappast som en tillfällighet.

Det kommer då och då spel som blir omtalade för att de är knepiga. Som är svåra att bemästra p.g.a. sina kontroller. Som Super Meat Boy. Eller som tär på dig när du dör, som i Demon’s Souls. De spelen känns ändå tunnsådda. Den stora majoriteten av spel tar oss i handen och guidar oss målmedvetet mot slutpunkten.

Ögonblick då man stannar upp och bara stirrar på skärmen för att klura ut hur man ska ta sig vidare är sällsynta idag (utanför genren med spel som innehåller medvetna pusselelement). Vid inaktivitet så poppar det snart upp någon pulserande ledtråd på skärmen. En avsats som du ska hoppa till glimmar till i ögonvrån och överallt finns det osynliga väggar som hindrar dig från att gå fel eller dö.

Förstå mig rätt. Jag säger inte att allt var bättre förr. Gudarna ska veta att det fanns gott om spel som man fastnade i snarare p.g.a. trasig speldesign än smarta utmaningar. Det jag säger är att jag saknar känslan av att få utforska på egen hand, utan “hjälpsamma” tips vid varje vägskäl. Känslan av att utföra något som känns som en bedrift.

Vad tycker du? Är spelen idag för enkla?


20 kommentarer till “Är spelen för enkla?”

  1. Både ja och nej. Om man startar ett spel på normal svårighetsgrad så tycker jag nog att de flesta spel överlag är för lätta idag. Därför spelar jag oftast (inte alltid) på hardcore/hard/veteran eller liknade.
    Dels för att en kampanj/story räcker någon timme längre.

    Och som du säger idag är det alldeles för enkelt att snabbt hitta information på nätet om hur man ska gå tillväga/lösa bekymmer. Förr fick man helt enkelt lösa det själv eller vänta på det senaste numret av Datormagazin för eventuella tips & tricks 😀

    Idag konsumerar vi ju spel på ett helt annat sätt. Vi hinner knappt spela igenom ett spel innan nästa sitter i konsollen och så vidare. Förr så satt man ju och nötte ett och samma spel betydligt längre än vad man gör idag. Eller iallafall så är det så om jag ser till mig själv. Det kan ju ioförsig ha att göra med att det släpps betydligt mycket mer spel nu än vad det gjordes på exempelvis 90-talet.

    Jag tror någonstans att achievements och trophies spelar in på detta. Man spelar ett spel för att få en massa achievements, kastar det åt sidan och sen vidare mot nästa gamerscore-guldgruva osv osv.

    Nu spelar jag ju spel om och om igen (ex. Battlefield:BC2) men detta är ju på grund av multiplayer.

    Ah, nu börjar jag sväva ut känner jag och kommer knappt ihåg vad det var du frågade 😛
    Henke (spelgubben) bloggade nyligen om..En liten trumvideo

  2. pixelviking says:

    Hur man spelar, är förstås en faktor. Jag har också minnen av hur jag satt och nötte på spel. Fast jag tror mer att det hade att göra med att jag hade mer tid, på den tiden. Det fanns (och jag hade) en kopiös massa spel på C64-tiden, till exempel. Så jag upplever det inte som att det finns så många fler spännande titlar som distraherar idag. Däremot är vi kanske mer medvetna om när och om de finns.

    Hursomhelst, frågan gällde om spelen är för enkla idag. 😉
    Jag tycker det är ett stort lathetstecken när den enda effekten av att välja svårare nivå är att man blir mer sårbar. Jag inser att det är en finansiell fråga och att det är det enklaste sättet att åstakomma ett svårare spel. Ändra på ett par siffervärden och Voilá! – du har en expert-svårighetsgrad.

    Det jag hoppas på, och längtar efter, är fler spel som erbjuder möjligheten att stänga av ledtrådar – i alla sina former. Ledtrådar finns där om du känner för det, och kan döljas om man vill det. Hur svårt kan det vara? 🙂

  3. Ja, ledtrådar borde vara jätteenkelt för utvecklarna att ta bort.

    Lite som BF:BC2 har gjort när man spelar online. Spelar man på vanlig Core ser man antal kulor man har i magasinet samt en HUD över kartan. Spelar man Hardcore ser man inget av dessa. Man får helt enkelt gå på känsla över hur mycket skott man har kvar samt vart fienden befinner sig.

