The Stand, 28 Days Later, 1632, Jericho och Fallout är alla exempel på böcker, filmer, serier och spel som utspelar sig i en postapokalyptisk värld. Mer specifikt så är just dessa bra exempel på hur ett nytt samhälle växer fram, efter katastrofen. Huvudfigurerna måste lämna sina gamla liv bakom sig och finna sin roll i den nya samhällsstrukturen.
Det är ett fascinerande ämne att fundera runt, eller hur? ”What if…?” Tänk om katastrofen är ett faktum. Hur skulle det påverka dig och samhället omkring dig?
Jag har hunnit fundera en hel del på det här genom åren. Gärna med en öl i handen och i goda vänners lag.
Det som jag tycks återkomma till, igen och igen, är känslan av att jag förmodligen skulle hamnat på ”mellanskeppet”. Du som läst Liftarens Guide till Galaxen förstår vad jag menar… När en planet stod inför sin undergång byggdes tre skepp som skulle evakuera befolkningen.
So it was decided to build three ships, three Arks in space. [...] So the idea was that into the first ship, the A Ship, would go all the brilliant leaders…
Yes, the great artists, you know, all the achievers. And then, into the third ship, the C Ship, would go all the people who did the actual work; who made things and did things you see. And then in the B Ship [...] Would go everyone else, the middlemen you see.
När en elektrisk puls slår ut världens datorer så blir mitt jobb inom IT och design plötsligt väldigt överflödigt. Jag skulle lätt kunna bli hopbuntad med de obehövliga människorna på B-skeppet. Stylisterna, telefonrengörarna och de som tycker att löv är en smart alternativ valuta. De människor vars skepp skickas iväg på en kollisionskurs med en helt annan planet eftersom ingen kommer att sakna dem och deras ”bidrag” till samhället.
Därför funderar jag på om jag, med min bakgrund inom projektledning och som avdelningschef, skulle falla in i en ledarroll? Leda och delegera? Eller skulle jag helt byta spår och göra något som man i dagens moderna samhälle knappt kan livnära sig på? Dvs. arbeta med sina händer och göra något fysiskt arbete?
I min hjärna har jag byggt upp en snudd på idealiserad och pittoresk post apokalyptisk värld. Där skulle jag förmodligen ta chansen att kasta mig in i ett helt nytt yrke. Som teknikintresserad lära mig att reparera maskiner och hydralik kanske? På fritiden starta upp samhällets första TV-kanal. Välja ut kvalitetsfilmer att sända ut varje kväll. Filmer som i en ny värld och för människor vars liv förändrats så radikalt fungerar som en snuttefilt. Det välkända flimret från TVn erbjuder en paus från verkligheten och gör för själen det som mat gör för kroppen i övrigt. Ger oss drivkraften att ta itu med morgondagen.
Visst är det intressanta saker att fundera på?
Vilken roll skulle du spela i din postapokalyptiska värld?
PS. Tack Monika för inspirationen till detta inlägg!
9 kommentarer till “Vem är du i en postapokalyptisk värld?”
Lämna en kommentar
AKTUELLT
- » Ulrika Abrahamsson: Stort tack! Docka och sladd inköpt. Den ...
- » pixelviking: Hint: Den faktiska Chris Martin är inte ...
- » klw: Sienna Miller? var är hon?...
- Tycker du föresten att "Templar" låter bekant? Det är Malcolm Reed från Star Trek Enterprise. #diablo3
Inlägg
Kommentarer
pixelviking på Twitter
EXTRAS
Jag har faktiskt tänkt en del på detta. Läste boken ”World Made by Hand”, som utspelar sig under pågående apokalyps, där USA har fallit samman, dels på grund av falerande energiförsörjning. Jag är utbildad civil ingenjör i datateknik, men om katastrofen kommer ämnar jag bli bonde, eller kanske bagare.
kommer att tänka på de 33 chilenska gruvarbetarna som beskriver hur de strukturerade upp tillvaron, där inte bara den ordinarie gruvchefen bossar på, utan där var och en tar sig an viktiga uppgifter i gruvlivet.
http://www.hbl.fi/text/utrikes/2010/8/27/w51157.php
Micke: Du måste vara en morgonmänniska. Både de yrkena kräver att du går upp i ottan. I mitt postapokalyptiska samhälle så ska ingen behöva gå upp före lunch om de inte vill!
