Blizzards metoder för att locka till sig spelare till World of Warcraft har flera gånger liknats vid knarklangning. Du får din första fix gratis. Efter det, när du är fast i skiten, börjar de ta betalt.
Om spelbolagens marknadsföring känns moraliskt tveksam, så fortsätter trenden in i deras vetenskapligt uträknade metoder för att göra spelen allt mer beroendeframkallande.
Låt oss anta följande:
- Att sälja ett spel är bra.
- Att få köparna att gilla spelet så mycket att de också köper uppföljaren är bättre.
- Att dessutom få folk att fastna i spelet så till den milda grad att de villigt pungar ut för en månadsavgift, nerladdningsbart extramaterial och merchandise – är varje utvecklares våta dröm.
Men?! Vi är ju rätt smarta vi människor. Intalar vi oss i alla fall. Hur gör spelföretagen för att lura oss att lägga all denna tid och pengar på saker som, när allt kommer kring, består av pixlar på en skärm?
Tänk så här: Föreställ dig ett laboratorium… Ett par vetenskapsmän i vita rockar står redo att anteckna allt av intresse. I rummet står en bur. I buren sitter en apa. Låt oss kalla apan för Nisse.
Nisse är väldigt lik oss människor. Det har vi lärt oss i skolan. (Och sett med egna ögon sena fredagskvällar i baren, runt stängningsdags.) Att Nisse reagerar ungefär som en människa skulle gjort i samma situation är därmed ett rimligt antagande.
I Nisses bur finns en knapp. Om Nisse trycker på knappen får han en banan. Att lära Nisse att han får en belöning om han trycker på knappen tar inte många minuter. Genom denna enkla repetitiva handling lär vi spelaren… förlåt, Nisse… att mödan ger frukt. (Ba-dum tsch!)
Ok. Knapptryckningen etableras som en vana. Men om man låter det vara så enkelt skulle det inte att ta lång tid innan Nisse blir mätt, och slutar att trycka på knappen. Därför blir nästa problem; hur man frestar Nisse att fortsätta trycka på knappen.
Ponera att man riggar knappen så att den bara slumpmässigt resulterar i en banan? Snart börjar Nisse trycka på knappen snabbare och snabbare.
För kanske är det nästa tryck som bananen kommer. Eller nästa kanske? Eller nästa?
.
Förutom sadistiska experiment så är det viktigt för en galen vetenskapsman att träna in ett maniskt skratt.
Stackars Nisse. Han kommer att trycka på den där knappen tills den går sönder. Och förmodligen ett tag till efter det. Som apa i fångenskap har han begränsade valmöjligheter. Som människor har vi fler sätt att skaffa achievments… öh… bananer. Hur får man då människor att fortsätta att samla belöningar?
För det första måste belöningarna vara värda besväret. Att levla, eller få den där värdefulla skatten, måste ge spelaren tillräckligt med tillfredsställelse för att vara en sporre. Dina uppdrag måste vara varierande nog för att du inte ska tappa intresset.
Med dessa krav uppfyllda smider utvecklarna vidare på sina ondskefulla planer. Nu börjar de sakta ner hur snabbt du levlar och hittar skatter. Och som inte det vore nog så börjar de snåla på sparpunkterna.
Sadistiska jävlar!
Vi kanske kan trösta oss med att om det här hade varit Nisse så hade han fått en stöt med jämna mellanrum om han inte trycker på knappen. Det ska straffa sig att inte spela vidare, och det finns faktiskt vidriga exempel på spel som kör med denna taktik. Om du inte spelar så förlorar du det som du jobbat så hårt för att bygga upp.
Men man lockar ju fler flugor med socker, heter det ju… Jag lever på hoppet att det är de spel som är lagom snälla mot sina spelare som vinner.
Spelen som låter dig välja vilken väg du vill gå. Spelen som inte tvingar dig att göra samma meningslösa sak om och om igen långt efter du bemästrat uppgiften. Spelen som är sociala och låter dig finna en gemenskap. Spelen som låter dig bygga upp din värld som du vill ha den. Spelen som erbjuder greppbara och synliga fördelar som är värda att kämpa för.