    Mer sånt i spel och inte bara i MP utan även i storyn. Det vore fint.

  4. Å ja, jag vet att jag tjatar mycket om Battlefield. Men jag är skadad 😛

  5. pixelviking says:

    Precis vad jag pratar om. Att dölja sånna hjälpmedel är ju supersimpelt. Varför görs det inte mer?

    PS. Vi är alla skadade. Det är bara det vi blivit skadade av som skiljer sig. 😉

  6. Elin says:

    Jag tycker personligen att det är bra när det är lätt. Jag älskar att spela, men om jag inte tar mig vidare på grund av att spelet är för svårt lägger jag ner det efter ett tag. Jag vill kunna sänka svårighetsgraden om det behövs. För mig är spel en upplevelse och jag vill oxå vara med, men jag tycker ändå att man ska kunna ta bort hjälpen om man vill. Allas behov borde kunna tillfredställas. Det är ju inte kul att ett spel är för lätt heller.

  7. Anton says:

    Det första jag spelade på var playstation och då var jag ganska liten, så jag har inte så mycket att jämföra med. Men om man sätter sig ner och spelar ett spel som kom till ps, märker man hur mycket som har ändrats under loppet av ett par år. Bara barnspelen var mycket svårare förr, ibland hade man ingen aning vart man skulle eller vad man skulle gör och det var bara barnspelen då. Nu för tiden kan man knappt göra fel i ett barnspel. Så jag kan bara tänka mig hur det var med spelen som var riktade mot en äldre målgrupp.

  8. SpeLinnea says:

    Jag blir att tänka på den där bildserien någon skämtsamt men träffande gjorde. Om Super Mario Bros. kom år 2010. http://www.buzzfeed.com/awesomer/if-mario-was-made-in-2010

    Skillnaderna i spel nu och då är ju milsvida. Jag tycker det är synd att så många (framför allt?) barn ger upp så tidigt i ett spel idag. För klarar jag inte detta, kan jag alltid spela ett lättare, kan det tänkas. Nu är det ju inte bara två knappar och ett styrkors längre, men hur svårt är det att pröva sig fram vad a-knappen gör..? Intresset dalar ju redan i tutorialen. Men det är ju utan tvekan mer slit och släng-mentalitet överlag i det mesta, så det ju inte så förvånande direkt.

    Ett spel som jag kom att tänka på är Viva Pinata. Det klassas som barnspel. Men för en förstagångsspelare är det fan en gåta att själv lista ut hur man ska spela, och får sju miljarder små tips, trix och popups mest hela tiden av spelet. Spela det med förbundna ögon och med tårna, så har du en redig utmaning! 😉

    Personligen tycker jag inte spel är för lätta idag. Men det beror kanske mer på att jag inte är så bevandrad i den äldre skolans svåraste kapitel.

    Svammel slut. 🙂
    SpeLinnea bloggade nyligen om..Tävling- Din egen nationalsång i spelmusik!

  9. pixelviking says:

    Elin: Det jag vill slå ett slag för är valmöjligheter. Det finns tillfällen då man känner för en utmaning, och andra stunder då man bara vill ta det lugnt. Att kunna justera svårighetsgraden åt båda hållen är lika viktigt anser jag. 🙂

    Anton & Linnea: Är personligen inte så insatt i hur barn spelar nu för tiden. De enda barn jag ser som spelar är mina syskonbarn (4 och 6 år gamla)… De nöter på och spelar på samma sätt som jag själv minns att jag spelade när jag var i deras ålder. De ger inte upp i första taget och är fantastiskt duktiga.