Seriöst alltså. Det får vara nog med samhällen som bara är byggda för morgonpigga människor. Jag är kvällspigg. Inte lat. Kvällspigg. Sådetså!
Malin: Bra, om än hemskt, exempel från verkligheten. Hoppas verkligen att det inte kommer dröja flera månader innan de kan räddas.
Jag brukar förtvivlat tänka på all kunskap vi skulle gå miste om. ”Jag borde egentligen lära mig det där (oftast gäller det matematiska grejer) för tänk om jag skulle bli den enda vuxna människan kvar på jorden”.
Jag skulle nog bli en sådan där galen professor som samla all form av kunskap som kan tänkas finnas kvar i världen. Bygga ett litet bibliotek av artefakter och tillbe ”de stora tänkarna” som i den nya världen skulle bli någon form av gudar.
Det är ännu mer spännande att faktiskt fått pröva på och leva i två olika scenarion i ett efter-katastrofen Sverige.
Första chansen var på lajvet Ingenmansland där vi levde i ett socialistiskt kollektiv där alla bidrog till att skapa ett nytt samhälle. I detta samhälle arbetade jag som domare och var den som delade ut straff och tillsammans med två andra skrev de lagar som skulle gälla i samhället. Det var intressant att leva i oviss om maten skulle räcka, risken för att bli överfallen av rövare och känna de yttre hoten.
Det andra lajvet, Skymningsland, höll jag istället i en inpasseringskontroll i ett samhälle som istället var styrt som en pyramid. Där de i toppen trampade på alla nedanför och det var kapitalismen som styrde och ställde. Det och ett mc-gäng som hade våldsmonopol. Samtidigt som det var en hemsk plats att egentligen leva på så var det ett samhälle, det var en plats med andra människor och chansen att få mat varje dag var betydligt större än att vara ute på vägarna där det var allt annat än säkert.
Monika: Får lite vibbar av bibliotekarien från Time Machine. Den som är ansvarig för att samla in tillförlitlig information och sprida den vidare… Har också tänkt en del på det där. Så mycket av vår information är digital idag och vad händer med den? Finns det ett skyddsrum någonstans där viktig digital info förvaras? Och vad händer om alla som känner till att det finns och hur man kommer åt informationen försvinner? Det tryckta ordet är också sårbart, men känns ändå mer… ”beständigt”?
Tobias: Verkligen jätteintressant! Fascinationen, för mig, ligger mycket just i att sitta och brainstorma ihop lagar, jobb och matdistrubution som passar den kvarvarande befolkningen… Och sen när de mest grundläggande behoven är täckta – tänka sig in i mer detaljerade problem.
Knepigt. Man vill ju gärna inte upprepa våra nuvarande sammhällsproblem. Men det är svårt att inte ändå införa mer regler än man skulle vilja ha… för att människor är ändå alltid människor och vi är på det stora hela ett primitivt, manipulativt och panikbenäget släkte. Om inte apokalypsen också får oss alla att hoppa framåt ett par århundraden i evolutionen så är vi också dömda att upprepa gamla misstag.
Aaaaaanyhoo, låter som grymt intressanta lajv. Så många yrkesroller som man inte tänker på, men som behövs även i mindre samhällen. Eller kanske särskillt där.