Det finns dagar då jag är helt övertygad om att vi snart kommer att läsa rubriker som avslöjar ett speciellt sadistiskt MMO som ett enda stort psykologiskt experiment.
Andra dagar sitter jag där själv och trycker frenetiskt på knappen. Kanske är det nästa gång som det går? Eller måste jag trycka snabbare kanske? Eller bara trycka in knappen halvvägs? Eller…? Jävla —-! Bara en… runda… till!
14 kommentarer till “Gamers som mänskliga försökskaniner”
Lämna en kommentar
AKTUELLT
- » Ulrika Abrahamsson: Stort tack! Docka och sladd inköpt. Den ...
- » pixelviking: Hint: Den faktiska Chris Martin är inte ...
- » klw: Sienna Miller? var är hon?...
- Tycker du föresten att "Templar" låter bekant? Det är Malcolm Reed från Star Trek Enterprise. #diablo3
Inlägg
Kommentarer
pixelviking på Twitter
EXTRAS
Underbar vald metafor för en wow-knarkare, kunde inte sluta skratta medan jag läste
Undrar vem det var som kom på den där funktionen att det skall levlas i spel. Tidigare var det ju enbart i RPG så då kunde man välja bort det om man inte gillade att lägga ner all tid i världen för att få fullt ut av spelet. Nu skall det ju levlas i alla spel, det skall achivementas, uppgraderas, forska och gud vet vad. Jag vill bara skjuta ihjäl de stygga gubbarna i andra laget och sen ska det vara bra.
I den här levelhetsen tycker jag faktiskt Nintendo är en frisk fläkt med deras simpla mariospel och när de skapar rpg’n blir det i form av Zelda som på sin höjd innehåller att man skall samla hjärtan, men sedan är det stopp på all annan skit
Aftonstjaerna bloggade nyligen om..Varför jag länkar till andra sidor
”Spelen som låter dig välja vilken väg du vill gå. Spelen som inte tvingar dig att göra samma meningslösa sak om och om igen långt efter du bemästrat uppgiften. Spelen som är sociala och låter dig finna en gemenskap. Spelen som låter dig bygga upp din värld som du vill ha den. Spelen som erbjuder greppbara och synliga fördelar som är värda att kämpa för.”
Du har aldrig testat på Eve: Online?
Spelet som fått enorm kritik för att vara för fritt från första början och förvirrar spelare var de ska ta vägen. Men det är ett spel där spelarna själva utvecklar den kommande storylinen för spelet, du har inga specifika klasser utan tränar din karaktär beroende på vad du tycker är roligt i spelet och blir därför nästan tvingad att socialisera för att överleva (ensam är tvärtom, jättesvag i det här fallet och rymden är enorm).
Tyvärr brister det totalt på den sista punkten ”greppbart” då man tyvärr aldrig får någon riktig karaktärsuppbyggnad då du inte ser din figur mer än när du skapar dess portrtättbild i början av spelet. Men det kommer bli ändringar på det i framtiden då du snart ska kunna få gå runt på rymdstationerna i en kommande patch (nämnde jag att de aldrig tar extra betalt för expansionerna?) och med deras kommande FPS ”Dust 514″ ska låta dig kämpa battlefield-liknande uppdrag på planeter i deras universum.
Rikard bloggade nyligen om..Valves inflytande på Apple
Aftonstjaerna: Samlandet är också en hets. De spelar på våra grottmänniskoinstinkter som samlare. Om du inte samlade då så svalt du. Om du inte samlar nu kan du i vissa spel inte levla.
Hur mycket tid man bestämmer sig för att lägga ner är förstås frivilligt, men det blir svårare och svårare att ens spela igenom spel utan att hetsas till att levla eller samla ihop till något som ger dig en fördel.
Nintendo känns inte direkt oskyldiga i sammanhanget heller. Hur många har inte svurigt höljutt och ofta över alla stjärnor i Super Mario Galaxy 2?