    De där spelen är ju deras liv! 🙂 De bor, snudd på, i sina DS-konsoler, på samma sätt som jag bodde i min VIC20/C64. Är man motiverad så klurar man ut vad som krävs för att gå vidare. Det är min poäng. Spelbranchens rädsla för att inte vara pedagogiska nog har gått överstyr. Inte ens min 4-årige brorson behöver de där blinkande pilarna. Han fattar ändå. 😉

  10. Newbie says:

    Jag tror att den stora anledningen till att spel upplevs som lättare idag är för att de ÄR lättare idag 😛

    Och orsaken till det ligger i (tror jag personligen) att utvecklarna lägger mkt krut på grafik, kontroll, ljud, story m.m. Spelinnehållet kan i många sammanhang bli lidande då av egen erfarenhet.

    Det, men FRÄMST konsumtionen! Om du måste nöta ett spel i två månader är ju chansen rätt liten att du köper fler av utvecklarnas spel under den tiden. Och det går ju inte för sig, för idag ska vi spendera pengar som aldrig förr. Så om utvecklarna gör dem assnygga, med grym musik och precisa kontroller (och en singelspelarkampanj lång nog att rymmas i ett korvbröd) så står du snart där i butiken med dina surt förvärvade slantar för att köpa nästa spel.

    De vill tjäna pengar helt enkelt, och de vill sälja sina spel i enorma volymer! För att spelarna ska välja just DERAS spel gör utvecklarna spelet sjukt snyggt och hajpar det till skyarna. Sedan dunkar de in en kampanj som du klarar av på 20-30 minuter.

    Kapitalister 😛

  11. pixelviking says:

    Tror tyvärr att du har rätt. Om utvecklarna är övertygade om att de tjänar mest pengar på ett visst sätt så kommer de köra på den linjen, oavsett om de har rätt eller inte.

    Det som punkterat teorin något är alla spel som erbjuder 50-100 timmars gameplay i en vanlig genomspelning. BioWare och SquareEnix rollspel till exempel. De hittar bevisligen sätt att tjäna pengar ändå. 🙂

  12. Joakim says:

    Jag spelar för att förlora alternativt dö. I syftet att överkomma hinder och lära mig disciplin och självkontroll – så behöver man förlora. Mycket. Fightingspel är essensen av att spela för att förlora. Ödmjukhet är fint, ibland.
    Joakim bloggade nyligen om..Fortsatt slavliknande förhållande på Foxconn

  13. pixelviking says:

    Då kanske du skulle delta i GamingGrannars Street Fighter turneringar? De spelar varje tisdag. Garanterat stora chanser att förlora. 😉

  14. Joakim says:

    Det är lugnt, får tillräckligt med stryk online och av mina SF-buddies här i stan (varav tre tillhör den övre tiondelen av fighters i landet), samt på lokala, nationella och europeiska turneringar, men en utmaning hade ju måhända inte suttit helt fel. 😉 Har nog lagt femtonhundra timmar på vanilla SF4 och SSFIV. Än så länge. 🙂
    Joakim bloggade nyligen om..Fortsatt slavliknande förhållande på Foxconn

  15. Jag har inga problem med enkla spel. Jag älskar att Dead Space hela tiden berättar vart du ska gå när du trycker på guideknappen. Jag hatar att behöva börja om, och jag avskyr att köra fast utan att veta vart jag ska. Jag spelar för underhållningen, och det är inte underhållande för mig att dö hela tiden. Inte om jag måste spela om samma moment som jag redan spelade igenom de sista 15 minuterna för att ta mig dit igen. Om det ska vara svårt, då ska man även ha rättvisa checkpoints som gör att jag slipper klara av saker jag redan gjort. Men helst av allt vill jag klara allt på första försöket, och att det ska vara kul utan att det ska vara svårt. De enda gångerna jag vill stanna upp är i pusselspel, och äventyrsspel med problemlösning.

  16. Fredrik says:

    Ja, och nej. Spel är överlag bra mycket enklare nu än för 10 år sedan. Och för 20 år sedan. Det är inte alltid en dålig sak, men mängden utmaning har ju ganska kraftigt minskat, och jag tror vi som spelare (dessvärre) vant oss vid ganska tunna utmaningar. Alla ska kunna klara alla spel, verkar ju vara måttstocken. Det ses väl som ett sätt att nå ut till alla spelare, oavsett förkunskaper eller erfarenhet. Jag tror det är därför ganska många recensenter skrev av Demon’s Souls som “toksvårt”, eller “överjävligt svårt”. Jämfört med Nethack eller Gauntlet så är väl Demon’s Souls inte särskilt mycket svårare, egentligen.

