5. Violet (Ultraviolet, 2006)
Girlpower i all ära… filmen Ultraviolet suger astroider!
Dess hjältinna Violet är ett fantastiskt endimensionellt exempel på hur man INTE ska skriva ett manus. 99% av filmens budget las på Milla Jovovich garderob och på kamerorna som skulle fånga henne posera i den nämnda garderoben.
Den återstående procenten gick åt till att anställa en kille för att hålla linserna på kamerorna torra, så att de inte immade igen av kameramännens häftiga andning.
4. Tony Manero (Staying Alive, 1983)
Hade den här PR bilden kommit från en zombiefilm, sekunderna innan de blodtörstiga varelserna sliter Tony i bitar, hade filmen haft ett visst underhållningsvärde. Nu var det inte riktigt så… Tyckte verkligen tjejer på den här tiden att John Travolta med pannband och insmetad i olja var sexig? Jag ryyyyyyyser!
3. Claudio (Much ado about nothing, 1993)
Vad Kate Beckinsale gjorde i den här filmen är också ett mysterium.
Jag har aldrig gillat Robert Sean Leonard. Kanske mest känd som den känslige killen Neil i ”Dead Poets Society” och den underbare Hugh Lauries bäste kompis i ”House”.
Som Heros älskade Claudio i Kenneth Branaghs tolkning av ”Much ado about nothing” tog han sig vatten över huvudet och besudlade filmen med sin närvaro. Mesigare hjälte som är så fullkomligt malplacerad i ett gäng med skådisar som vet vad de gör har man sällan skådat.
2. Seth Rogen (I allt han någonsin rört)
Seth Rogen, Dane Cook och Christian Bale utlöser alla rysningar av obehag. Skillnaden är att Christian faktiskt kan agera.
Seth får reprecentera en trend som inte bara finns i Hollywood utan även här i Sverige. Man tar en skådis och håsar lyfter den till skyarna. Klämmer in honom/henner i precis ALLT de kan komma på tills dess att den biogående publiken är så trött på stackarn att de spyr.
Seth är dessutom ett dubbelt irritationsmoment eftersom han även reprecenterar en gren av amerikansk humor (t.ex. i Knocked up) som jag personligen bara inte tål. Den sortens humor må gå hem hos andra… Hos mig motsvarar Seths förmåga att framkalla sympati serviceandan hos den genomsnittlige servitören på en fransk restaurang. Den är obefintlig alltså.
1. Jar Jar Binks (Star Wars: Episode I – The Phantom Menace, 1999)
I årtionden har de lärde funderat: Vad händer om man häller möglig gelé i en form och zappar den med elektricitet?
Det finns så många saker som är fel med Star Wars prequel-filmer att det borde vara svårt att välja bara en sak som tog det hela från bara en milt obehaglig upplevelse - till att duscha när man kommer hem för att få bort stanken av popcorn och besvikelse. Tyvärr är det inte särskillt svårt, och hans namn stavas Jar Jar Binks.
Varför Lucas? Varföööööööööör?!
9 kommentarer till “De 5 värsta "hjältarna" i filmhistorien”
Lämna en kommentar
AKTUELLT
- » Ulrika Abrahamsson: Stort tack! Docka och sladd inköpt. Den ...
- » pixelviking: Hint: Den faktiska Chris Martin är inte ...
- » klw: Sienna Miller? var är hon?...
- Tycker du föresten att "Templar" låter bekant? Det är Malcolm Reed från Star Trek Enterprise. #diablo3
Inlägg
Kommentarer
pixelviking på Twitter
EXTRAS
Jag älskar att man får en achievement vid namn ”Crowd Pleaser” om man slår ihjäl Jar Jar tillräckligt mycket i Lego Star Wars
Robert Sean Leonard lyckas vara mer malplacerad än Keanu Reeves brukar vara. Reeves, som tydligen proppat i sig någon slags skådespelartalangsspenat inför den här filmen, gör ju chockerande bra ifrån sig i Mycket väsen för ingenting.
Tyckte att Knocked up var helt ok, till stor del tack vare Leslie Mann och Paul Rudd, men jag börjar bli trött på att de manliga huvudrollsfigurerna alltid måste vara såna vuxenbebisar.
Lucario: Hell yeah! That’s the ticket.
Pär: Jag tror du är lite tillfälligt förvirrad och blandat ihop orden ”bra” och ”illa”. Reeves vad pinsamt dålig. Det syntes så tydligt att han tänkte ”Like omigawd! I have totally tubular lines in this movie.”.
Reeves ligger på min top-tre-lista över skådisar som inte borde få göra Shakespeare. De andra två är John Leguizamo från Romeo + Juliet (som tror att allt man säger genom ihopbitna tänder låter intensivt) och Al Pachino för sin roll i The Merchant of Venice.
Så… dåligt… står… inte… ut!
Meesa hatesa Jar-Jar Binks!
Haha. För att komma från en snubbe vars bästa rollprestation är Ted Logan tycker iallafall jag att det inte är så illa pinkat.
Ultraviolet har jag fan lyckats förtränga… Jag vill minnas att jag hade lust att spöa mig själv som satt kvar vid tv:n efter halva filmen, så jag förmodar att jag gjorde just det oxå, för det är helt blankt.
//dezo
Pär: Man kan ju fråga sig hur rollbesättaren tänkte över huvud taget. Kenneth… check, Emma… check, Keanu? *lol*
dezo: Det krävs en rätt unik sorts talang för att lyckas klå upp sig själv… Ont gör det också. Hade det inte varit enklare att bara stänga av fanskapet?
[...] De 5 västa hjältarna i filmhistorien [...]
[...] De 5 värsta ”hjältarna” i filmhistorien [...]