Rikard: Ser nog inte riktigt vart du vill komma med exemplet. Om Eve har misslyckats så beror det väl knappast på de positiva egenskaper som spelet har, utan på att det saknar något annat som är viktigt. Struktur, i detta fall. Typiskt exempel på när sandlådan blivit för stor. Frihet är bra, men inom rimliga gränser. Om Alan Wake hade behållit sitt sandbox-koncept hade det blivit hopplöst jobbigt. Ibland är begränsningar bra.
Ett smart drag av Microsoft (och även Sony på senare tid) är ju uppfinningen av Achievements (Trophies). Undrar hur många där ute som spelar spel idag som dom kanske egentligen inte hade spelat annars bara för att få sig en ökning på gamerscoresiffran?
Ja, detta har ju spritt sig även till PC-spel och är en speciell styggelse i MMOer. WoW fick mycket kritik när de införde achievments eftersom mycket av det gick ut på att utföra samma enkla handlingar om och om och om och om igen. Ingen utmaning, ingen upptäckarglädje, bara meningslös grinding.
Tycker det är fel att klanka ner på WoWare. Säger inte att du gör det, men mentaliteten bland många är just det där att ”WoW-knarkare kan inte sluta levla och grinda trots att det är supertrist, höhö, losers” osv. Jag spelar inte WoW för att döda nästa boss, for att levla eller för att ta achievements. Det är en bonus. Det är ganska skönt att exempelvis fiska i WoW ibland, även om det betyder att jag stirrar på en punkt på skärmen som jag måste trycka på då och då och inget annat. Varför är det så? Jo för att jag har vänner som håller mig sällskap. En sammanhållen grupp som befinner sig i ett chatrum där man kan levla och hitta skatter. Hur det skulle vara fel i allmänhet kan jag inte se. Sen att det orsakar problem för vissa individer är ju en annan sak.
Nåja, nu känns det som att jag spårat ut totalt och bara rabblar ur mig något sorts försvarstal. Funderar på om jag innerst inne känner mig som Nisse och därmed slår på defensive stance och hugger… men näe. Jag gör ju inet det :S
Jag känner dock att jag vill försvara min hobby. Att uttrycka sig såhär:
”Hur gör spelföretagen för att lura oss att lägga all denna tid och pengar på saker som, när allt kommer kring, består av pixlar på en skärm?”
betyder väl i grunden att upplevelser inte betyder något? Bara för att varan är digital, för att den kanske inte finns kvar för all framtid, är den inte värd något då? Om jag för stunden har kul, upplever något bra, så är väl det värt mer än något annat för mig? Vi skulle kunna säga att folk inte bör lägga pengar på en utlandsresa på semestern. Det är ju bara att gå ut på bakgården.
Men jag håller ju med ändå. Att det finns väldigt mycket ”sadistiska” skapelser i spelvärlden. Men att vi människor beter oss som Nisse är bara, och endast, vårt eget fel. Vi kan välja att vända det ryggen om vi inte gillar det, men gör det inte. Det är oss det är fel på, egentligen. Spela inte WoW om du inte vill, men tro inte att alla mår dåligt av det, typ
Slutsvammlat nu, sorry
Ina (NG+) bloggade nyligen om..TävlingsBOOM!
I de flesta fall tycker jag att dom missat en viktig del. I många fall ploppar det upp en liten pling så fort du gör de mest menlösa sakerna. ”Spela en match online: 25G”, ”Titta på en bild: 50G”, ”Kör ett varv på en bana med en bil: 75G”, ”Starta spelet: 200G” osv. Känns inte riktigt som en riktig achievment i mina ögon.
Jag gillar på sätt och vis achivisarna men först och främst dom man har fått kämpa för, Ex: klarat Gears Of War på Insane. Fast sen är det klart att det får finnas en gräns för ordet kämpa, lite som du nämner ovanför, ”meningslös grinding” :/
Haha, du svamlar inte Ina. Du har många bra poänger i det du skriver.