    Men, samtidigt. På vissa sätt är ‘enkelheten’ trevligt. Väl avvägda checkpoints minimerar frustration, åtminstone hos mig. Så, jag är ganska kluven i ämnet. Men, jag vill nog kunna välja – vill jag ha en schysst story med jämn utmaning, eller vill jag ha ett väldigt utmanande spel med komplex, vettig spelmekanik?
    Spel som Bayonetta hanterar det ganska bra – svåraste svårighetsgraden är faktiskt riktigt utmanande.
    Däremot tycker jag vissa spel är lite för förenklade – vi behöver kanske inte blinkande radarpunkter överallt för att kunna springa igenom en toklinjär FPS. Singularity hanterade det problemet väldigt bra, tycker jag. Ingen radar, ingen minimap, inga blinkande “GÅ HIT”-indikationer någonstans. Assassins Creed 1 utan HUD-element är även det ett bra exempel – med alla hints och element påslagna är det en plåga att spela, och nära nog ingen utmaning alls.
    Fredrik bloggade nyligen om..Square- vad hände egentligen

  17. pixelviking says:

    Tommy: I hear you. Har heller inget emot enkla spel. Ibland är man på humör för det helt enkelt. 🙂
    Det jag tycker är synd är att spelutvecklarna överdriver hur mycket hjälp man får som default, i kombination med att det oftast inte går att stänga av vissa typer av hjälp.

    Fredrik: Bra poäng ang Demon’s Souls. Jag tror många drog sig för att spela det spelet eftersom det blev klassat som så toksvårt av många recensenter.

    Jag tror det som vi alla saknar är att lite mer eftertanke läggs ner på vad som händer när man ökar eller sänker svårighetsgraden i spelen. Att möjligheten ska finnas känns rätt självklart vid det här laget. Det är industristandard. Nu är det dags att utveckla vidare och fundera på hur man kan göra det bättre.

  18. hiro says:

    Många spel idag är faktiskt väldigt enkla på Normal.

    De som känner mig vet att jag missbrukar Achievements och Gamerscore rätt så rejält och detta resulterar i att jag för det mesta väljer att spela igenom spel på den svåraste inställningen direkt. Då gynnas jag inte bara utav ett mer utmanande spel utan även lite extra GS på min Gamertag. Detta tycker jag spel som exempelvis Darksiders och Bayonetta gjorde spelen till en betydligt bättre spelupplevelse medans spel som t.ex. Gears of War och Call of Duty bara är pain in the ass att lira på de svårare inställningarna, jag kan inte se hur folk kan tycka hur ett CoD på Hard (Veteran or whatever) är kul när man bara dör dör dör pga av att AIn får ett övertag i hur dem siktar och hur mycket skada dem gör.

    Sen kommer det guldklimpar som du säger som Super Meat Boy och även Demon´s Souls. Dessa spelen är svåra, på rätt sätt. Om du dör är det ditt fel och inte spelets. Kontrollen och utmaningen är perfekt och när man hittar ett sådant spel får man passa på att njuta.

    Så sammanfattningsvis, JA spelen är relativt enkla idag med checkpoints var och varannan sekund, möjligheter till att spara stup i kvarten. Men detta reglerar man lätt genom att höja svårighetsgraden… i vissa spel åtminstonde ^^

    Men ibland är det samtidigt förbannat skönt att dra igenom ett lätt spel med ;D

  19. […] tror ni? Har FPS-genren stagnerat och har spelutvecklare blivit lata? Läs även Pixelvikings ”Är spelen för enkla” som jag tycker platsar under frågan om spelutvecklare är för […]

  20. […] tror ni? Har FPS-genren stagnerat och har spelutvecklare blivit lata? Läs även Pixelvikings ”Är spelen för enkla” som jag tycker platsar under frågan om spelutvecklare är för […]

Lämna en kommentar

Ja! Länka till mitt senaste blogginlägg.