1: Att överleva. Tänk er en modern människa som i ast kastas in i något som närmast kan likns vid stenåldersmiljö. Såklart, mat finns ju att tillgå lite överallt – konserver, torrmat, de första två dagarna kanske t om färsk mat (frysdiskar, mejeriavdelning). Problemet, antar jag, är konkurrensen om dessa varor; inte för ett ögonblick tror ag på at ”civilisationen” kommer att upprätthållas när allt, rent konkret, är gratis. Så – hur hög moral har vi? Och hur stor är vår tillit till att ”myndigheterna eller ett annat land kommer att rädda oss”?
Tänk tanken att folk upptäcker att Systembolaget är en enda tegelsten bort. Inte nog med att vi då snart har folk som är fulla som alikor, vi har ingen som kan förhindra vansinnet, hysterin, våldet. Ingen, utom de som först brutit sig in i en vapenbutik.
Skjutvapen och kunskapen om skjutvapen kommer oundvikligen att i ett initialt skede bli avgörande för vem som ”bestämmer”. Såvida inte … mänsklighet tar överhanden. Solidaritet, givmildhet, hjälpsamhet. På kort sikt kan kanske flåbusarna vinna makt, men förr eller senare kommer antingen ammunitionen att ta slut eller sjukdom försvaga dem. Då vill de gärna ha någon som tar hand om dem.
Hur reagerar vi i katastrofsituationer? En Världens Undergång är egentligen bara en katastrof – Estonia, WTC, jordbävning – gånger 1000. Men i absoluta katastrofsitationer tycks majoriteten människor sluta sig samman och hjälpa varandra (även om det skulle innebära att döda dem vilka tänkt sko sig själva på andras bekostnad). Så kanske ICA länsas, men vi delar på bytet. Någon somkom ihåg att plundra hyllan med konservöppnare?
2: Återuppbyggnad. Det här är förmodligen det svåraste läget. Ingen kan garantera att den grupp överlevare man slutit sig samman med faktiskt spelar rent spel; hur gör vi om det visar sig att vi slagit oss ihop med en bunt skjutgalna rasister? Hur gör vi om det visar sig att vi slagit os ihop med en bunt avlagda diletanter, som ser fri sprit som det allra viktigaste? Eller när en kanske riktigt bra överlevargrupp börjar få konstiga idéer (”vi måste bygga upp världen på nytt nu, alla kvinnor måste föda barn, ingen får klä sig i grönt”)?
Kommer vi, i en så pass utsatt situation, att kunna motstå mobmentalitet – eller förlikar vi oss, och accepterar till sist?
Att överleva på egen hand är skitsvårt. Förr eller senare krävs interaktion med andra, förr eller senare tar alla moderna varor slut. Färsk mjölk – hur får man tag på det? Har någon modern människa någonsin mjölkat en ko? Eller en get? Kommer vi ens våga dricka den spenvarma mjölken? Och vatten? Var fan får man tag på vatten som går att dricka? Bryta sig in hos Spendrups, kanske?
Lägg till alla bieffekter en utplånin av civilisation medför. Kemikalier, strålning, gifter. Tusentals och åter tuentals fabriker vilka stånkat på automatiskt tills något som förut krävde en människas översikt går fel – så hr vi ett havererat Barsebäck, eller en brinnande gasfabrik i ukanten av Stockholm (t ex). Hur gör vi då?
Alla kan inte fly till fjällen. Jag är ganska säker på att de som först komit till fjällen och – förmodligen dyrköpt – lärt sig att ”leva av naturen” inte är så pigga på en influx av en massa noobs, som fortfarande muttrar över att 3-täckningen kajkat ihop …
Usch, jag är pessimist.
Men nåja, jag kan äntligen få bada i champagne. Alltid nåt.
@pixelviking: Jag är egentligen inte morgonpigg, men två barn har tvingat mig in i nya rutiner.
Micke bloggade nyligen om..Gnälliga asteroider- ett lästips
Det skulle inte förvåna mig om mitt öde i en post-apokalyptiskvärd kommer bli densamma som för ghoulen Gob i Fallout 3. Muterad och förslavad på något skithak.