Först angående värdet på digitala tillgångar… En rustning eller ett vapen som man kämpat sig till i ett spel har visst ett värde. I spelet. Det tillför något för din upplevelse i spelet och ger dig därmed mer livskvalité, om jag ska formulera mig så.
Marknaden för nerladdningsbart material som man betalar för är en miljardindustri idag.. så visst har sakerna ett värde. Men det beror väl på hur man definierar ”värde”. För någon som inte spelar så är detta värde obefintligt (om de inte kan sälja saken vidare).
En guldtacka å andra sidan har alltid har ett värde, oavsett om man själv använder guld eller inte. Det har ett värde oavsett vem du är, om spelet läggs ner eller om en magnetisk puls slår ut världens alla datorer i morgon.
Om jag gav intryck av att jag ser ner på folk som spelar mycket så måste jag i så fall be om ursäkt. Jag är ju en gamer själv och tycker att folk i allmänhet ska spela MER.
Det som jag försökte få fram med artikeln är snarare att det är svårt att inte spela mycket. Spelen är designade så att de ska suga tag i oss. Och ja, vi kanske alla är suckers och loosers, i så fall, som ”går på” spelföretagens trick. Men så länge vi har kul – så spelar väl det ingen roll om vi väljer att lägga våra pengar på detta?
Det är när företagen utsätter oss för allt mer aggressiva metoder (likt de jag tog upp) som jag blir arg. När man inte längre bara kan få spela och ha kul, utan måste dras med spelelement som man inte är ett dugg intresserad av… bara för att företagen tror att de kan tjäna mer pengar på det. DET är något som (som Peter Griffin skulle ha sagt) grinds my gears.
Henke: Håller med till 99%.
Jag har inte så mycket emot att man får den typen av achievments som man tar naturligt genom spelets gång. Vissa gillar ju till exempel inte alls achievments av typen ”klarat av ett kapittel”. Det har jag inget problem med även om det saknar fantasi.
Jag tycker att achievments ska uppmuntra utforskningsglädjen i spelet och vara en utmaning som i alla fall kräver lite list och träning. Det ger spelet ett mervärde och känns mer genomtänkt. Achievments av typen som du nämner (som tyvärr är alldeles för vanliga) känns som att de bara är inklämda i spelet, i efterhand. Som en eftertanke utan tanke.
Bra skrivet!
Jag har lite delade känslor om månadsbetalningarna, Om det är ett bra spel som jag trivs med att spela så har jag inga problem att betala 100:- i månaden, men om det kommer till t.ex Aion så tycker jag inte det är värt att lägga 100:- månaden, det är monoton och det känns som att man spelar för att bara nå högsta leveln, men sen då? Så jag håller med Ina, man lägger ju pengar på sin hobby och WoW har ju verkligen lyckats med att skapa ett socialt mmo.
Jag har inte heller några speciella problem med att det tas ut en månadsavgift. Tycker principiellt att man antingen:
1. Betalar för spelet en gång (som t.ex. Guild Wars) och onlinespelande med det spelet är gratis…
2. Eller så betalar man bara en månadsavift där onlinespel ingår.
(Allså inte som Wow där man betalar spelet OCH en månadsavgift)
Det värsta är ändå spelen som tar betalt och dessutom tvingar folk att fortsätta betala för att inte förlora det som de kämpat sig till. Då har det gått för långt. Riktigt ruttet.
Det tycker jag nog också, att man antingen tar betalt för spelet eller månadsbetalning,
Så Guild Wars ligger på plus hos mig i den fronten, Jag är dock skeptisk emot månadsbetalningen när det kommer till Xbox-live, det om något borde vara gratis.
När det kommer till att betala för att inte förlora sina grejer på spelet är nästan som ett hot, så det är inte heller så omtyckt.
”Jag är dock skeptisk emot månadsbetalningen när det kommer till Xbox-live, det om något borde vara gratis.”
Verkligen!! Jag förstår att stora serverparker som driftar det hela måste finansieras på något sätt. Men inte av oss som redan köpt spelen och konsolen.